Ankarsund 090329
Då var det dags för årets tredje besök till Ankarsund. Det är fascinerande att en och samma fiskeplats ter sig så väldigt olik gång för gång.
Den här gången började frugan och jag fisket med samma rigg som fungerade så bra vid förra fisketuren till Ankarsund. Det kom upp ett par småfiskar direkt - men sedan blev det stopp. Det var helt dött. De andra fiskare som hade fiskat hela morgonen började packa ihop sina utrustningar och gå mot bilen. Det kändes som att det kanske inte skulle bli så mycket mer fiske den dagen.
Jag riggade igång undervattenskameran och kollade efter fisk vid botten. Stendött. Inte en fisk någonstans. Det förklarade varför det nappade så dåligt. Det är svårt att fånga fisk som inte finns.
Jag slängde ner lite mäsk i samma hål som kameran var i för att se ifall det skulle locka fram någon fisk. Nä. Nada. Niente. Helt tomt.
Jag började dra upp kameran och tittade samtidigt i skärmen. Då kameran var nästan uppe vid iskanten såg jag plötsligt några fiskar som passerade lite längre ner. Snabbt skickade jag in lite mäsk i hålet med förhoppningen att de skulle komma tillbaka. Det som hände sedan var det här ...
Man blev ju helt chockad. Det bara vimlade av fisk ungefär 5 meter nedanför iskanten. 10 meter ovanför botten! Men de var skygga. Ingen pirk eller blänke ville de närma sig på. Den enda de var lite intresserade av var en liten svart myshka. Den rörelse som attraherade fisken var att myshkan sakta dalade neråt. Det är egentligen ganska naturligt. Grundprincipen för det mesta fiske är att man försöker efterlikna det som fisken är van vid att äta. I det här fallet är det foderpellets på 4 mm i diameter som singlar ner genom vatten. En svart liten myshka som dalar ner är är ju ganska likt pellets. De flesta fiskarna ratade förstås myshkan, men då det fanns så kopiöst mycket fisk där nere, så blev det ändå något hugg emellanåt. Och vilka firrar! Sex stycken var på över kilot med en toppfisk på 1875 g. Huggperioden varade inte särskilt länge. Bästa tiden var mellan 16.00 - 17.00.
Lite frusna men ack så glada gjorde vi kväll vid 18.00.
Till nästa morgon hade jag förberett pimpelspön med färsk 0,18 mm lina och de minsta svarta myshkorna med ordentlig krok jag hittade i askarna. Vid 06.00 satt vi redan på isen (N65º21´36.8" O016º28´49.2") . Morgonfisket gav faktiskt inte så mycket. Fisket kom igång först vid 8-9 tiden och avtog totalt vid 12.00. Däremellan hade vi faktiskt riktigt roligt.
En fisk lurade mig riktigt ordentligt. Jag fick ett napp och vid mothugget blev det tvärstopp. Fisken följde inte med en millimeter utan började sakta vandra iväg. Eftersom jag hade redan fått flera sikar med en vikt kring 1,5 kg, blev jag helt säker på att jag hade fått på en jättefirre. Efter lång och försiktig drillning kom det upp en sik på 1600 g som var krokad vid bröstfenan. Snopet.
Mängden fisk i Ankarsund är rent häpnadsväckande.
Särskilt med tanke på det hårda fisketrycket i vinter. Jag såg med hjälp av kameran att fisken har nog blivit lite krokvan. Det smakar inte lika gott med rödingblänken och maggotsagnade krokar som förut. De lär sig. Det gäller att hitta på nya knep ifall man vill käka Ankarsundsik i fortsättningen.
090331 Lasse
