Laxtrolling i Kvarken 090519-21
Så var det dags för det årliga försöket med laxtrolling i Kvarken. Den här gången blev speciell på det sättet att jag fick en inbjudan att följa med på en trollingtur utanför Vasa men en finsk trollingfantast med namnet Anders Berg. Jag har gjort några försök med laxtrolling varje år utan nämnvärd fiskelycka. Chansen att få följa med någon som har lyckats med att ta laxar på trolling och få med egna ögon se hur han fiskar, kändes som möjlig nyckel till framgång med min egen laxtrolling vid hemmavatten. Sådana chanser får ej sumpas.
Tisdag morgon började jag att stuva in fiskeutrustningen, bränslet, extra kläderna, sovsäcken och matsäcken in i båten.
Mitt i allt fick jag ett SMS från Anders. Texten löd: "Första laxen bärgad - 6,5 kg".
Jag tyckte att det var nog stressigt redan innan, men efter att jag läst meddelandet multiplicerades stressen direkt. Nu blev det bråttomt!
Anders hade skickat mig GPS-positionen till Rönnskär, där han hade tillgång till en gammal fyrvaktarstuga som vi skulle använda som basläger. Därifrån var det bara några få kilometer till trollingområdet. Perfekt.
När jag knappade in positionen i min GPS visade det sig att avståndet hemifrån till Rönnskär var exakt 8 mil. Alltså landmil!
Nåväl - vädret var fint och havet låg rätt lugnt. Det var bara att tuffa iväg. Några timmar senare töjde jag fast båten vid Rönnskär.
Så här såg det ut där.
Strax efter kom Anders in med kompisen och jag fick skaka hand med dem. Hemskt trevliga killar. Utöver laxen de hade fått på morgonen, hade de haft ett hugg, men fisken fade inte fastnat.
Så här såg laxen ut.
Det var en välgödd rackare.
Första kvällen gick åt fiskesnack med tillhörande dryck och tilltugg. Jag hade faktiskt med mig en björksavsgravad havsöringsfilé enligt kockens recept. Jag tyckte att det är en passande välkomstpresent då man kommer från "björkarnas stad". Fisken var uppskattad och ganska snabbt uppäten också.
På morgonen var vi uppe tidigt och efter en snabb frukost började vi göra i ordning utrustningen.
Det är mycket prylar att hålla reda på i en trollingbåt.
På morgonen var vädret väldigt fint. Soligt och lagom blåsigt - men sedan tilltog vinden och det drog in en riktig rådimma.
Havet såg inte så vänlig ut längre ...
Vi fiskade så länge det kändes rimligt, men till slut var vi tvungna att ge upp. Att vi blev utan fisk berodde nog på det hårda vädret. Det fiskgivande området, där vattnet dagen innan hade varit varmare än i omgivningen, hade nog flyttat sig eller helt enkelt försvunnit på grund av blåsten. Det var nog anledningen till att vi inte hittade någon lax.
Om jag sammanfattar lärdomarna från resan blir resultatet ungefär så här.
All lax som vandrar upp i älvarna i Sverige och i Finland ända nerifrån Dalälven och uppåt vandrar upp nära den finska kusten ända upp till området mellan Holmögadd och Björkön. Där skiljs laxarna åt. Vissa laxar fortsätter sin vandring upp på finska sidan, andra börjar följa den svenska kusten endera söderut eller norrut. De flesta av laxarna går väldigt nära kusten och det är anledningen till varför yrkesfisket med fällorna fungerar så bra. Men de laxarna är svårfångade på spö. De har andra saker i huvudet än mat (dvs sex). Räddningen för trollingfisket är de laxar som vill tanka upp sig under resan. De laxarna söker sig ut mot djupare vatten och samlas i områden där vattnet håller högre temperatur än omgivningen.
Anders med sina fiskekompisar hade hittat ett område som (nästan) alltid hade 2-3 grader högre temperatur än havet i övrigt. De kallade platsen för Bermuda triangeln. Namnet kom kanske av att de varma vattnet kunde plötsligt bara försvinna. Platsen kan bäst beskrivas som en bukt i 50 meters djupkurvan. Området är som ett gigantisk bakvatten i en havström.
Då laxen jagar så går den väldigt ytligt. Den fiskemetod som har gett Anders flest fiskar är planerboardsfiske med långa släplinor (>50 meter) och pulkorna rejält långt ute åt sidorna (100 meter). De flesta laxarna hugger på beten som fiskas närmast pulkorna.
Betet är skeddraget Vetotiura i silver med gröna, gula och blåa inslag. Beten fiskas nersänkta med blysänken i djupen mellan 1-5 meter . Den optimala hastigheten ligger på strax över 4 km i timmen.
Som kuriosa kan nämnas att enligt Anders tog laxen nästan enbart på beten som fiskades på vänstersidan av båten. Det är tydligen likadant för alla som trollar efter lax i Finland. Förklara det den som kan ...
På kvällen började vinden mojna något, så startade jag den långa återresan hem. Istället för att bara köra raka vägen hem tänkte jag trolla mig hemåt följande grundkanten som går ända från Vasa till Nordvalen. Tidigt nästa morgon (05.20) i positionen N63°21´19.1 O020°42´38.9 böjdes plötsligt ett av spöna och fisken drog ut några meter lina från rullen - och lossnade. Snopet. Djupet på platsen var 27 meter och betet gick omkring två meter under ytan. Jag har svårt att tro att det var frågan om något annat än lax som var och smakade på den silver/blågula Vetotiura. Vattentemperaturen på platsen var 7,5° C. Vattnet utanför området höll bara strax över 5° C. Jag snurrade bra länge inom området, men fick inte någon fler kontakt med fisk.
Resten av resan till Nordvalen var vattnet kallt. Först ca 2 km från Nordvalen började jag hitta lite högre temperaturer, men hoppet släcktes då jag förstod att havet höll samma temperatur ända till svenska kusten.
Plötslig kom jag på att vattnet i Rönnskär hade ett grönt ton.
Så här:
Vattnet vid Nordvalen är rätt så glasklart och saknar egentligen färg. På morgonen då jag borstade tänderna i båten smakade jag av vattnet i Rönnskär och märkte att vattnet där var rejält salt. Nu tog jag en skopa vatten från havet vid Nordvalen - och insåg att vattnet var ju (nästan) drickbart där. Det var en väldigt stor skillnad på salthalten.
Då började jag att förstå varför vi har så svårt att fånga lax i havet på den svenska sidan. Vattnet är för sött! Laxen slutar ju äta då den kommer i färskvatten. De få laxar jag har varit i kontakt med har alltid huggit långt in på finska sidan. Det är tydligen den låga salthalten som är problemet. Laxarna slutar helt enkelt att äta!
Problemet för Anders och hans kompisar är den samma i Finland. De får inte heller lax nära kusten utan måste åka ut ungefär 4 landmil, fast de vet att det går mycket lax på närmare håll också. Men de laxar tar inte på något.
Så här är det nog. Vill man få lax i Kvarken får man endera införskaffa sig en väldigt stor saltströare och öka salthalten i havet litegrann eller åka över till finska sidan där vattnet redan är saltare.
Tyvärr.
Jag sätter nog punkt för mina laxtrollingförsök här. Jag vill hemskt gärna bli överbevisad, men det ska inte ske med ord utan med trollingfångade laxar. Flera.
090522 Lasse
