Betarsjön 090629-31
Torsdag eftermiddag vände vi bil/båt-ekipaget mot Junsele. Jaakko hade fått sin bror Esa över till den "rätta sidan" av Kvarken för några dagars fiske. Valet av fiskevatten hade fallit på Betarsjön. Det som lockade oss mest var ju möjligheten att kunna fånga insjölax i Norrland. Mig veterligen är Betarsjön det
enda vattnet i Norrland där det går att få insjölax. Det finns väl spillror kvar av olika utsättningar i t ex Hornavan, men det fångas nog inte speciellt många insjölaxar där (om ens några).
Genom att läsa i fångstrapporter och all annan information som gick att hitta på nätet förstod jag att fisken i sjön lever på siklöja och tas på wobblers i ytskiktet med hjälp av sidoparavaner. Riktigt trevligt fiske alltså.
Det ser ut så här:
På vägen upp till Junsele började jag känna att det gjorde ont i halsen men tanken på att bli förkyld fanns inte där. Vadå - bli förkyld på sommaren? Nästa morgon var jag totalt knäckt. Jag följde med grabbarna ut på sjön i några timmar, men var tvungen att ge upp och återvända till stugan som vi hyrde i Kullberg. Och jag huttrade och mådde fan. Esa och Jaakko fortsatte fisket till sent på kvällen, men med skral fiskelycka. Det enda som hände var att de fick en abborre och två gäddor samt tappade ett par wobblers till gäddorna.
Nästa morgon mådde jag forfarande python, men är man fiskesugen så är man. Med rinnande näsa satt jag sedan i båten och försökte klura ut hur fisket fungerar i sjön.
Efter några timmars stirrande på ekolodet började min för tillfället tröga hjärna (dvs trögare än vanligt) skönja ett mönster. Alltid då vi kom till något område, där djupet översteg 20 meter, började det dyka upp fiskekon på ekolodsskärmen. Där fanns fiskarna på djupet mellan 10-16 meter. Och det var inte lite fisk som fanns där utan det fanns både stora stim med småfisk (siklöja) och hela gäng med avlånga smala ekon (förmodligen smågäddor). Jag fick en känsla att all fisk i sjön hade flytt från grundare områden och ställt sig på djupet. Plötsligt kom jag på att dagarna innan hade vi ju haft lite av en storm som drog över Västerbotten. Den hårda vinden hade nog blandat ut vattnet i sjön och det fanns inget varmare vatten vid ytan. Då ställer sig fisken på djupet.
Vi drog upp sidoparavanerna och gjorde i ordning djupriggarna istället. Inför resan hade jag gjort iordning en ny djuprigslod med ett fäste för uv-kameran. Nu fick jag tillfälle att prova utrusningen. Draget jag fotade är en Breakpoint, djupet är 7 meter och farten är ca 6 km i timmen (lite väl fort). Men det fungerar!
Nu gäller det bara att komma rätt så kommer jag nog att kunna få ganska spektakulära filmer. Håll tummarna!
Fisket var måttligt roligt. Vi fick några mindre gäddor och abborrar, men öringarna och laxarna lyste med sin frånvaro. Senare mot kvällen började förhoppningarna att höjas igen, då siklöjorna började visa sig på ytan. Vi tog fram sidoparavanerna igen och harvade på men de enda som behagade att nappa var smågäddorna.
Kvällen var dock väldigt fin!
Nästa morgon började med kanonväder med strålande solsken och stiltje. Det var stiltje på fiskefronten också. Förutom vad gäller smågåddorna. Efter ett tag började vinden att tillta och jag fick på en till smågädda (N63°44´42.7" O016°52´44,5") som var ovanligt pigg. Senare när jag fick fisken närmare båten, visade sig att istället för en liten gädda hade jag dragit på en liten insjölax på 1,5 kg. Trevlig överraskning. Fisken fick friheten åter och vi fortsatte fisket med förnyade krafter. Efter ett tags fiskande tilltog vinden ordentligt (8-9 m/s) och fisken blev mycket aktivare. Vi började få abborrar och smågäddor i ett. Plötsligt började rullen på ett av spöna skrika. Vild panik! Äntligen hade vi dragit på en finare fisk!
Fast efter ett tag blev vi lite misstänksamma då de snabba rusningarna som laxen och öringen gör uteblev och fisken lät sig snällt dras in mot båten. Upp kom en lite större - gädda.
Blaha.
Vi fortsatte fisket ett tag till men resultatet uteblev. Vi bestämde oss för att förflytta oss till Sandsjön istället.
090604 Lasse
