Landön 090413-14
Äntligen började tiken visa lite intresse för hanhundar, så jag fick vända kosan mot Jämtland. Stategin för resan var följande. Fiske och filmande av alla de storrödingar som simmar runt i Landön på förmiddagarna. Eftermiddagarna skulle tiken få förlusta sig med sin nya partner.
Allting gick som vanligt. Alltså käpprätt åt #%¤#?!!.
Under de två dagarna som jag satt på isen på Landön var det totalt dött. Jag tror att jag provade det mesta man kan tänka sig att rödingarna skulle kunna äta. Med samma resultat - ifall man räknar bort en kanadick på 3 hg som troligen råkade gäspa då jag ryckte i spöet och balansaren hamnade i gapet på den.
Då man dessutom ser att det kommer upp totalt ca 5 småfiskar/dag fördelad på ca 40-100 fiskare, börjar man misströsta lite.
Landön är LYNNIG.
Det enda som var lite intressant under de två dagarna var att jag tror att jag kom underfund med orsaken till att det alltid blir så fruktansvärt dåligt fiske en period på våren. Jag tror att orsaken heter smältvatten. Snön som smälter från isen rinner igenom sprickorna på isen och lägger sig som ett lock under den. Människoögat uppfattar inte smältvattnet. Vattnet ser lika klart ut som alltid. Men då jag skickade ner undervattenskameran syntes det tydligt att vattnet närmast iskanten var grågrumligt.
Hundparningen då?
Jo - det blir att skaffa tiken en flickvän ...
Hundrackarn var väldigt intresserad av hanhundarna (i misströstan provade vi två olika), ända tills det var dags för hanen att bestiga henne. Då stack hon iväg. Om och om igen ...
Efter fem dagar gav vi upp. Så det blir inga hundvalpar till sommaren.
Trist.
Men söta var de tillsammans
Om man tittar noga, så ser man att han är lite frustrerad. Av en god anledning.
090416 Lasse
