Välkommen

Hemsidan som du nu har hamnat på handlar om fisket i våra norrländska vatten. Uttrycket våra norrländska vatten omfattar förstås alla de fiskrika  vattendrag som vi kan nå härifrån utan större strapatser. T ex med hjälp av flygplan ... smiley Så det geografiska området är inte så väldigt noga begränsat. Inte heller är fiskemetoderna det. Allt från laxtrolling till flugfiske efter gädda eller mete efter stäm kan förekomma. Dessutom kan jakten vara lite svår att helt bortse ifrån. Vi får väl se vad vi hittar på.
Hittar du symbolen av en filmrulle någonstans på hemsidan så kan du genom att klicka på den få inblick i det vi sysslar med  - kanske t o m vad fisken sysslar med.
Prova här

Holmöharr

Gick det inte bra? Du måste kanske installera VLC Media player



Fiskeblogg 210723


Premiärtur med den nya motorn!

Eftersom det blåst så mycket på sistone så har jag stannat på landsbacken och sysslat med allt annat än fiske. Att åka ut i hård vind för att testa och lära sig en ny framdrivnings-mojäng som styrs med hjälp av en fjärrkontroll lät som en dålig ide´.
Men på fredagsmorgon mojnade till slut vinden och det uppenbarade sig ett läge för en testtur till Skeppsvik.

Väl framme satt jag bra länge och försökte begripa mig på funktionerna. Det gick väl så där från början.
Den lilla Linderbåten är hemskt vindkänslig för att den flyter så högt i vattnet. Genom att låta drevet för aktersnurran vara kvar i vattnet blev båten en aning mer lättstyrd med frontmotorn. Efter att jag flyttade lite mer vikt och också mig själv längre fram i båten blev det hela ännu bättre och jag kunde styra båten hyggligt.

Det som orsakade mest huvudbry var autopilot-funktionen. Genom att trycka på en knapp i fjärrkontrollen skulle motorn se till att båten höll riktningen.
Men det tycktes inte fungera alls.
Efter knapptryckningen vred sig fören ifrån punkten jag siktat mot i horisonten. Och båten tycktes röra sig åt överallt annars utan åt det håll jag hade tänkt mig.
Ända tills jag satte mig ned och började fundera på saken och förstorade skärmen på plottern.
Då såg jag att vi faktiskt rörde oss i rätt riktning ändå. Den nya motorn brydde sig inte om båtens läge i förhållande till färdriktningen utan såg bara till att den själv höll den angivna riktningen.
Båten och jag fick följa med bäst fan vi kunde. Och i och med att vinden tryckte på båten från en riktning och strömmen från en annan så tycktes båten åka helt utan styrning med sidan före ungefär som en sladdande bil.
Fast i rätt riktning.

Lite klurigt det där. Och överraskande.

Själva stora finessen med hela motorn var förstås ankringsfunktionen. Den funktionen var lättare att begripa sig på.
Fast det fanns lite överraskningar där också.
En gång for jag i lite väl hög fart i medvind och råkade få på en abborre. Eftersom jag såg en massa ekon i lodet så skyndade jag mig att trycka på ankringsknappen.
Det var ingen bra idé .

Motorn stoppade farten utan pardon genom att öka varvtalet och vrida sig 180 grader. Och lyckades bra med det.
Att jag inte ramlade överbord vid tvärstoppet var nog bara rent tur.

Därefter satte jag mig ned innan jag tryckte på den knappen ...
Det funkade bättre.

Och allt det enerverande pipandet motorn höll på med kunde dämpas med en knapptryckning. Det var en lättnad. Men motorn låter ändå rätt mycket från den delen som sköter om styrning. Den sitter förstås uppe vid motorfästet och surrandet förstärks nog av metallen i båtskrovet. Kanske borde man ha en gummimatta under motorfästet?
Eller lära sig leva med ljudet.


Allt eftersom tiden gick så började jag få fisket att fungera också. Motorn var verkligen till stor hjälp där.
Det bästa sättet att fiska var att släpa jiggen nära botten i sakta fart och "ankra " upp direkt då man fick napp. (alltså sittande ...)
För att sedan spinnfiska av området noga.

Och det gav resultat!


Rätt stor id

Det här fotot blev det sista för min G12 kamera. Abborrackarn sprattlade så pass att den fick en fullträff med vattenstänk direkt på kameran. Som sa upp sig omedelbums.
Kameran hade faktiskt rätt många år på nacken och borde redan fått pensionera sig.
Nu har jag beställt en modernare version av samma kameraserie som är vädertätad och har en större zoomratio så att jag inte behöver gå så nära fisken med linsen utan kan hålla den en bit längre bort och zooma in i stället.
Det blir nog bra.

Så inom kort blir det en ny träff med gösarna följd av en långtur till inlandet i jakt på  - röding, öring, abborre, harr?
Det vet jag faktiskt inte än. Vi är så pass lyckligt lottade här uppe i norrland att möjligheterna till bra fiske är i det närmaste obegränsade. Folk som klagar på att hur dåligt fisket har blivit överallt (de finns!) brukar jag bara svara med ett brett leende och hålla med.
Oj - så dåligt det har blivit ...
Inne i huvudet hör jag ett vrålskratt ...

Vi har fått lite förökning i familjen också!

Snacka om att kattungar är söta!

Vi utlyste en namntävling och fick ganska många fina och roliga förslag. Men till slut så var det Roger W som kom med bästa förslaget som vi filade till lite. Och kattungarna heter härefter Morris och Minnie. Heh heh.

Och ny är det klart att vi ska få oss en finnspetsvalp om en månad. Och det ska hittas på ett passande namn för honom också.
Ett vinnande förslag kommer att belönas med nåt lämpligt.
Skicka förslag som sms till 0702192421

210724 lasse



Fiskeblogg 210719



Under åren har jag fiskat med många ivriga fiskare. Och i många slags farkoster. Från stora fiskefartyg, renodlade trollingmaskiner till kanoter.
Men de har alla haft en gemensam nämnare. De som suttit bakom ratten eller hållit i rorkulten har alltid varit män.
Utan undantag.

Nu fick jag en förfrågan om att få följa med en kvinnlig sportfiskare för havsöringsfiske i hennes egen båt - så blev jag minst sagt nyfiken.

Tidigt på måndagsmorgon fick jag träffa Alexandra i den lilla hamnen i Laxögern. Ett par dagar tidigare hade jag förhört henne om hur båten var utrustad och förstod att jag egentligen inte behövde ta med mig några fiskeprylar. Allt som behövs för havsöringstrolling fanns redan på plats i båten.
Men jag är lite hopplös och hade ändå med mig ett helt knippe trollingspön och lådor med beten och krokar.
Bara i fall ...

Men vi fick plats i båten bägge två också efter att vi stuvat in mina prylar.

Och båten var välutrustad. Moderna och välfungerande spön och rullar, bra spöhållare, ekolod/plotter stort som ett litet tv-apparat och en fräsch Honda utombordare i aktern.

Som tur var så satt spöhållarna enligt min mening i lite tokiga vinklar så hade jag i alla fall något att klaga över ...
Annars såg allt bara bra ut. Kanske även något över genomsnittet jämfört de fiskebåtar jag suttit i hittills i mitt fiskarliv. Och definitivt mer välstädat.

Fiskevädret såg inte lovande ut enligt SMHI. Det fina vädret vi haft på sistone skulle bytas ut mot en svalare period med hårda vindar från väst och nord. Nu menar jag inte att västliga och nordliga vindar skulle helt förstöra aptiten för fisken. Hellre så att det bra fisket som rått tidigare kanske skulle flytta sig till andra områden.
Och det skulle bli svårare att hitta fisken.

Och tyvärr fick jag rätt.

Mitt bästa havsöringställe gav inte ett endaste hugg oavsett hur noga vi fiskade där. Vi provade en massa olika beten i olika storlekar och färger. Vi testade att fiska grunt, fiska på djupare vatten, strandnära och längre ut. Och fick exakt 0 fiskkontakter.
Det fanns helt enkelt inga fiskar där.

Då vi for på en längre båttur norrut så hittade vi några mindre havsöringar. De var inte riktigt av det formatet som jag önskat mig, men klart bättre än ingenting.
Alexandra med en hemskt knubbig liten öring

Längst ut på Tavastudden var det svårt att fiska pga den hårda blåsten. Efter ett par helt fisklösa vändor där så fick jag äntligen en vettig ide´.
Det området där vi fick några öringar tidigare var egentligen ett ställe där jag brukar fiska i början av säsongen.
Inte så här års.
Men det finns likartade ställen längre in i Täftefjärden där fisket brukar vara bra innan havsöringarna kommer till de bästa fiskeställena.
Nu hade den hårda frånlandsvinden fått vattentemperaturen sjunka till försäsongsnivåer så de hade kanske flyttat längre in?

Och de hade nog gjort det!

Vid ett grund inne i Täftefjärden fick vi äntligen höra rullknarr. En bättre havsöring hade fattat tycke för en Trolli i 16 cm som vi fiskade i 21 meter bakom utombordaren.
Jag tyckte (och önskade, hoppades ...) att det var en rejäl havsöring. För att undvika trassel tog jag tag i det närmaste sidospöet för att veva in betet - och fick hugg på det också!
Äntligen lite havsöringsaction!

Tyvärr så fick jag inte till något bra mothugg eftersom vi saktat ner farten redan och den fisken klev av med en gång.
Men vi hade fortfarande fast fisken i mittenspöet.

För att vara säker på att kunna landa öringen tryggt så bogserade vi den helt förbi grundet. Att bogsera en havsöring en stund i lång lina brukar fungera smärtfritt. Och definitivt bättre än att försöka drilla/håva upp den i hård blåst med båten driftande mot ett stengrund.
Sådant är hemskt stressigt.

Väl förbi grundet fick vi fram håven och kunde börja planera på att ta upp fisken som redan var rätt så trött.



Nåväl - fisken var inte så stor som den var i mina önskedrömmar, men ändå en lite grövre fisk än de vi fått tidigare. Med lite besvär så kunde jag peta lös krokarna utan att behöva lyfta in fisken i båten.
Ett eftertraktad besök så att säga ...

Vi fick på ytterligare en öring på samma ställe, men den ville inte hänga med ända till båten. Fisken var nog helt enkelt inte på hugget riktigt. Eller att det var lite väl sent på dagen då vi hittade dem.
Så kan det också vara.

Mitt på dagen tog vi en fikapaus, gjorde upp en brasa och åt den enda riktiga grönsaken enligt den finska matfilosofin.
Dvs grillkorven.


Nyfiken som jag är så bombarderade jag Alexandra med frågor om Ukraina. Det enda jag visste om det landet var allt det dåliga man fått höra i nyheterna. Det var roligt att höra om det mer vanliga livet där. Inte bara om krig och elände som maktgalna människor orsakar varandra och sina länder.

Därefter höll jag henne en snabbkurs i wobblertrimning. I den hårda vinden var det inte lätt att se wobblerrörelserna i vattnet, men jag tror att jag kunde förmedla grundprinciperna ändå.

Resten av eftermiddagen fortsatte vi att trolla fram och tillbaka på mitt favoritställe utan att få känna ett napp.
Inte ens den finska envisheten kunde få fram någon öring.
Då finns det inga öringar i trakten!!
heh heh.


Nu har min lilla Linderbåt fått sig en sprillans ny elmotor! Det behövdes mycket mekande innan den fick sig ett stadigt fäste att sitta på.
Men det gick vägen och underlaget för motorfästet tål nog både motorns vikt och vikten av en trind gammal fiskargubbe i nokiastövlar.
Nu är jag minst sagt sugen på att åka ut och hälsa på gösarna i Moälven.
Men vädret/vindarna får bli lite bättre först.
Kanske till helgen?

210721 lasse



Fiskeblogg 210713-16




Lite öringstrolling för omväxlingens skull!

Jag har fått problem med bromsarna i båttrailern. Märkligt nog så lyckades jag att få en tid för trailern hos bromsdoktorn, men vad ska jag göra av med båten medan reparationen pågår.
Åka ut och fiska kanske?

Det verkade som en rimlig tanke. Men var?
Ett antal år sedan fiskade jag hemskt mycket runt Holmöarna. Då var det storharr i siktet. Det gick många historier om Holmöharrar som vägt långt mer än 2 kg och faktiskt fick jag en gång prata med en människa som redogjorde hur han minsann fått upp en harr på 3,5 kg!!!
Då jag försiktigt försökte få fram hur harren blivit vägd så blev svaret en aning "luddigt"...
Efter alla år som jag fiskade där fick jag upp ett antal riktigt stora harrar med en toppfisk på 1875 g.
En enorm harr!
Den största harren som jag såg fångas vägdes med en digitalvåg av okänd kvalité (inte min våg alltså) till 1,97 + några gram. Där sviker minnet mig en aning. Men den fisken var förmodligen något större än mitt rekord.

Jo. Holmöharrar är mäktigt stora, men inte onaturligt stora. Det har säkert simmat runt någon höggravid harrmadam där under vårisen som skulle vägt något över den magiska 2-kilosgränsen, men harrar på över 2,5 kg har nog funnits bara i fina fiskardrömmar.

Men tillbaka till själva ärendet.

Det lustiga med allt flugkastande efter harr under alla de åren jag fiskade där resulterade exakt 0 öring.
Jag var aldrig i kontakt med en enda öring då jag fiskade harr. Vid pimpelfiske fick jag se öringar emellanåt och fisk rent av upp några också.
Inte många, men de fanns där.

Vissa gånger släpade jag lite wobblers för öring då harrarna inte ville samarbeta. Mest mitt på dagen, med klent resultat.

Hur skulle öringsfångsten se ut om jag gick in riktad efter öring? Alltså lite mer seriöst. Fiske på senkväll och tidiga morgnar.

Det räckte som en plan.

På tisdagskväll var jag framme vid Gaddströmmen och släpade wobblers kors och tvärs runt i området. Inga tecken för jagande öringar och absolut inga hugg.

Efter några timmars sömn återupptog jag fisket och trollade jag mig till Sörgadden.
Där fick jag faktiskt på den första öringen!

Ingen jätteöring direkt, men en blank och välgödd fisk ändå.
Därefter fiskade jag området hemsk noggrant i alla tänkbara riktningar, men utan att få ett endaste hugg till.

Så småningom var jag tillbaka till Gaddströmmen utan några kontakter med fisk. Jag vet inte om man kan dra några långtgående slutsatser om fisket där, men det gav inte mersmak ...

Fisket skulle nog vara bättre längre norrut. Där finns det definitivt mer öring på vintern i alla fall.

Ett par dagars trolling där gav exakt ett hugg. Upp kom en öring på ca 5hg.
Och jag fiskade av området rent av med stor noggranhet.

Jaha. Fisken kanske inte är på hugget? Området kanske kryllar av öringar som inte bara orkade med att jaga fatt en wobbler?

Hur ska man kunna veta om det är det som felar?

Genom att byta till ett annat område förstås!
Efter att jag trollat i timmar runt norränden av Holmön på morgonen så drog jag iväg tillbaka till hemmaplan dvs Rovögern.
Efter kort såg det ut så här i håven!


Några timmars fiske gav mig flera öringar. Därutöver fick jag se någon hoppande öring samt hade flera försiktiga hugg.

Fisken var kanske inte på det stora hugget, men det var inte omöjligt att få öring.
På Holmöarna däremot ...

Lite semesterbilder


Kolla noga på temperaturen som ekolodet visar. Lite frånlandsvind och vattentempen är åter i sådana gradtal som öringer gillar. Jag får ofta frågan om vattentemperaturen då det gäller öringstrolling. När på året är fisket över pga att vattnet blir för varmt.
Mitt svar (just nu) lyder: Aldrig!
Vattnet i havet i Norra Kvarken blir inte för varmt för fiske.

Slutsats om Holmöarna?

Jo.
Min slutsats är att det inte går speciellt mycket öring därute under sommaren. Det vore fel att säga att det skulle vara helt tomt av öring, men området är nog inte direkt något trollingparadis heller.
Fast jag kan ha fiskat på fel ställen, fel tid på året, på fel sätt eller det hela berodde på ett fel av någon okänd art.

Fisket är lite klurigt på det sättet. Det är svårt att dra några absoluta slutsatser om något.
Det kanske förhåller sig så att det inte finns några absoluta sanningar?
Vem vet.


210717 lasse



Fiskeblogg 210708




På eftermiddagen såg det ut så här framför fören på min lilla Linderbåt

Att åka ut till nya vatten utan att egentligen veta något om fisket där är en kul utmaning. Det enda jag visste var att det finns rikligt med gös i Moälvs-systemet. Rent av fina gösar.

Men egentligen tog infot som jag hittat slut där. Jag hade inte ansträgt mig så mycket heller för att leta på nätet.

Jag ville hellre se ifall jag kunde lista ut hur fisket fungerar helt själv.

Jag sjösatte båten i en enkelr båtramp i Själevad och tuffade ut. Redan då började jag få lite hum om fisket.
Vattnet i sjön var brunt som kaffe. Och den fina sommaren med gassande solsken hade värmt upp vattnet rejält. Mörkfärgad vatten lär värmas upp mer än klart vatten av solsken.
Så vattnet kommer att vara rejält varmt.

Och det fick jag bekräftad av ekolodet som visade att tempen låg på över 24º C.

De få riktigt bra gösvatten jag besökt har haft brunfärgat vatten. Jag förmodar att gösen trivs i sjöar med varmt vatten.
Så det lär finnas bra med gös i sjön.

Men var? Var ska jag börja leta efter dem?
En djupkarta är guld värd då man far till ett nytt fiskevatten. Och någon sådan hade jag inte. Och sjön är lite drygt 5 km lång och dryga kilometern bred.

Jag måste kunna begränsa sökområdet.
Hmm?

Ok. Vattnet är hemskt varmt så det kanske har bildats ett språngskikt.
Språngskiktet brukar man kunna se ganska tydligt om man ökar känsligheten på ekolodet och kör ut där det är djupare än tio meter.

Ganska snart hittade jag ett djupare område och ekolodet visade ett tydligt språngskikt vid 8 meter.
Gösen gillar varmt vatten så rätt säkert skulle de hålla sig ovanför 8 metersnivån.

Bara för att jag var väldigt fisksugen så sökte jag inte så mycket mer utan körde mot land för att hitta en kant till djupfåran. Då ekolodet visade 7 meter slog jag stopp i maskin och skickade ut en liten Daiwa Duckfin mot botten. De är riktigt bra!
Det blåste en hel del så fick jag vända båten så att aktern låg mot vind för att få båten att drifta saktare. Och styra och bromsa upp driften med hjälp av elmotorn. Att försöka styra fören mot vind är en dödfött idé. Direkt då man släpper rorkulten vrider fören ifrån vinden och ...
Och ni vet. Det blir inget av fisket.
Att backa med elmotorn med aktern mot vinden fungerar dåligt, men bättre än andra alternativ.

Jag blev mer och mer sugen på att skaffa en frontmonterad elmotor med ankringsfunktion. Väldigt sugen ...

Då jag fick båtåkandet att fungera någorlunda så kunde jag koncentrera mig på själva fisket i korta ögonblick.

Och bara efter ett par minuter fick jag ett rätt hårt napp. Nappet från olika arter känns på olika sätt i spöet.
Gösens napp känns på något sätt agressivt. Det är svårt att beskriva göshugget på annat sätt än så.

Och det jag kände på spöet kändes som en gös.
Och upp kom det - en gös på kilot!

En riktigt bra start!

Jag lyckades få ett par smågösar till och förstod 2 saker. Tanken om att gösen höll sig ovanför språngskiktet var nog helt rätt. Och att det verkligen fanns rikligt med gös i sjön.

Lite senare såg jag hur en båt kom körandes mot mig i hög fart och snart fick jag träffa en fisketillsyningsman.
Sådant gillar jag. Jag tycker om då folk se om efter vilka som är och fiskar i deras vatten och ser till att fisket sker på ordnat sätt.

Dessutom var fisketillsyningsmannen hjälpsam och berättade om fisket och de olika ställen där folk brukade lura upp gösar.
Hemskt trevligt.

Och då han pekade mot ett par öar i bortre änden på sjön och sa ordet grundrygg - så trodde jag att han yppade exakt det ordet som jag behövde för att få fisket att fungera.

Grundryggar är alltid bra.

Det tog mig ett tag att förstå var grundryggen låg. Då jag tittade mot öarna från rätt håll så såg jag att de bildade en linje.
Då behöver man inte vara någon Einstein för att förstå att de är bara topparna av grundryggen som går i sjön.

Lite senareguppade jag bredvid grundryggen och plockade upp gös efter gös. Gösen gick nära botten där djupet låg mellan 5-7 meter. Grundare än så fick jag mest bara abborre.
Gösarna var små typ 2-6 hg, men hemskt många.

Efter ett tag blev jag lite trött på smågösen och for iväg på en upptäcktsfärd.

Moälven

Vinden började så smått att lägga sig. Det gjorde fisket mycket enklare.

Uppe i Happstafjärden fick jag en del smågös och någon gädda. Kanske hade jag på en något större gös i ett par sekunder, men det är osäkert.
Det kan ha varit en gädda också.


En lite större gädda som jag fick trötta ut ordentligt innan jag kunde peta lös kroken. De är hemskt starka. Att drilla upp en stor gädda med UL-doningar tar sin tid. Jag brukar använda en meterlång bit av fluorocarbon närmast jiggen. Fluorocarbonet pallar rätt bra mot fisktänder. Men efter ett gäddhugg får man kapa bort en bit och knuta om.
Men det funkar rätt bra.

Senare på kvällen mojnade vinden helt.

Nappen av smågösen började bli färre så förstod jag att de började kliva upp närmare ytan. Genom att byta till en lättare jiggskalle fick jag betet att gå något högre upp i vattnet och "trollade" ytterst sakta (1,3 km/h) med handhållet spö.
Allt emellanåt fick jag någon gös och abborre. Men bara smått.
Men jag anade ändå att fiskemetoden skulle fungera.

Och voilá!

Till slut så fick jag ett stenhårt hugg som fick spöet att vika sig dubbelt!

Jag trodde länge att jag dragit på en större gädda, men fisken var klart piggare och de långa rusningarna som gäddan gör fanns inte där.
Och upp kom det en gös på strax under 4 kg!

Snacka om att jag blev nöjd.

Rätt snart därefter slutade jag fisket. Som sagt så var jag nöjd.

Väl hemma beställde jag mig en ny elmotor. Frontmonterad. Med ankringsfunktion.

Så nu finns det en Minnkota Enduro Max 40lbs till salu. Den är flitigt använd, men fungerar felfritt.

Priset på nätbutiken verkar ligga på 4000,- så kan jag sälja den för 2000,- i skånska pesetas.
Är du intresserad så skicka ett majl till lasse@kikmete.se
Vill du däremot pruta om priset så vänd dig till någon annan ...

210710 lasse



Fiskeblogg 210706


För det mesta är något lite fel då man far ut och fiskar. För blåsigt, för ljust, för kallt, för varmt eller för mycket eller för lite av allt möjligt under himmel och jord.

Och sedan har vi de här andra dagarna då allt stämmer.
De dagar är inte speciellt många, men de finns.

Att lista ut när den dagen infinner sig är rätt hopplöst. Det finns egentligen bara ett sätt att få vara med och uppleva sådana dagar.
Att resa sig från sofflocket och fiska.

På de senaste dagarna har vädret kanske inte riktigt varit sådant att det lockat till öringstrolling. Soligt utan det minsta moln på himlen och sådana temperaturer som man kopplar ihop med en utlandsemester.

Men ändå trodde jag att det skulle kunna gå att få sig en öring.
Optimistiskt!

Fast det såg inte så tokigt ut. På morgonen var det lite disigt och vattenytan var lätt krusad.
Alltså - fiskeväder?

Men fisket började inte bra.
Då jag höll på med att skicka ut dragen hamnade båten lite ur kurs. Då jag tittade upp var jag befann mig så kom jag på att det fanns en stor stenbumling någonstans just där jag var.
Och bara ett par sekunder efteråt small det till i motorn.

Som trur var så hade jag inte långt till land och brytpinnar i reserv i hållaren under motorkåpan och en multitool i fodralet fastsatt i bältet ...
Utan dem hade jag fått paddla rätt länge.

Ungefär 30 minuter senare var jag åter i samma område, men nu med kursen lite vid sidan om stenen.
Det gick mycket bättre.

Bara efter några minuters trolling fick jag upp en öring på ca 2 kg. Och efter att jag fått ut wobblers igen och svängde båten tillbaka mot samma område satt det fast en något större öring.

Då var jag faktiskt nöjd och bestämde att släppa tillbaka alla öringar därefter.

Men då fiskarna var uppenbarligen bra på hugget så kändes det som att det var läge att söka nya fiskeställen.

Jag visste om ett grundområde lite längre ut från land som såg ganska hett ut på sjökortet. Men trots att jag släpat wobblers där många gånger så hade jag aldrig fått ett enda hugg.

Nu var läget ett annat.
Mellan två grundtoppar där det var 5-6 meter djupt högg det öring efter öring. Jag har utvecklat en vana att sätta en waypoint på plottern vid varje hugg. Rätt snart förstod jag att öringarna snurrade precis utanför grundtopparna och jagade strömming. Flera av fiskarna jag fick spottade ut strömmingar vid drillningen.

En annan intressant grej jag testade var beten. Vid utvecklingen av Trolli-serien märkte jag testwobblers jag gjort ändringar på med en svart prick bakom nosskeden. Annars såg de precis lika ut som andra wobblers.

Om man tittar noga så syns den svarta pricken just bakom nosskedet.

Genom att fiska 2 wobblers i exakt samma avstånd (45 meter) bakom båten så blev det rätt enkelt att jämföra dem. Wobblern på bild på den ena sidan och på den andra sidan bytte jag wobbler lite emellanåt. Men alla de var i standardutförandet.

Samtliga hugg kom på wobblern på bild.

Jag fick inte ens något hugg på wobblern i propellerströmmen. Det tyckte jag var lite märkligt och började laborera med olika släplinelängder.
Då jag kom till 21 meters släplinelängd började fisken hugga på den wobblern också (16 cm Solskenströmming)

Till slut så bytte jag till en prickförsedd Trolli 13 cm i färgen Kariglitter på det andra sidospöet och då fördelades huggen jämt mellan sidospön.

Så nog har jag kommit på något bra.

Innan någon får för sig att den svarta pricken i sig själv skulle ha någon funktion - så läs texten en gång till. Den visar bara att wobblern tillhör en testserie.
Inget annat.


Dagens största öring! Den vägde nog en bit över 3 kg

Rörelsen i wobblers i testserien kan nog bäst beskrivas som en relativt diskret tät darr med pauser. Därutöver haltade de till rätt rejält emellanåt. Trutar tyckte att de såg goda ut och följde dem noga.

Det gjorde nog öringarna också.



Ps. Ekolodet visade att vattentemperaturen låg på strax över 21º C.
Problemet med temperaturvisningen på ett ekolod är att den bara mäter temperaturen vid ytan.
Bara en bit längre ner är nog temperaturen rätt exakt så som öringarna gillar mest.
Gissar jag - med tanke på hur fisket är nu.

210707 lasse



Fiskeblogg 210629-30


På förmiddagen märktes fångsten vi fått kvällen innan och då Jörgen åkte ut med båten för att släppa ut öringarna en bit utanför viken som vi använt som hemmahamn så började motorn gå hackigt. Den har någon slags säkerhetsfunktion som reducerar varvtalet vid allvarliga fel. Så han kunde ta sig tillbaka i hamn, men stackars motor behöver nog mycket kärlek för att orka jobba vidare ...

Vi anade faktiskt lite oråd dagarna innan. Vid vissa varvtal hördes ett vinande ljud från motorn. En morgon tog jag faktiskt av motorkåpan och tog en titt på innanmätet för att se att allt satt fast och lyssnade på hur motorn lät. Oljenivån var ok och motoroljan såg ut som den skulle.

Det är inte så mycket annat man kan göra.

Och nu gick den nog sönder på något sätt tror jag.

Det som ställde till det för oss en aning var att närmaste båtrampen var i Norrbyn och det kändes inte bra att försöka ta sig dit körandes med en motor som uppenbarligen inte mådde så bra.

Det försöket hade nog mynnat ut i ett samtal till sjöräddningen. Sådant vill jag undvika i det längsta.
 
Istället åkte vi till hamnen med trailern bakom Hiluxen. Det var inte så lätt att backa ner trailern i vattnet i stenskravlet, men då vi till slut hade fått båten upp på trailern så släpade bilen upp ekipaget utan några som helst problem.
Bra bil!

Så nu har vi lämnat båten på verkstaden och avslutat märkprojektet. Det kan hända att vi fortsätter efter semestern, men beslutet för fortsättning tas av av andra än vi två.

Men det var ett riktigt roligt jobb! Och det viktiga var att vi kunde få fram det antal fiskar som var satt som mål för projektet.

Jag fick dessutom testa wobblers och kroktackel ganska så seriöst. Krokningsegenskaperna blev bättre och bättre under projektet. Och om det hela inte mynnar ut i någonting helt nytt så klarnade tankarna kring hur jag ska optimera det hela.

Så nu håller jag redan på att planera på en fisketur åt inlandet. Kanske lite rödingfiske?
Vem vet.
 
210630 lasse



Fiskeblogg 210629

På eftermiddagen var vi åter till båten.
Det hela börjar kännas rätt bekant. Kolla bränslemängden, gör spöna i ordning, Ställ fiskeväskan ur vägen.
Det går lite på rutin.

Den här gången hade vi vädret på vår sida. Lite varierande molnighet, svag vind, varmt i luften.
Det kändes som bra fiskeväder helt enkelt.


Inför kvällens fiske hade jag bytt ut till lite större kokar av ett nytt fabrikat i alla beten. Riktigt sylvassa saker.
Jag hade valt ut lite större beten också. Speedy-löja och Trolli 16cm. Intrimningen för dagen kan bäst beskrivas som en rätt tätt darrande rörelse med inslag av inte alltför stor haltande åt sidorna emellanåt. En stor kraftig och hackande rörelse har inte varit bra på sistone.

Jag förstår om det där låter som rotvälska.
Men jag anser att lära sig justera simrörelsen på en wobbler är nyckeln till lyckad fiske.
Lär dig rotvälska med andra ord.

Som startpunkt för fisket hade jag valt stället där vi tappade den största fisk vi varit i kontakt under märkningsprojektet.
Fanns det en stor öring så kan det finnas fler.
En rimlig tanke.

Direkt i starten av fisket hade vi ett par försiktiga napp utan att någon fisk fastnade på kroken.
De nya krokarna kanske inte fungerar så bra? Är de för stora? Blir kroktacklet för långt?

Nja. Inte direkt.
Nästa fisk som högg satt fast på ett sådant sätt att vi hade vilda problem att få lös krokhelvetet från käften på fisken. Kroken hade gått genom brosket i fiskkäften med hullingen och allt med en krokspets genom överkäken och 2 genom underkäken.
En jättebra krokning med tanke på att fisken skulle definitivt inte kommit lös från kroken själv. Inte en chans.
Men i och med att jag hade svårt att få lös kroken med hjälp av en tång så var kroken kanske lite våldsam med tanke på att fiskarna skulle hållas levande.

Det där är en svår balansgång. Men för vanligt fiske finns det ingen tvekan. Jag har redan kontaktat företaget som säljer krokarna i Norden för en offert.

Nåväl.
Vårt mål i märkningsprojektet har varit 40 fångade, sändarmärkta och återutsatta havsöringar.
Det låter inte som en jättesvår uppgift. Men fisket är något som inte alltid går som man tror och hoppas. Inte ens särskilt ofta.
Det är kanske en del av förtjusningen. Och att tro på att man klarar av en uppgift är inte samma sak som att ro hem något man har lovat att ordna fram.

Men vi lyckades!

Vid en grundrygg vek sig ett spö bakåt och rullen började ge ifrån sig lina. Bottennapp?
Nä - en skaplig öring som hamnade i båtsumpen bland sina 3 rätt välväxta kompisar.


Och nu hade vi fått upp fisk nummer 40!
Det var så pass trångt i båtsumpen att vi avbröt fisket och drog iväg till hamnen där vi har de riktiga fiskumparna. Det kändes svårt att lämna fiskeplatsen då fisken var så bra på hugget, men den här gången gick fångstens hälsa före annat.

Vi hann faktiskt tillbaka till fiskeplatsen innan fisket var helt över och lyckades bärga en öring till.

En väldigt bra dag!
Vi fortsätter fisket några dagar till. Fast nu lite mer i avslappnat takt ...
 
210630 lasse


Fiskeblogg 210628
(Kvällsfiske)


Det skulle blåsa alldeles för mycket hela dagen.
Alltså-det går att fiska havsöring i hårt väder. Det gör det.
Är det roligt? Det tycker inte jag.

Så istället att fara ut i värsta vinden sköt vi upp fisket till kvällen. Vinden brukar oftast mojna mot kvällen.

Fast den här gången gjorde det inte det.
Vi kunde fiska på läsidan av en ö, men om jag inte tyckte om vädret så gjorde inte öringarna det heller.

Det blev inte ett nafs hur vi än bytte beten och körstilar.

Men jag gillar inte att ge upp heller. Har man liks tagit sig ut så vill man ändå hitta någon huggvillig fisk. Det hela blir lite av en utmaning.

Så vi for runt på bekanta och till slut på helt obekanta ställen, men resultatet uteblev helt.

Det finns faktiskt en lite klurig detalj med det här att söka nya fiskeställen.
Det brukar bli så här: Då man kommer ut så börjar man alltid fisket på ställen där man lyckats förut. Ofta får man någon fisk där och då fortsätter man att trolla på området så länge det händer saker.

Först efter att fisket dött av helt åker man och söker efter nya öringställen.

Eller att det inte går att få fisk på de sedvanliga positionerna. Och då far man och letar efter nya ställen.

Det där blir lite fel. Hugger inte fisken på de ställen där man brukar få dem, så är de förmodligen inte alls på hugget. Och då hugger de nog exakt lika dåligt på de nya ställen man besöker.
Eller att man fiskar på de vanliga ställen så länge huggperioden varar för att sedan söka av nya ställen. Och då är huggperioden över där också.

Det blir gärna lite dumt.

Men likförbannat sökte vi efter nya öringställen och kammade förstås - noll.

Men säg den olycka som varar ...

Mot senkvällen lugnade sig blåsten något och jag började få vittring på havsöringar.
Och då styrde jag båten direkt mot ett sund där jag fått öring på kvällarna. Och gav fan på att leta efter nya ställen ... Smart eller hur?

Och vi drog på en hyfsad öring nästan med en gång. Fisken högg på en 16cm Kariglitter fiskad 20 meter bakom en sidoparavan. Just där fisken högg så var sundet rätt smalt och den sydvästliga vinde kunde blåsa in med full styrka.

Det gick inte bra.

Tropts att vi säkrat linan i utlösaren med gummisnodd så lyckades fisken med hjälp av vågorna få paravanen att lossna och glida ned till trevägslekandet vi använder som stopper ca 1,5 meter framför paravanen.
Men en pigg fisk, hård vind, vågor, paravanjävel, spön och linor i vägen blir det hemskt mycket att hålla reda på.
Jag lyckades att nudda fisken med håvramen just innan den trasslade linan i trollingmotrfästet som skar av den.
%&¤#¤%&/%¤#Q!!!

Lite senare var vi åter i farten och drog på en fisk som lossnade direkt efter hugget.
Då jag styrde iväg båten för att kunna sno och åka tillbaka till sundet så fick vi på fisk nummer 3 - som vi faktiskt lyckades att få upp i båten och ner i transportbaljan utan krusiduller!
En arbetsseger ...

Efter den fisken dog fisket av helt. Igen.
Det verkar gå någon slags brytgräns vid 22.00 - efter det tycker jag att fisken hugger dåligt.
Men att åka tillbaka till hamnen efter fisket på en nästan kavlugnt hav är hemskt trevligt!

Så det blev en fiskedag som inte hamnar i historieböckerna direkt.
Men tyvärr är dåliga fiskedagar en alldeles för frekvent förekommande företeelse i mitt lilla hobby.

Men vi blev inte helt utan fisk nu heller!

Ikväll kommer vi att få lite lugnare väder.
Och dessutom har vi fått nya direktiv: Fånga större fisk!

Det gillar jag. Så nu ska vi försöka ge oss på att få upp några lite grövre havsöringar.
Få se hur det går.
 
210629 lasse



Fiskeblogg 210627
(Kvällsfiske)

På måndag skulle vi få hinder så vi for ut på att försöka trolla upp några öringar för märkningsprojektet på söndagkväll istället.
Det gick rätt bra.

Fisket började faktiskt med ett dubbelhugg bara kort efter att vi kommit in på rätt område.
En timme senare hade vi 5 st öringar i båtbaljan och fick skynda oss mot sumpen pga att cirkulationspumpen i båtbaljan inte ville samarbeta och vattnet höll hela 14 grader. Då finns det risk för syrebrist för fisken.
Väl framme vid sumpen var öringarna fortfarande hemskt pigga. Så med all sannolikhet så har vi fått ihop 36 öringar av 40 som var minimiantal till projektet.
Det hela löper på bara bra.

Färgen som fungerar bäst nu är Solskenströmmingen. Förklaringen är nog det att man ser hemskt mycket småfiskekon på djupt vatten i lodet. Jag är rätt säker på att det är frågan om strömming som har kommit in mot land.
Och en strömmingsliknande färgsättning på betet för fisk som mest troligt jagar strömming bör inte vara helt fel.
 
210627 lasse





Fiskeblogg 210627

Då jag satte mig i båten råkade jag känna efter hur mycket bränsle det var kvar i tanken.
Den skvalpade nästan tom.
Så jag fick gå tillbaka till huset och fylla på och försöka att inte bli helt uppäten av myggen.

Alltså - jag har väldigt svårt att lära mig älska dom.
 
Att försöka låta bli att stänka bensin överallt då man tankar och myggjävlarna attackerar från alla håll kräver tålamod.
Och det saknar jag helt vid 4-tiden på morgonen.

Det var en lättnad att komma ut på havet och lämna dem efter sig.
Man rent av slappnar av i kroppen.

Fin morgon!

Väl ute på fiskevatten började jag med standarduppsättning. 16cm wobbler på 18 meter i propellerströmmen och sidospön på 45 meter med 13 cm wobblers.

Det dröjde inte speciellt länge innan en blank öring på ca 2 kg nöp en Solskenströmming på sidospöet. Ungefär 10 minuter senare högg en riktigt fin öring wobblern i propellerströmmen. Jag tror att den vägde nästan 4 kg.


En fin öring!

Bara några minuter senare fick jag på ytterligare en tjockis till öring och då kändes det som att kvoten var fylld och tanken på en stor kopp kaffesmakande grädde vid köksbordet blev hemskt tilltalande.

Välnärda fiskar!

En riktigt bra start på dagen!
Ikväll fortsätter vi fisket för märkningsprojektet. Hoppas det går lika bra som fisket på hemmaplan.

Jag är inte helt säker, men det syntes hemskt mycket småfiskekon i lodet.
Har kanske strömmingen äntligen kommit in mot land?

Och ett tillägg: Då jag rensade fisken så var de proppfulla av strömming.

Så nog har strömmingen kommit in nu!

210627 lasse




Fiskeblogg 210624


På en promenad under våren träffade jag en Rovögersbo. Och samtalet handlade rätt snart om fisket, märkligt nog.
Heh heh.
Nåväl - jag lovade att hänga med på kort trollingtur på sommaren. I och med att jag varit upptagen med att fiska åt SLU på veckorna så har det aldrig blivit läge.
Förrän igår.

Vädret såg förstås inte ut som det bästa för havsöringsfisket. Men jag resonerade så att vi bör ändå ha en hygglig chans att få någon fisk om vi far ut tidigt.
Så vid 6 tiden satt vi i båten och for iväg åt Tavasten.

Väl framme på fiskeområdet skickade jag ut en wobbler som jag hade trimmat in kvällen innan. Samtidigt då jag gjorde iordning nästa spö och wobbler berättade jag om hur man justerar gången på wobblers. Medan jag pladdrade på så vaknade det första spöet till liv och rullen började knarra.

Jag fick tag på spöet och kände direkt att det var en hygglig öring som vi dragit på.

Jag räckte förstås spöet till den något förvånade Per-Ola och gav samtidigt ungefär 200 råd och tips vad han ska tänka på då han drillar fisken.

Fisken var riktigt fin och pigg! Den gjorde flera höga hopp helt uppe i luften.
Då öringen var närmare båten började jag leta efter håven.
Efter en stunds letande frågade jag var den fanns och fick ett nekande svar.

Vi hade ingen håv med oss alls ...

Det alternativet hade jag aldrig ens tänkt på.

Men det fanns en tämligen slö huggkrok fastsatt vid styrpulpeten. Jag förstod att vår enda chans att lyckas få upp fisken var att trötta ut den ordentligt och sedan försöka få in huggkoken innaför gällocket och snabbt lyfta in den i båten.

Första försöket gick inte bra. Fisken sprattlade sig lös från huggkroken med en gång och gjorde rätt fina rusningar och hopp.
Men den satt fast på kroken ändå!

Försök nummer 2 gick bättre.

En fin öring!

Betet var Trolli 13cm i färgen Tobis

Utöver fisken vi fick upp så hade vi bara ett par hemskt försiktiga napp som inte gav något.
Jag är rätt övertygad om att det var det soliga vädret som spökade och förstörde fisket.
Men vi var rätt nöjda ändå!
En trevlig morgon.      

210625 lasse



Fiskeblogg 210622


Och inte kunde vi hålla oss borta från sjön ...
På eftermiddagen började det se bra ut vädermässigt. Regnet skulle ge med sig och vinden eventuellt mojna nästan helt.
Så vi for iväg åt hamnen.

Efter lite mekande så satt det fast en sprillans nya propeller på motorn. Jag inbillar mig att jag kände en skillnad på hur motorn gick och båten kändes efter propellbytet.
Bättre alltså.

Lite senare startade vi fisket och trots att vädret och sjön betedde sig ganska hyfsat så hände det inte speciellt mycket. Jag tyckte om vädret, men rätt snart började vi bli varse om vad som var ett stort problem för fisket.

Skrääääp!

På vissa ställen liknade havet en tunn grönsakssoppa som bara en äkta vegan skulle kunna tycka om. Och vi fick kolla dragen i stort set hela tiden för att de skulle ens fiska en liten stund.
Med idogt vevande och rensande av krokar så lyckades vi bärga 3 öringar. Men det var frågan om en riktig arbetsseger ...

Efter ett tag börjar man lätt bli ganska less. Som en extra krydda så kan skräpet i krokarna få wobblers att dra snett i vattnet och fast vi till slut körde med bara 3 spön så fick vi linorna att trassla ihop flera gånger.
Blaha.

Men då vädret blev riktig fin sent på kvällen så kunde vi inte låta bli och trolla runt och leta efter nya fiskeställen. Vi hade ytterligare ett par hugg, men de resulterade bara i tappade fiskar. Mest troligt fanns det skräp på krokarna och därför blir huggen inte riktigt lika ivriga och krokningen därefter.

På ett ställe då jag styrde båten förbi en berghäll så råkade jag ha ögonen fäst på spöet som fiskade i propellerströmmen (16cm Solskenströmming). Plötsligt började spöet bara böja sig bakåt till en båge.
Helt lugnt och utan skakningar.
Och sedan började rullen knarra. Det hela såg ut som ett bottennapp.

Nästan, men inte riktigt helt.

Då jag greppade spöet fick jag känna tunga gungningar och fisken drog iväg med bra fart ett tjugotal meter.
STORÖRING!!!
Jag hann uttala det ordet till Jörgen som började snabbt veva upp andra spön.

Då kom fisken upp i ytan, plaskade till där ett par gånger och lossnade från kroken.
En sådan kväll ...
Ska jag gissa storleken på fisken så låg den på 4852 g.
Ungefär.


Resultatet av en arbetsseger


Sumparbete


Att vi inte fotar mer om fiskdrillning och håvande och sånt är det för att fisken ska dras upp och skickas ned i förvaringssumpen i båten så snabbt det bara går. Då hinner de inte bli för utröttade och stressade och klarar hanteringen bättre. De ska ju alla bli märkta och frisläppta sedan.
Det är viktigt att så många fiskar som möjligt klarar sig och förser forskarna med info senare.
Så fotandet blir något lidande. Men det är inte heller prio ett den här gången.

210623 lasse








Fiskeblogg 210621

Vädret har börjat trilskas på sistone. Då vi kom till hamnen så tänkte vi att ge fiskeutrustningen lite kärlek i form av nya tafsar och fyllde på rullarna med ny lina.
Egentligen var orsaken till vår sega start att vi hörde hur åskan mullrade åt Snöan till. Och det blåste duktigt mycket och regnade emellanåt.
Inget trevligt väder direkt.

Efter ett tag så passerade åskan och vädret blev något bättre. I och med att vinden kom från nord och ost så la sig vågorna rätt snabbt.
Dyningarna efter en hård sydlig vind kan räcka bra mycket längre. Många timmar om inte en hel dag känns det som.

Nåväl - tIll slut så for vi iväg och planerade på att testa ett nytt område. Och hittade ett stengrund som inte var utmärkt på sjökortet vi har på plottern.
Propellen på båtmotorn var inte riktigt sig lik efter smällen, men tyvärr så hör sådant till då man fiskar havsöring.

Lite senare kom vi på mer bekanta fiskeställen och fick nästan genast höra lite rullknarr.
Det blev en öring på 2,5 kg som anmälde sig till märkningsprojektet genom att sluka en 13 cm lång Trolli i färgen Spöket.

Spöket funkar bra i gråväder

En vacker fisk!

Lite senare drog vi på en aning kortare, men bra mycket tjockare öring på en 16 cm wobbler i propellerströmmen.
Spöket gav faktiskt 2 hugg till, men det var nog frågan om småöring bägge gångerna.

Nu verkar fisket fungera bäst mellan 9-11 på förmiddagen. Sedan mattas det hela av helt.
Slumpen eller ej?
Jag är rätt säker på att fisket kommer igång igen senare på kvällen. Det är något vi ämnar pröva inom kort.

Vi kör 15-20 meters släplina bakom sidoparavanerna och håller spöna ganska långt ner i spöhållarna och lutande rätt kraftigt bakåt. På det viset får man paravanerna att hamna lite längre bakåt och krokningen blir mycket bättre.
I propellerströmmen har vi fastnat för 18 meters släplina och sidospöna har vi på ca 45 meter.

Det verkar vara en fungerande koncept.

Imorgon blir det en vilodag på fisket. Enligt väderprognosen kommer det att regna mest hela dagen så vi passar på att göra annat.
Ett lätt beslut att ta.

210621 lasse



Fiskeblogg 210618


På morgonen då vi kom till båten såg vädret ganska så perfekt ut för öringsfiske. Det enda som bekymrade mig var att det hördes ganska så kraftigt vågbrus från havet. Alltså ljudet av stora vågor som bryter mot strandstenarna. Inget gott tecken ...

Men enligt väderprognosen skulle det inte blåsa så mycket under förmiddagen. Mot mitten på dagen skulle det börja blåsa mer och mer sydlig vind, men då skulle vi kunna fiska oss tillbaka norrut och testa helt nya områden. I och med att vattnet där vi fiskar inte är varmare än ca 10 grader så bör det gå att hitta fisk närmare kusten också.

Så var planen.

Och den planen höll inte speciellt länge. Då vi kom ut till området där vi hittat öringar så såg vi hur alla grynnor var täckta av vitskummet efter de stora vågorna som rullade in från havet. Vi provade fiska en stund, men på ett bra öringställe uppskattade jag våghöjden till ca 2 meter. Då är inte en Buster L den rätta båten för ändamålet.
Dessutom river sjön loss en massa skräp från botten och stranden och man fångar bara fina veganmiddagar med wobblerskrokarna.

Området närmare kusten var mycket behagligare att fiska i.
Men det fanns ett annat problem. Hela trakten var sopren på öring.
Det enda vi lyckades fånga i en dubbelhugg var en nätsliga på 2-3 nät som hade slitit sig/blivit kvarglömd vid en grynna.
Näten var full av mossa, ruttna till hälften uppätna mörtar och abborrar.

Nätbunten luktade inte rosor direkt.

Så det blev inget fångad den dagen. Det var nog inte ens nära.


210618 lasse



Fiskeblogg 210617



Idag återgick vädret till det vi hade förra veckan dvs. lite vind och solig  himmel nästan helt utan moln.
Jag var lite skeptisk. Ska det verkligen gå att få fisk?
Men enligt SMHI skulle det börja blåsa rätt frisk sydlig vind senare på dagen och sådant brukar kunna rädda fisket.

Morgonen gav inga hugg. Om det nu berodde på att vi var och harvade på ett nytt område eller om fisken helt enkelt inte var på hugget. Men så småningom hamnade vi på bekanta trakter och då började vi komma i kontakt med öringar också.
Ertt par saker var lite speciella idag.
Vi fick flera öringar på oblyade beten på djupt vatten. Alltså nu menar jag inte att vi skulle varit och fiskat långt ifrån land utan hellre relativt strandnära, men ändå där det var 6-7 meter djupt.
Det andra lite intressanta saken var att vi har fiskat ett par dagar med 16 cm lång Solskenströmming i propellerströmmen utan att just få någonting.
Det tyckte jag var lite märkligt och bytte till en exakt likadan wobbler som blivit trimmad till en tätare darrande gång.

Jag tror att det dröjde bara några få minuter innan vi fick första hugget. Och sedan blev det någon hugg lite då och då.

Alltså!
Det är verkligen viktigt att hitta rätt rörelsemönster för varje dag.
Det är nog nyckeln till lyckad fiske.

Vi har inte lyckats med fisket tidigt på morgonen utan huggperioden verkar komma igång vid 9-tiden.
Fast vi har inte provat att fiska vid 4-5 tiden på morgonen heller. Vid den tiden är jag van vid att ha bästa fisket ...


Senare började vädret se väldigt, väldigt bra ut!

Och vi var faktiskt tvungna att avsluta fisket då fisken var bäst på hugget. Då vi hade 8 öringar i baljan förstod vi att det var dags att sluta fiska för annars skulle firrarna dö av syrebrist.


Dagens melodi!
Uppifrån Pricken, Solskenströmming och Rosa.

Solskenströmming på 18 meter i propellerströmmen och 13 cm wobblers  ca 45 meters släplina.

Och ganska löst ställd slirbroms fungerar klart bäst. Fisken ska kunna vända och simma iväg efter hugget. Då krokar de sig bättre.
Mycket bättre.

Angående kroktackel så hade vi ett par hugg på wobblers försedda med enkelkrok. Inga av huggen gav någon fisk till märkning.
Det verkar inte fungera så bra.
Trekrokar i lite tunnare gods däremot ...

210617 lasse





Bloggarkiv:
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017
2018
2019
2020
Januari (4)
Februari (3)
Mars (16)
April (3)
Maj (2)
Juni (16)
Juli (5)







Småroligt
:
Sjukskriven
Hänt på bron över Rickleån
Pimpelfiskaren och Gud
Tiden före GPS
Irritationsmoment
Himlen?
Det ultimata fisketipset
Fel fångst
Dåligt väder
Två jägare
Det kan vara farligt att stamma
Laxfiske
Stark i tron?
Plastmagasin
Fira bröllopsdag
Finska vs svenska
Himlafärden
Helikoptertur
Tre bröder
Vägbygge
Lögn
Om att göra vad man vill
Kanot
Bra fiske!
Allvarligt läge
En sann historia
Olycka!
Gudstjänst


Senast uppdaterat:
Gudstjänst



Fiskeguidning