Vy


Sandsjön 090422-24

Sandsjön har alltid tillhört till de fiskevatten som jag gillar bäst. Lagom stor och djup med fantastiskt vattenkvalitet. Dessutom är sjön lätt tillgänglig med möjlighet till boende alldeles vid vattnet. Jag tror att Sandsjön är det enda fiskevatten, där jag har fångat en riktigt fin fisk 50 meter från stugan där jag bott. Jag fick tips om att folk hade sett rödingar alldeles nära stranden vid stugbyn. Jag förstod att på hösten kan det nog bara betyda en sak - rödingarna förberedde sig för leken. Så jag drog en runda med båten förbi båtplatsen med en wobbler i släptåget och lyckades dra på en röding på 3,8 kg vid första försöket. Rätt lyckat försök!

Pimpelfiske har jag bara provat där vid ett par tillfällen. Fiskelyckan har då inte varit speciellt god. Det enda jag har lyckats fånga i sjön på pimpel har varit ett gäng smårödingar och någon slumpsik. Jag har inte riktigt fått fisket att stämma - det har känts fel på något sätt. Det finns ju mängder med fisk i sjön. Varför nappar de inte?
Då jag såg artikeln på VK om en riktigt fin öring som pimplades upp där vid påsken, så väcktes idén om en ordentlig satsning på specimenstil. Sagt och gjort. Det blev tre ivriga fiskare från Umeåspecimen: Hasse, Oscar och jag som bestämde oss för att försöka knäcka koden för vinterfisket i Sandsjön.

Dag 1

Det började som vanligt. Vi kammade noll. Om man bortser från ett antal småabborrar, så hade vi ingen som helst kontakt med någon fisk trots ihärdigt pimplande. Vattnet i sjön är så klart att det gick att kikpimpla ända ner till 4-5 meter utan problem. Vi såg inte en fisk.
Efter lite taktiksnack konstaterade vi (felaktigt) att fiskarna nog inte fanns vid land, utan att de gick längre ut. Så vi borrade en serie hål rakt utåt mot djupare vatten och letade efter ett vattendjup på 16 meter där rödingen brukar hålla till på sommaren.

Då vi hittade rätt djup (N 65°14´09.8" O017°40´46.1"), så borrade vi några hål nära varandra. På det sättet konstruerar man lite av en stimeffekt. Det är effektivt då man fiskar på djupare vatten. Samtidigt skickade vi ner lite mäsk för att locka fram rödingarna. Oscar riggade igång sitt ekolod så vi kunde hålla koll på vad som hände under pimpelhålen. Efter ca 2 två timmars mäskande började det dyka upp fiskekon på skärmen. 

 
De raka sträcken på skärmen är rödingblänken och de kortare sträcken är fiskekon.

Vid klockan 17.00 började det vara rätt mycket aktivitet på mäskplatsen. Ekolodet visade mängder med småekon som vi tolkade som siklöja och en hel del större fisk (röding) nära botten.
Plötsligt fick Hasse på en fisk på ca 800 hg på en silvrig Virus med en tafs på 10 cm med maggotkrok.
Äntligen började det lossna med fisket!

En stund senare fick Oscar på en fisk som rusade iväg med våldsam kraft. Plötsligt skrek Oscar: " NEJ - LINAN ÄR SLUT". Han hade tydligen blandat ihop pimpelspöna och tagit med sig ett spö som han brukar använda för att pimpla sik vid kusten. Det fanns nog inte mer en 25 meter lina på rullen. Då vi fiskade på 16 meters djup fanns det inte så mycket lina kvar att spela på. Jag sprang till honom, kapade linan och skarvade ihop den med linan på mitt eget pimpelspö. Fisken väntade faktiskt snällt så att vi hann bli klara med det. Man ska ha tur också!
Oscar lyckades till slut få upp fisken som vägde ca 1,4 kg. Firrarna i Sandsjön kan verkligen kämpa. I jämförelse ter sig rödingarna i Ankarsund som gammal Volvo mot Porsche.



De ser rent lite atletiska ut.

Själv fick jag först en liten röding på 3  hg och då jag sedan provade fiska med en Umemyshkan Giganten i grönt/brunt fick jag en urstark röding på 1,3 kg.




Rödingarna är vackra!

Trots att vi fick flera fiskar så var vi överens om att det traditionella sättet att fiska röding med blänke och maggotkrok är nog inte den rätta metoden för Sandsjön. Jämfört med hur mycket fisk som ekolodet visade att det snurrade runt våra blänken, var det ytterst få som behagade nappa.
Förklaringen till det är nog att den traditionella fiskemetoden är utvecklad för rödingar som lever på insekter. Rödingen i Sandsjön äter uteslutande siklöja. Då vi rensade fisken senare på kvällen såg vi att de var fullproppade med siklöjor i längder mellan 5-15 cm.
Lösningen heter nog ismete.

Dag 2

Uppe vid ottan! Sedan fiskade vi enligt alla konstens regler och ... kammade noll.
Ekolodet visade ganska mycket fisk på eftermiddagen, men de totalvägrade. Vi fick inte ett napp på hela dagen.
Det var inte så värst roligt.

Dag 3

Vi kände på oss att vi måste prova något nytt och gick till ett grund som jag visste låg en bit utanför den södra stranden ungefär mitt på sjön (på längden).
Vi borrade ca 20 hål runt grundet och gjorde ett försök med öringsfiske.
Så här såg det ut under isen.


Öringarna är ofta väldigt mesiga på vintern. De skyggar för minsta rörelse och ljud. Det bästa sättet att fiska öring är ofta utlägg. Man tar ett pimpelspö med ganska tunn lina, en blyhagel och liten krok som man agnar med maggots eller räka. Så här riggar man ett utlägg (gammaldags).

Träpinnen är instucken mellan linan och spötoppen. Det finns bättre sätt att göra detta på, men tyvärr hade vi inte utrustningen med oss.
Man tager vad man haver.
Efter ett tag såg jag att ett av spön låg ner i pimpelhålet, men det satt inte fast någon fisk på spöet. Snart en till. Utan att fisken fastnade.

Vi började ana att vi var inne på rätt spår.

Plötsligt tippar ett spö ner i hålet (N65°13´49.9" O017°40´36.7") och det formligen viner från det då linan lämnar spolen. Jag rusar fram till hålet och greppar pimpelspöet och känner direkt att jag har dragit på något stort. Den första rusningen fisken gör är på ca 50 meter!
Plötsligt inser jag att pimpelspöet jag håller i brukar jag använda i myshkafisket efter sikarna i Ankarsund. Linan är på 0,16 mm.
Hmm - undrar om det här blir bra?



Jag får faktiskt drilla fisken i 65 minuter innan jag lyckas dra fast en huggkrok i den.
Jag lovar att det var spännande.



Fisken var inte riktigt så stor som jag trodde under drillningen. Den vägde dock 3,9 kg.  
Fantastikt fin pimpelfisk!
Vi var i kontakt med ytterligare några fiskar men de lyckades nappa utan att fastna. Jag är faktiskt säker på att utlägg är den rätta metoden för vinterfisket i Sandsjön.
Nu är det bara utrustningen och metoden som behöver finjusteras och sedan kommer det roliga igång.
Snart.

090425 Lasse

 


Tillbaka