Minkjakt 091027
En minkrackare och en nöjd hund
Jag fick ett testvärt tips av en jaktkompis från Finland då det gäller minkjakt. Han berättade att det enklaste sättet att få ut minken ur sitt hål är att sticka in en slang och blåsa i den.
Det där måste jag prova!
Så jag packade hunden och en 2 meter lång stump av en lämplig slang samt kombibössan i båten och for ut på skäret där jag har hittat minkar förut.
Det tog inte längre än en minut innan hunden hittade första minken.
Med lite möda fick jag in slangen i håligheterna under stenen som hunden försökte pressa sig under och började blåsa.
Efter bara några sekunder poppade minken upp från ett hål på motsatta sidan och pep iväg.
Snacka om att man känner sig trög och klumpig. Den hastigheten minken och hunden höll i stenskravlet var rent overklig. Innan jag ens hade hunnit tänka på att plocka fram bössan hade minken pressat sig under en ny stenblock kanske 30 meter bort och ställningskriget mellan den och hunden fortsatte på nytt. Den här gången hade minken inte riktigt hittat en lika bra håla utan hunden kom nästan åt den av ljudet att bedöma. Minken fräste och skrek åt hunden för att freda sig.
Den här gången var jag lite bättre förberedd. Jag stack in slangen in under stenen, höll fast den mellan tänderna. Bössan hade jag i beredskap i händerna som man brukar ha då man skjuter lerduvor. Nu skulle minken få sig en match i snabbhet.
Trodde jag.
Då jag blåste i slangen stack minken i väg igen. Allt gick så fort att jag hade vilda problem att följa händelserna med blicken. Tanken på att hinna skjuta är rent av skrattretande. Minken och hunden for och studsade bland strandstenarna i racerfart. Minken gjorde ett misstag och försökte ta sig ner mot vattnet, men den hade nog underskattad hunden. Den sista biten före vattenlinjen fanns det inga större stenar som bromsade hundens framfart utan den fick upp farten till max. Precis innan minken kom ner i vattnet kom hunden i kapp den och bet den över bakdelen, skakade vilt och slängde den högt upp i luften. Jag har märkt att tiken slänger ifrån sig rovviltet efter att gett dem första bettet. Det gör hon förmodligen för att undvika att bli biten själv. Den här gången blev det lite tokigt för minken landade i vattnet och dök direkt. Äntligen fick jag upp bössan och väntade på att minken skulle visa sig. Ca 30 meter bort kom minken upp på ytan för att ta lite luft, men fick på sig en hagelsvärm i stället. Skottet tog nog rätt bra för minken vände sig om och började simma tillbaka mot stranden igen. Från ca 15 meter skickade jag iväg ett skott till och efter det låg minken lugnt i vattnet.
Snacka om att det kan hända mycket saker under kort tid.
Minkjakt är faktiskt rätt roligt.
Nyttigt också. Det är nog rätt många sjöfågelungar som stryker med på grund av minkarna varje år.
091029 Lasse
