Slussfors 091116
Vy från Slussfors
Klockan 09.30 på måndagmorgon stod vi (Kocken och jag) och hängde på dörrhandtaget på byaffären i Slussfors för att få köpa fiskekort. Det är lite av en bedrift faktiskt om man tar hänsyn till att vi redan hade sjösatt båten och gjort i ordning fiskeprylarna.
Och med det faktum att vi hade startad från Umeå på morgonen ... Jag klev faktiskt upp redan klockan 03.00 och vid fyratiden hämtade jag upp Kocken. Vi startade resan i hård blåst och hällregn. Från början var vägarna isfria, men längre in mot inlandet blev föret mindre och mindre angenäm. Vägen blev knölig och spårig med vattenpölar överallt. Som en liten extra krydda täcktes vägen av en tjock dimma som förkortade sikten till några tiotals meter.
I Finland brukar man säga att vissa gånger kommer man snabbare fram om man saktar ner. Då slipper man åka via lasarettet.
Så det gick inte fort, men fram kom vi.
Under förmiddagen försökte vi lura rödingar nerströms fiskodlingen. Nog fick vi röding, men det var inte riktigt så bra fiske som det brukar vara. Fisken gick närmast botten och högg lite halvhjärtat på våra myshkor.
Nja.
Vi avbröt försöket och riggade om för lite enkelt trolling. Jag styrde båten nerströms dit där vi lyckades få öringar på sommaren. Både Kocken och jag snidar wobblers själv, så betesvalet var inte så svår. Jag knöt fast en riktigt fint och oregelbundet simmande, färgrann wobbler och kollade gången bredvid båten.
Vackert!
Kocken valde en lite mindre wobbler som han förgäves försökte trimma till att börja simma ordentligt. Till slut gav han upp och släppte ut några tiotals meter lina och la spöt i spöhållaren.
För att reta Kocken berömde jag honom för att han lyckats få fram en wobbler som simmar lika livligt som en blyertspenna.
Heh heh ...
I positionen N 65º 25' 19.20" O 016º 15' 50.40" small det faktiskt på en öring.
Och vad högg den på?
På blyertspennan förstås!
Öringen vägde strax över kilot, men jag tror att för kocken var den fisken ändå en av de bättre i år. Ni förstår säkert varför...
Trolling gav inga fler hugg så vi åkte tillbaka till odlingen för att kolla om rödingarna hade kommit igång. Vi åkte runt odlingen och sökte fisken med hjälp av ekolodet. Uppströms odlingen är det drygt 20 meter djupt. I djupgropen såg vi en riktigt stor fiskstim som gick nära botten. Snabbt ankrade vi upp båten och skickade ner myshkorna. Rätt omgående fick vi upp några mindre rödingar, men sen var det lugnt. Förmodligen är det på det viset att de rödingar som står i djupet är inaktiva. De firrar som är på jakt simmar högre upp i vattnet.
Utan större förhoppningar flyttade vi oss till samma ställe där vi hade fiskat tidigare på dagen.
Efter en stunds fiske fick vi faktiskt några rödingar. Sedan några till. Plötsligt vid skymningen började fisken vaka lite överallt i selet och vi satt mitt i den värsta huggsexan!
Rödingarna i Slussfors är inte riktigt lika stora som i Ankarsund. Snittvikten ligger nog runt 4 hg. Men vi fick faktiskt några rödingar på ca 1,5 kg.
Livligt värre!
Trots att firrarna inte var så värst stora, var vi nog ändå glada som småpojkar.
Rödingfiske är roligt!
Vi fiskade så länge vi kunde se något, men efter klockan fyra var vi tvungna att sluta.
I beckmörker.
091118 Lasse
