Skogsfågeljakt 091024
Orrtupp
Jaktkompisen Vesa som har sina jaktmarker i närheten av Tavelsjö frågade om jag inte ville följa med på en jakttur.
Om jag vill!?
Självklart.
Klockan nio på lördagmorgon satt vi på pass på en liten skogsholme vid ett större hygge. Skogsbolaget hade lämnat kvar några stora aspar och björkar samt ett antal frötallar på hygget. Ett klassisk orrställe.
Hunden sprang runt på hygget och försvann sedan iväg mot en myr kanske 500 meter bort. Förmodligen hade den fått vittring på fåglarna där, för bara en liten stund senare hörde vi första skallen. Jag hade listat ut att orrarna kommer inte att sitta för hunden. Så här års är orrarna fruktansvärt skygga och brukar flyga iväg direkt då hunden öppnar käften. Planen var att sitta på pass på något lämpligt ställe och hoppas på att någon orre skulle sätta sig i en av träden i närheten.
För en gångs skull gick allt som planerat.
Direkt då hunden började skälla såg vi två orrar komma seglande mot oss och slå fast i toppen på en tall ca 130 meter bort. Jag hade med mig min gamla Sako .243 som jag brukar använda för toppfågeljakt. Jag har rustad bössan med stödben och en fin kikarsikte med upp till 20x förstoring. Orren såg rent av stor ut på kikarsiktet.
Efter skottet såg jag hur orren rasade ner från tallen, men innan jag hann resa mig kom det ett nytt gäng orrar som slog fast i träden bredvid. Jag valde ut en stor orrtupp och skickade iväg ett skott till. Medan orrtuppen ramlade ner lättade de andra fåglarna och flög rakt över oss och slog fast i en björk ca 40 meter bort. Vesa hade bra skjutläge där han satt och en liten stund senare var orrtupp nummer tre på backen.
Bra start på en jaktdag.
Vi hämtade fåglarna och började promenera mot nästa orrställe. Hunden fick upp orrar lite här och var, men vi lyckades aldrig komma till något skottläge. Först efter att klockan hade passerat 12 hörde vi hur hunden fick upp ett gäng orrar och två stycken av dem slog fast i ett träd bara ca 100 meter framför oss. Försiktigt drog jag fram bössan ur det inbygda fodralet i ryggsäcken och la mig ner för att sjuta. Innan jag fick fåglarna i siktet tog de åter till vingarna, men en av fåglarna flög bara en liten stund och slog fast i en talltopp bara 130 meter bakom oss. Jag fick smyga några meter innan jag hittade fritt skjutläge. Innan jag kom fram till trädet där fågeln satt var hunden redan framme och tuggade på orrtuppen.
En riktig lyckad jaktdag!
091025 Lasse
