Välkommen

Hemsidan som du nu har hamnat på handlar om fisket i våra norrländska vatten. Uttrycket våra norrländska vatten omfattar förstås alla de fiskrika  vattendrag som vi kan nå härifrån utan större strapatser. T ex med hjälp av flygplan ... smiley Så det geografiska området är inte så väldigt noga begränsat. Inte heller är fiskemetoderna det. Allt från laxtrolling till flugfiske efter gädda eller mete efter stäm kan förekomma. Dessutom kan jakten vara lite svår att helt bortse ifrån. Vi får väl se vad vi hittar på.
Hittar du symbolen av en filmrulle någonstans på hemsidan så kan du genom att klicka på den få inblick i det vi sysslar med  - kanske t o m vad fisken sysslar med.
Prova här

Holmöharr

Gick det inte bra? Du måste kanske installera VLC Media player



Fiskeblogg 210822-29 del 2


Nobs på jobbet!

Inför fågeljaktspremiären hade jag tänkt att hitta några tjäderkullar för att underlätta jobbet för gästernas unghundar.
Det ska väl inte vara så svårt?

Nej. Det är inte alls svårt. I alla fall inte ända tills man verkligen försöker hitta dem i skogen.
Då kan det plötsligt visa sig vara i stort sett omöjligt.

Jag brukar lägga upp stategin så att jag testar helt olika miljöer och skogstyper och höjdkurvor.
Till slut så brukar man hamna på ett område som skogspippin föredrar just för tillfället. Men förutsättningen för att lyckas att komma rätt är att man använder sina jaktkängor med stor flitighet.
Jag har inga problem med sådant.

Rätt omedelbart kunde jag konstatera att det finns väldigt mycket tallar lite varstans i området där tjädrarna hade betat.

Här har tjädern suttit i lååånga stunder och byggt upp kroppshyddan

Kring vissa myrar var vatenda tall rätt tunna i toppen med massor av tjäderspillning nedanför

Stjärtfjäder av en tjädertupp

Men jag hittade inga fåglar!
Jag hittade tjäderfjädrar och gamla rugg-gropar. Men fick inte upp en enda fågel hur fina skogar jag än gick igenom.


Ok. Då har fåglarna samlat sig i granskogar där det finns blåbär. Jag hittade fina täta granskogar med massor av blåbär.
Men inga fåglar.

Genom att följa en mindre å så fick jag äntligen höra vingslag av både tjädertuppar och hönor.
Men jag blev inte så mycket gladare för det.
Varför det?!

Det jag hittade var ensamma gamla fåglar. Och kombinationen av oerfaren unghund och en erfaren gammal tjäderjävel brukar inte resultera i några skottlägen. Istället får man bara höra ett par skall följd av tunga vingslag med riktning mot horisonten ...
Ungfåglar är det som man ska hitta för att lyckas.

Men nu hade jag i alla fall förstått att tillgång till vatten är nyckeln till att hitta fågel.
Då bör det hela bli enkelt.
Eller?

Nä inte direkt.
Jag tror tyvärr att sommaren hade varit så torr att fågelungarna hade helt enkelt dött av torkan. Kanske hade samma sak hänt med sorkarna. Och då jagar rovfåglarna/djuren det enda som fanns kvar att jaga på - dvs. vuxna skogsfåglar. Och nu var de mäkta stressade och drog igång turbon direkt då de blev skrämda av något.

På "väg" till fågeljakt!

Dagarna gick, men trots ihärdiga försök och lååånga promenader blev det inga ståndskall. Vi hittade enstaka fåglar, men de vägrade sitta kvar och lyssna på hunden.

Men sedan fick jag flyt i det hela!

På en låg kulle med höga tallar lyckades hunden skrämma lös en stor tjädertupp.
Och den slog fast på knappa 100 meters avstånd i en tall helt synlig för mig!

LÄÄÄGE!!!!

Jag la mig ner och krånglade av ryggsäcken och la den som stöd för kombin. Utan att tjädern visste om mig!
Och på hundra meter kommer jag inte att bomma på en tjäder. Aldrig i helv ...

Jag låg och tittade på tjädern genom kikarsiktet. Och tjädern tittade nyfiket på unghunden som sprang runt klungan av träd där tjädern satt upp i.
Hunden gav ifrån sig några skall lite här och var den kände tjäderlukt, men kunde inte lokalisera fågeln.
Och skjuta ner fågeln då hade inte varit smart. Hunden ska inte få en belöning i form av en nedfallande tjäder ifall den inte skäller på fågeln. Det som kan hända då är att man tar fram en hund som springer runt och gläfser mot olika trädtoppar på måfå och hoppas på att ramlar ned fåglar.

Icke bra alls.
Hur mycket jag än ville trycka iväg ett skott så kunde jag inte göra det. Så jag låg kvar och väntade att hunden skulle upptäcka fågeln och ge ens ett endaste djävla skall i rätt riktning. För då skulle det smälla direkt.

Till slut gav hunden upp och kom tillbaka till mig och försökte lista ut vad i tusan jag gjorde nere liggandes på backen.
 
Jag kanske ville leka med honom?
Hundjävel ...

Till slut insåg jag att hunden inte skulle hitta fågeln utan mitt hjälp. Sakta började jag närma mig tjädern i förhoppning att den skulle röra sig eller rent av börja skära näbb åt hunden och avslöja sig på det sättet.
Nä.
Den satt blixtstilla i sitt träd.

Till slut var jag så nära att jag kunde fått ner fågeln med ett hagelskott.
Och hunden höll bara öga på mig och försökte fundera ut varför gubbjäveln rör sig så märklig och spanar uppåt.
"#¤%%¤#%&//%¤888`?!

Till slut flög fågeln iväg och tog med sig mina förhoppningar bakom horisonten.
Då var jag inte glad.

Nästa morgon var jag på samma område igen.
Då jag släppte lös hunden vid bilen så stack den iväg med bra fart och bara sekunderna efter hördes det vingslag och kacklande från alla håll.
Orrar i tätskog.

Ett par gånger blev det ett fast ståndskall för ett par minuter, men sedan blev fågeln nervös och flög iväg en bit.
Utan att jag fick en minsta chans att komma till skotthåll.
Efter 30 minuter gav jag upp och drog bort hunden från området.

En liten promenad senare kom jag till kanten av en glänta med högt gräs och enbuskar. Ett riktigt orrställe.
Och då hunden kom till motsatta sidan av gläntan flög det upp ett helt gäng orrar. Och nu flög de inte långt utan slog fast på bara dryga 50 meter ifrån mig.

Och det blev ett fast ståndskall!

Då jag smög mot ståndskallet skrämde jag lös flera järpar. Men orrarna satt kvar i trädet.
Till slut kunde jag se hunden tydligt. Genom att se genom kikarsiktet i den riktning den pekade med nosen fick jag se konturerna av en fågel bland grenarna i den höga och breda granen.
Jag behövde inte se mer utan skickade iväg en hagelsvärm omedelbums. Och fick se hur fågeln ramlade ner i backen.

Äntligen fick jag skjuta en fågel åt hundrackarn!!!

Men säg den lycka som varar ...

Då jag kom fram så tuggade hunden på järpen som råkade sitta i samma träd som orrarna hunden skällde på.

Fast å andra sidan blev det hela ändå inte helt fel. Men inte helt rätt heller.
Men enligt Pekka räckte det hela för att skåla med en wirre efter jakten.
Jag höll med.

I år verkar inte skogsfåglarna inte ha lyckats med föryngring överallt. Jag skyller på torkan och den ovanligt varma sommaren.
Så var det i alla fall där vi jagade.

Foto från vårt läger. Ett fint ställe!

210915 lasse



Fiskeblogg 210822-29
del 1


Fin morgon för fågeljakt!

Inför fågeljaktspremiären hade jag tänkt att försöka hitta några tjäderkullar att göra det lite enklare för Pekkas nobsar. Och också kolla vad rödingarna och sikarna är sugna på i Hemligjaure just för tillfället.

Jag hade avsatt 2 dagar för ändamålet som jag trodde skulle enkelt räcka för ändamålet.
Jo- jag är en obotlig optimist.

Först och främst fisket. Att hala långedrag runt i sjön gav absolut ingenting. Småwobblers gav några abborrar. Trolla med flugor, spinnare och skeddrag gav fångster mellan Nada och Niente.
Om man bortser några skapliga abborrar.

Då jag gick över till att söka genom sjön spinnfiskandes med olika spinnare lyckades jag till slut få en liten röding i ett grundområde.
Kul!
Rödingarna går grunt och jagar småfisk!

Typ 5 timmars spinnfiskande efter den första rödingen gav ytterligare 2 abborrar ...
Mest troligt råkade jag kroka den enda rödingen som simmade grunt i den sjön.

Resten av sjöns fiskbestånd hittade jag samlad i en djupgrop på 15-17 meter. Fisken reste sig upp till ca 10 metersnivå en timme på morgonen och en timme på kvällen. Resten av dagen stod de helt inaktiva vid botten.
Jag hann tänka att det här blir enkelt och gladde mig redan i förväg för att gästerna skulle få vara med om riktigt roligt rödingfiske.

Öhh- optimist var det ja...

Altså - så mycket djävulskt jag testade olika fiskemetoder och beten. Och de alla var ungefär lika intressanta för fisken.
Alltså - inte alls.

Och nu kommer höjdpunkten. Här borde det höras en fanfar!!!

I och med jag kunde ankra upp båten exakt ovanför fiskstimmet med hjälp av elmotorn så kunde jag se efter i ekolodet hur fisken reagerade på olika beten. Envist testade jag allt möjligt och i slutet också ganska omöjliga beteskombinationer och fiskemetoder.
Men då jag skickade ut en liten spinnare och lät den sjunka ända till botten för att sedan veva upp den sakta fick jag se hur en fisk följde efter en liten bit.
Inget hugg dock.
Jag lyckades få fler fiskar att följa betet, men det hände inget mer. Genom att testa olika spinnare kunde jag se att en mörk spinnare var mer intressant för fisken. Och den ska vara liten. Och röra sig oerhört sakta utan att skeden snurrar!?!!!
Vad i #¤%%¤#"¤%%!!
Till slut så hittade jag en Myranspinnare av modellen Mira som var gammal och mörkoxiderad med en lurvig stjärt.

Och den reagerade fisken mycket mer intensivt på!

Och rätt snart såg det ut så här i båten

Snacka om en konstig fiskemetod. Tricket var att veva in spinnaren upp genom fiskstimmet så sakta det bara någonsin gick. I jämn fart. Helt utan knyckar, darrningar eller pauser.
Och ögonen på helspänn riktade mot punkten där linan gick genom vattenytan för att uppfatta den minsta extra rörelsen. Kom mothugget 2 mikrosekunder för sent så missade man grovt.

Problemet med fiskemetoden blev förstås det att mina gäster Ulla och Pekka inte är så vana fiskare och denna fiskemetod inte direkt var något för en ovan fiskare.

Men Ulla lyckades faktiskt få sig en fin röding på långedrag. Men den fisken satt lååångt inne ...





Det gick bättre för mig





Mitt i allt så drog jag på en stark fisk som rusade och knyckte mer aggressivt. Öring?
Nä - en sik på drygakilot som tydligen simmade där nere bland rödingarna. Och den rackarn (och några av hans/hennes) kompisar var också sugna på en ultra - rapidfiskad mörkärgad spinnare.


Men fast om fisket kanske inte var så hemskt bra så räckte fångsterna till att hålla oss och hundarna mätta.


Jag uppfann också en hundmat som nobbsarna verkligen tyckte om: Ett slags pyttipanna bestående av smörstekt rödingfile´och tärnad knipbröst ...

Jakten då?

210914 lasse




Fiskeblogg SLU augusti



Mottagar-logger-fiske med hjälp av en avlyssnarmojäng

Innan vi kan fortsätta med fisket efter fler fiskarter för SLU,s märkningsprojekt så ska vi ha upp alla de tiotals mottagare som ska ta emot och spara informationen från fiskarna som har fått en sändare inmonterad i bukhålan.

En logger

Problemet med mottagarna är att de ska flyta upprätt i vattnet en bit ovanför botten, men inte så högt att de har risk att fastna i någons propeller eller isen. Men de ska ändå täcka hela området utanför Öreälven både på grunt och också djupt vatten. Och det ska vara enkelt att dragga upp dem vid behov.

Alltså - det där är inte enkelt.

Havet i Kvarken är inte snäll. Det finns nästan ingen skyddande skärgård. Sydliga stormar hinner utveckla rätt fina vågor då havet får ta sats ända från Åland. Och det blir väldigt strömt under vissa dagar.

Alltså - inga optimala förhållanden direkt. Och det ställer höga krav på anordningarna.

Dragg

Nåväl - vi kämpar på och försöker utveckla utrustningen och sätten att dragga upp loggers allteftersom vi kommer på någon förbättring.
Ungefär såsom man brukar gör vid allt fiske.
Fisket är ju egentligen ett ständigt arbete med att fila till utrustningen och fiskesätten till det bättre.
På det sättet är jobbet inget nytt för mig.

Bara lite andra prylar och funktioner kanske.
Kul ändå!


210908 lasse



Fiskeblogg 210805-07



2-båts system...

Jag blev sugen på att testa lite harrfiske på Holmön. Av och till hör man att harrfisket skulle vara på uppgång. Jag fick t om ett foto på en harr som påstods väga hela 2,5 kg.
Nja. Kanske ändå inte.
Först och främst håller jag det väldigt osannolikt att någon fisk väger exakt 2,5 kg. Då man pratar med en fiskare som verkligen väger sina fångster så får man höra att fisken vägde 1990 g eller 2110 g. Inte några jämna tal.
Jämna tal tyder på att man drar till något lämpligt antal kilon som man antar att fisken skulle kunna väga pga av att man inte råkar ha en fiskevåg.
Och då en stor harr ser verkligen STOOR ut så drar man till lite extra. Att en Holmöharr skulle väga över 2 kg på sommaren då den inte bär på en stor buk fylld med rom - är osannolikt. Ungefär som tjädertuppen på 7 kg och abborren på 4kg.
De existerar bara i fina jakt och fiskehistorier.

Jag uppskattar harren på fotot har vägt någonstans mellan 1,6 - 1,8 kg.
En riktigt stor harr!

I vintras fick jag rätt många hyggliga harrar där på pimpel. Så vem vet - harrarna är kanske på väg tillbaka!

Så på torsdagsmorgon for jag iväg åt Holmögadd med min lilla Linderbåt i släptåg. Jag tänkte att det skulle vara kul att testa om den frontmonterade elmotorn skulle vara till hjälp i harrfisket.

Från början testade jag att köra med huvudmotorn, men det kändes vanskligt. Att boxera en liten båt med en planande kabinbåt i över 20 knop funkar nog inte så bra. Så istället startade jag trollingmotorn och gled över kvarken i 7 km/h.
Det gick bättre.
Numera är mobilteckning rätt bra överallt så jag kunde sitta på förarstolen i hytten med en kaffekopp i handen och kolla på youtube filmer.
Rätt avslappnande faktiskt.


Att parkera en stor båt inom kastavstånd från ett harrställe är nästan för spännande. Ifall ankaret släpper greppet så ...
Ni fattar säkert.

Å andra sidan om  är i en liten aluminiumbåt och det börjar djävlas så blir man blöt, får en buckla på båten och några blåmärken. Men man kan förmodligen krångla sig ur problemet på ett eller annat sätt.
Med en båt som väger över ett ton däremot ...

Och att säga att det gick bra att fiska harr från den lilla Linderbåten är en underdrift.
Det var en ren fröjd!
Jag tog mig in exakt överallt och kunde fiska av varje grynna med en noggranhet som jag bara kunnat drömma om förut.
Och det utan att ens nudda på stenarna med propellern en enda gång.

Och därför såg det ut på det här viset emellanåt!




Harren är en vacker fisk!



Vädret kanske inte var det bästa för harrfiske. Det var lite väl lugnt. Både på det sättet att det var nästan stiltje, men också att vattnet inte strömmade lika hårt vid harrställen som det brukar göra vid Gadden.
Det är som att harrarna dras till ställen där vattnet strömmar kraftigt. Och utan strömmar sprider de ut sig och går djupare.
Kanske?

Som sagt så fick jag några skapliga harrar, men jag är inte helt övertygad om att harrfisket skulle vara på väg att bli bättre.
Det var en sak som saknades.

Småharr.

Då harrfisket var riktigt bra (läänge sedan) så fick man oftast 20-30 småharrar för varje storharr dvs. en fisk på över kilot.

Nu tror jag inte att det finns småharr överhuvudtaget. Trots att det fanns mängder med insekter i luften så syntes det knappt några vak någonstans. Och jag fick inte ett endaste liten harr. Någonstans.

Det tror inte jag är ett gott tecken.

Bottenväxtligheten ser inte heller likadant ut som förut. Mer ljusgröna alger av något slag.

Så det kan vara på det viset att harren inte lyckas så bra med leken längre utan rommen storknar i bottenväxtligheten. Och att de få harryngel som blir av käkas upp av de otaliga skarvarna.
Och det blir soprent på småharr.

Ingen återväxt i några år så kan det bli samlarvärde på sådana här foton


Det andra lite kluriga var att det inte gick att få abborre i vikarna. Bara för att återuppleva gamla minnen så körde jag in i några vikar för att spinnfiska abborre. Det var inte speciellt svårt att plocka några abborrar med spinnare förut.
Nu var det i stort omöjligt. Det fanns nog ingen abborre.
Men det som fanns istället var helt otroliga mängder av spiggungar. Det kan väl inte vara så att det fiskas lite väl hårt på abborre yrkesmässigt och det snedvrider faunan ett snäpp.
Spiggen är tydligen rätt duktig på att äta fiskrom och fiskar man upp abborren som håller spiggstammen i shack så ...

Jo. Harren har inte så lätt.

Under hösten ska jag försöka fiska harr åt Slu längre söderut. Och kanske annat också. Får se hur det går.

På lördag skulle det blåsa upp till halvt storm så jag kokade morgonkaffe redan vid 2 tiden på morgonen för att hinna tillbaka till Rovögern innan det blåste upp.
Det gick bra. Väl framme ankrade jag upp lillbåten i en vik och gjorde ett litet försök med trolling.

Inte helt i onödan! Observera att wobblern i fotot är en Trolli på 16cm ...



Roligt nästan jämt!

210808 lasse



Bloggarkiv:
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017
2018
2019
2020
Januari (4)
Februari (3)
Mars (16)
April (3)
Maj (2)
Juni (16)
Juli (7)
Augusti (4)







Småroligt
:
Sjukskriven
Hänt på bron över Rickleån
Pimpelfiskaren och Gud
Tiden före GPS
Irritationsmoment
Himlen?
Det ultimata fisketipset
Fel fångst
Dåligt väder
Två jägare
Det kan vara farligt att stamma
Laxfiske
Stark i tron?
Plastmagasin
Fira bröllopsdag
Finska vs svenska
Himlafärden
Helikoptertur
Tre bröder
Vägbygge
Lögn
Om att göra vad man vill
Kanot
Bra fiske!
Allvarligt läge
En sann historia
Olycka!
Gudstjänst


Senast uppdaterat:
Trolla havsöring - uppdatering



Fiskeguidning