Välkommen

Hemsidan som du nu har hamnat på handlar om fisket i våra norrländska vatten. Uttrycket våra norrländska vatten omfattar förstås alla de fiskrika  vattendrag som vi kan nå härifrån utan större strapatser. T ex med hjälp av flygplan ... smiley Så det geografiska området är inte så väldigt noga begränsat. Inte heller är fiskemetoderna det. Allt från laxtrolling till flugfiske efter gädda eller mete efter stäm kan förekomma. Dessutom kan jakten vara lite svår att helt bortse ifrån. Vi får väl se vad vi hittar på.
Hittar du symbolen av en filmrulle någonstans på hemsidan så kan du genom att klicka på den få inblick i det vi sysslar med  - kanske t o m vad fisken sysslar med.
Prova här

Holmöharr

Gick det inte bra? Du måste kanske installera VLC Media player



Nyheter!


En ny bättre Bananen Lillen med en riktigt stadig krok i storlek 14. Mormyskan är gjord främst för abborrfiske, men den lär fungera bra för sik också.
Lillen hittar du här

Pörhö har blivit populär så nu har jag uttökat sortimentet med 2 nya färger: Färg 10 och 62

Färg 10


Färg 62

240213 lasse




Testfiske i Jomarkstjärn 240126


länk till facebook

Än så länge har jag inte fått eller hittat på någon bra namn till den nya lurviga mormyskan. Men den fungerar faktiskt väldigt bra. Idag försökte jag verkligen kolla krokningsegenskaperna och rent av lät fisken sprattla i pimpelhålet i kort lina, gav fisken löslina och drillade oförsiktigt, men i och med att kroken är så fin så gick den genom brosket i käften på firrarna. Gör kroken det så lossnar fisken sällan.
Så direkt då jag kommer på ett bra namn på underverket så tar jag med den i webbshopen. Det är den värt.

Några tips för regnbågsfisket så här under midvintern!
Regnbågen gillar skrälliga färger typ fluo-orange, fluogult och fluopink. Jag brukar oftast börja fisket med fluogult och för det mesta behöver jag inte testa andra färger. Gula mormyskor går bra i ihop med grön eller blå blink. Och då det gäller styrkan på blinkandet är det hellre så att lite halvsvagt är bättre än riktigt starkt lyskraft.
De här är fina: https://z-aim.com/z-aim/blinkpirk-z-aim-trigger-gron-3x27mm-med-o-ringar/

Sedan är det viktigt med agn också. All ära åt maggots, men en liten bit av räka kombinerad med en smula powerbait i en fluofärg (pink) slår det mesta.

Det finns ytterligare en sak man ska tänka på då man fiskar regnbåge. Yviga eller snabba lockryck skrämmer nog mer än lockar. Jag brukar fiska med glesa små gungande rörelser förenat med lååånga pauser.

Trevlig helg!
240126 lasse



 



Redskapsnytt!
länkad från facebook




En ny mormyska!
Jag har laborerat med att ta fram en ny mormyskamodell i stuk som den gamla hederliga Siipikirppu från Kuusamo. Alltså en mormyska med "vingar" i garn/hårmaterial. En sådan mormyska blir lite av en mellanting mellan en fluga och en mormyska och kan fiska riktigt bra emellanåt. Jag tror inte att det är bara det lurviga utseendet, men också det att den faller lite mer svävande genom vattnet. Det kan hända att den rör sig lite annorlunda i vattnet på andra sätt också om man jämför den med en mormyska med slät kropp.
Nåväl.
Jag har gjort flera försök i temat, men jag har inte fått till någon modell som krokar fisken bra. Det har blivit irriterande många fiskar som har kunnat skaka sig lös vid drillning eller att de inte har fastnat ens från början.
Och så vill jag inte ha det.

Problemet blir ju svårlöst tills man förstår vad det hela sitter i. Och nu vill jag inte avslöja mina stora hemligheter utan konstaterar bara att jag har fått fram en mormyska som krokar bra. Delvis av den anledningen att den har den absolut bästa kroken som jag har sett, men att jag också lyckades få till vinklarna, avstånden mellan de olika delarna och formen så att det hela "klickade" till.
Nu försöker jag att hitta ett bra namn på skapelsen.
Det är inte lätt det heller. Jag kan avslöja att jag hatar svengelska häftiga namn på prylar ... Det ska vara nåt som är mer naturnära och på något nordiskt språk.
Hmm?
Återkommer om namnet.

så här ser den ut


Jag har använt spegel som underlag för fotot för att man ska kunna se undersidan på mormyskorna också.

Mormyskan finns i 10 olika färger och priset blir 70,-/st. Alltså-lite av en lyxvariant till mormyska. Min erfarenhet av kroken är den att jag skulle vilja kalla den för rostfri. Jag har använt kroken nu i ett par år till olika ändamål och hittills har jag inte sett en rostfläck på dem. Och utan att överdriva så är den stadig. Väldigt stadig.

lasse 240115
 


Nyhet!
Världen har lite svårt att låta bli att förändras. Och det verkar inte bättre än man måste hänga med på utvecklingen.
Under ett års tid har jag nu laborerat med Facebook och försökt lära mig hur man jobbar med olika funktioner där. Och om jag skulle kunna ha någon nytta spektaklet utan att det börjar kosta en massa pengar.
Det som är väldigt praktiskt med Facebook är att det är så snabbt och lättsamt att göra en liten beskrivning av en fisketur med foton och filmklipp med mobilen. Och det på plats medan man fiskar. Den här hemsidan kan jag uppdatera bara från en dator hemma och det först efter att jag laddat ner foton/filmer och behandlat dem i ett par olika program.
Det hela är att jämföra ånglok med ett Japanskt höghastighetståg.

Men det finns också fördelar med hemsidan av det det här formatet. Den rår jag över helt genom att äga domännamnet. Och jag har också allt sparat på datorn och i molntjänst.

Jag tänkte försöka att använda hemsidan och min Facebooksida ihop på något vänster. Jag är inte riktigt klar över hur, men här nedan kommer det första försöket. Genom att klicka på länken under fotot så bör man kunna se på foton jag la ut från gårdagens testfisketur oavsett om man har ett Facebook konto eller inte.
Det finns lite text som kommer fram då man klickar på olika foton.

Alla som är intresserade att följa mig på Facebook är välkomna att skicka en vänförfrågan. Då kan man få meddelande via Facebook på realtid då jag skrivit ett nytt inlägg.

Det här kan vara ett sätt att modernisera det hela.
Kanske?

lasse 240114


Fiske 240113



Draggen L

Några av alla dessa dryga 50 olika färgkombinationerna

Jo.
Man brukar siga att man ska inte försöka laga sådant som inte är trasigt. Eller att inte förändra sådant som fungerar bra.

Äsch - sådan visdomsord har aldrig hindrat mig.

Å andra sidan kan man kunna få nåt att fungera ännu bättre om man försöker fila till egenskaperna.

Det jag har gjort nu är att jag bytt kroken för Draggen-serien till ett nytt fabrikat. Den nya kroken är riktigt, riktigt fin! I samma veva ändrade jag också andra små detaljer. Samt en riktigt stor sak.

Jag är övertygad om att de förändringar jag gjort gör att mormyskorna blivit mycket bättre. Den nya kroken är väldigt stark och vass och är formad på ett sätt som kommer förbättra krokningsegenskaperna. Därutöver har mormyskorna fått på sig ett nytt slags klarlack som mest liknar en glasyta i hårdhet. Det tog mig länge för att lära mig att hantera den nya lacken, men nu behärskar jag metoden och resultatet har blivit fantastiskt bra.

Härfter blir det svårt att försöka göra Draggen bättre.

231118 lasse



Fågeljakt/fiske 230824-230903

Resan började kanske inte så bra ...

Vilket skitväder!
Jag hoppades verkligen att vädret skulle vara bättre framme vid jaktområdet. Att bygga upp lägret i regn är inte så kul på det sättet att allt vill gärna bli fuktigt, men egentligen är det inte längre något större problem heller i och med att jag har både kamin och dieselvärmare till hjälp. Dieselvärmaren är säreget effektiv på det sättet att den står utanför själva tältet och blåser in värmen genom en aluminiumslang. Då bildas det övertyck i tältet och om man placerar kläderna och skor framför utblåset så torkas de effektivt.
Jäkligt trevligt faktiskt!
Ifall det är kallt så brukar jag elda i kaminen på kvällen för att sedan köra igång dieselvärmaren för natten.
Hur bra som helst!

På morgonen startade vi jakten genom att gå mot ett stort myrområde med en massa små skogsholmar. Tanken var att jag skulle gå vid skogskanten och försöka få valpen att gå inne i skogen. Fåglarna brukar hemskt ofta slå fast i träden vid kanten och det brukar vara enklare att få ögonen på dem.

Den planen stöp rätt omgående.

Ju närmare den store myren vi kom desto mer vatten det fanns överallt. Den senaste tidens regn hade översvämmat hela området. Det gick bara inte att ta sig fram.
Så - då får vi ta till plan B.

Det var bra annars förutom den lilla detaljen att jag inte hade någon plan B.

Efter ett tags planlöst vandrande kom vi till ett område som låg lite högre upp och det fanns massvis med blåbär på backen.
Sånt brukar vara bra!

Och valpen hittade faktiskt fågel. Hon fick upp minst 2 orrkullar, men hon hade svårt veta var de satt i och med att de slog alltid fast i någon stor gran. Ett par gånger var det närapå att det inte blev något skottläge.
Men nej - det ville helt enkelt inte lossna.

Orrarna är svåra för trädskällare. Och några tjäderkullar lyckades vi inte hitta.


Riktig tjäderskog!
Problemet med riktiga tjäderskogar är bara det att det sällan finns några fågelkullar där. Ensamma stora tuppar och hönor gillar skogar som den på fotot, men de nyblivna fågelmammorna brukar gömma sig i lite värre ställen.

På vägen till lägerplatsen passerade vi ett stort område med contorta. Ni som jagar vet hur sådant skog ser ut. Ett djungel är nog ordet som kommer fram först då man ser en contortaplantering.
Det går att ta sig fram då träden har vuxit sig nog stora, men att jaga fågel där brukar inte vara någon bra idé för det är nästintill omöjligt att kunna smyga sig till någon ståndskall. Eller att överhuvudtaget se något.

Men det är ofta där man hittar tjäderkullarna.

Och så var det nu också. Hunden hann bara in 150 meter i buskaget och redan då fick höra en massa vingslag och kacklande.
En tjäderkull!
Och gick det bra att få skjuta nåt?
Nä.
Kull nummer 2 och 3 gav lika bra resultat. Det var helt enkelt omöjligt att kunna se något.

För att inte själv skrämma fåglarna smög jag till slut som en indian i skogen. Sakta och tyst. Jag försökte undvika att trampa på grenarna och stod bara stilla i långa perioder.
Plötsligt fick hunden upp 3-4 fåglar alldeles i närheten och jag fick se och höra en tjäderhöna slå fast i träden bara ca 25 meter bort. Inte så att jag såg exakt vilket träd den satte sig i utan hellre fick jag en skymt av en fågeln i djunglet följt av vingslag då den slog stopp i maskin.
Och Pixie började skälla just på den fågeln.

Jag lyckades skaka av mig ryggsäcken och dölja ansiktet med camoduken. Och började ömsom åla och ömsom krypa mot ståndskallet.
Det kändes rent av hopplöst.
Till slut så befann jag mig bara ett femtontal meter från hunden och kunde se vartåt den pekade med nosen.
Men inte kunde jag se något för alla grenarna.

Det hela tog sin tid och Pixie bestämde sig att springa tillbaka dit där den fick upp fåglarna. Typiskt beteende för en hundvalp.
Jag stannade kvar och försökte kika igenom träden med hjälp av kikarsiktet utan att få se något.
Till slut kom hunden tillbaka och fortsatte skallet.
Jag ålade några meter åt sidan för att få se det hela från en annan vinkel och fick ögonen på tjäderhönan!

Ca 2 sekunder senare fick jag iväg en hagelsvärm.

Valpen var faktiskt framme vid fågeln nästan innan den damp ner i backen. Och attackerade fågeln som en hungrig katt.

Så djävla lyckat!

Vi var rätt nöjda bägge två!

På kvällen behövdes de inte några godnatssagor eller vaggvisor.


Efter middagen såg det ut på det här viset i tältet.


Då man jagar med unghund så tycker jag att 2 dagars jakt är nog och bör följas av minst en vilodag. Och vädret skulle också slå om till det sämre så hyrde jag in mig i en stuga och inväntade Ulla och Pekka som skulle komma för fågeljakt ända från Oulu i Finland.

Då busvädret hade passerat slog vi upp lägret vid Hemligjaure

Längst fram syns "tarpen" som vi spände upp mellan 2 träd. Det fick tjänstegöra som kök/vardagsrum där vi både lagade mat och käkade. Väldigt praktiskt!

Jakten planerade vi så att vi hoppade i båten och jag lämnade Pekka med sina hundar på något lämpligt ställe och for själva vidare lite längre bort så att vi skulle inte störa varandras jakt.


Tyvärr så resulterade jakten inte annat än ett flertal "stolpe-ut" händelser oavsett hur fina planer vi smidde på kvällarna.

Fisket däremot var klart bättre!



De största harrana vi fick vägde en bra bit över kilot. Och de högg som vanligt klart bäst på blå/röd Lotto-spinnare. Återigen var det varianten med silversked som fiskarna gillade bäst.

Det som var lite intressant med själva fisket var att det gick inte att hitta en fisk på de sedvanliga ställen.
Helt tomt.
Det tycker jag om - Utmaning!

Jaha - hur ska man resonera nu?
Harrarna i sjön brukar hålla till vid storsteniga undervattensgrund där det är ett par - 3 meter djupt. Och där var inte fisken nu.
En naturlig tanke är att fisken går djupare då hösten kommer. Vid lövfällningen brukar man hitta alla fiskar i sjön packade i någon djupgrop.
Men det var inte tid för det riktigt än.

Kanske går de riktigt grunt istället?

Öhh - jo. Det gjorde de!
Vi fick faktiskt riktigt mycket fisk, men behöll bara några få matfiskar



Den 3/9 var det dags att plocka ned lägret och styra bilen hemåt. Och jag min vana trogen kunde inte låta bli att gå en sista sväng i skogen.
 
Alla känner ju till "Det Sista Kastet" syndromet.

Jag for in i det värsta sly/contorta - djunglet som jag kunde hitta. Och hunden fick upp flera fåglar som inte vågade sitta kvar och lyssna på skallet.
Precis som det hade varit hela veckan.

Plötsligt kom jag till kanten av contortaplanteringen och fick se en skogsholme med stora tallar och granar. Och nästan med en gång fick jag höra riktigt tunga vingslag och ljudet av en stooor fågel som slog fast.
Och den satt kvar och lyssnade på valpen. Man hör faktiskt på hundskallet ifall hunden ser fågeln. Då låter skallet mer tätt, säkert och det blir inga pauser i skällandet.
Så var det nu!
Alltså hunden hade full koll på fågeln!

Jag tänkte att jag ska börja med att försöka komma till ett läge där jag kunde se hunden. Då blir det lättare att börja spana efter fågeln.
I och med att skallet kom från ganska långt håll så skyndade jag mig över myren för att komma till kanten av skogsholmen för att börja ansmygningen.

FEEEEL!!!

Jag hann bara gå en bit för att se en stor tjädertupp lätta från en tall där den satt helt synligt på en gren bara 100 meter bort.
Varför jag missuppfattade avståndet till hunden så grovt var att inne i skogsholmen låg det en djup grop, förmodligen en tjärn som blivit till en myrplätt, och det var där hunden stod och skällde.

Jag gav mig själv inte beröm direkt ...
¤%#¤%&¤¤"!¤%%&!!!

231102 lasse



Bloggarkiv:
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017
2018
2019
2020
2021
2022

Februari (1)
Mars (1)
Maj (2)
Juni (5)
Juli (2)
Augusti (2)
November (1)










Småroligt
:
Sjukskriven
Hänt på bron över Rickleån
Pimpelfiskaren och Gud
Tiden före GPS
Irritationsmoment
Himlen?
Det ultimata fisketipset
Fel fångst
Dåligt väder
Två jägare
Det kan vara farligt att stamma
Laxfiske
Stark i tron?
Plastmagasin
Fira bröllopsdag
Finska vs svenska
Himlafärden
Helikoptertur
Tre bröder
Vägbygge
Lögn
Om att göra vad man vill
Kanot
Bra fiske!
Allvarligt läge
En sann historia
Olycka!
Gudstjänst


Senast uppdaterat:
Karppaus dagbok 230125



Fiskeguidning