Landön 100415-18
Fiskeväder!
Tidigt på torsdagmorgon stod jag och svor över hur mycket bråte man ska dra med sig för en ett par dagar lång fisketur. Fast jag hade verkligen försökt vara minimalistisk så var skuffen i bilen nästan full innan jag ens hade hämtat de tre andra från Blåknuten som skulle åka med mig ner till Landön.
Hur skulle det här gå?
Slutligen fick jag ta några tuffa beslut och lämna ytterligare prylar hemma. Fast helt i onödan, fick jag veta senare, för en av deltagarna för resan åkte med en hantverkarbuss som fick tjäna som transportbil för massvis med fiskegrejer den här gången.
Själva resan flöt bra. Vädret var fint och vägarna bara och torra. Det är nästan en fröjd att åka bil nu jämfört med mörkret och snöröken som rådde bara en kort tid sedan.
Så på eftermiddagen hade vi inställd oss i lyxstugorna vid Landön och var i full fart med att byta till fiskekläder.
Fisket startades förstås vid badviken där Blåknutarna hade lyckats dra upp flera riktigt stora rödingar ifjol. Faktiskt - bara efter någon minut kom första nappet, men det var tyvärr inte frågan om någon storröding utan det var en harr kring halvkilot. Efter en stunds pimplande förstod vi att rödingarna inte var inne i viken. Ca 600 meter utanför badviken finns en grundrygg. Som grundast är djupet bara ca 4 meter. Längden på grundyggen är kanske kring 100 meter och jag kunde med hjälp av undervattenskameran se att botten där bestod av grus och småstenar.
Väldigt intressant ställe.
Tyvärr så fanns det ingen storröding vid grundet heller utan fångsten bestod av rödingar på några få hekto.
Jag tyckte ändå att det borde gå att få någon större fisk om jag var nog envis, men då det började att skymma så fick jag erkänna mig besegrad.
Igen.
På fredag morgon startade vi fisket kring grundet, men ganska snart började folk se sig om efter nya fiskeställen för firrarna lyste med sin frånvaro. Via telefon fick jag lite insidertips om att någon hade dragit upp en röding på dryga 4 kilo på torsdagmorgon nära land mitt emellan badviken och korvkön, typ vid positionen N63º34,533 E14º13,609 (WGS 84). Positionen tog jag från Eniro så den stämmer nog inte till hundra.
Platsen kändes helt rätt för storfisk. Vattendjupet var på ca 2 meter och det låg stora stenbumlingar lite här och var.
Men ingen fisk.
På eftermiddagen var vi rätt less på att stå ute för det blåste nästan storm.
Efter en liten stunds vila och lite lunch kändes det som att jag kanske skulle ändå ut en liten stund till.
Platsen låg öde. Den hårda blåsten hade nog släckt fiskeivern hos de flesta. Jag provade några hål innan jag hittade ett som jag tyckte verkade lovande. Ganska snabbt fick jag dra upp några smårödingar och sikar.
Det kändes rätt lovande.
Då klockan var runt sex på kvällen fick jag se mina första riktiga Landörödingar. Det var två stycken firrar som uppskattningsvis låg i vikter mellan 2-3 kilo.
Och struntade totalt i mina myshkor. Jag började frenetiskt prova olika färger, modeller och storlekar. Plötsligt kom det fram en fisk som jag uppskattade till 3-4 kilo som simmade förbi myshkan så att den gled efter sidan på fisken. Utan att fisken brydde sig det minsta av myshkan.
Vad i #"¤#¤#"¤ skulle de hugga på?
Kanske mindre myshkor. Jag hade lackat Draggen i ett par nya kulörer. En fluogul/brun och en fluoröd/brons.
Det var den gula myshkan som fick första tjinget.
Jag hann inte pimpla många minuter innan det gled fram en lite slankare rödingsom styrde rätt mot myshkan och svalde den helt.
Ja!
Äntligen har jag hittat något de vill hugga på. Efter en rätt odramatisk drillning kom det upp en röding på ca 9hg.
Fisken i sig var inte så märkvärdig fångst, men känslan av att kanske ha hittat ett bete fisken vill hugga på var klart större.
Nu blir det nog fiske!
Problemet var bara att jag fick inte se en fisk sedan. De hade tydligen gått ut igen.
Jaha.
På morgonen klev vi upp rätt tidigt. Vid halvsextiden låg vi redan på isen. Under natten hade det snöat ett par centimeter och vinden hade mojnat.
Det kändes som ett riktigt fint fiskeväder.
Nästan omgående fick vi några abborrar och småsikar.
Och sedan fanns rödingen där. Jag fick se hur en grupp på tre riktigt fina rödingar seglade förbi den gula myshkan utan att ens kasta en blick åt det hållet. En liten stund senare kom det en fisk som jag uppskattade till ca 4 kilo som gled fram mot myshkan och puttade lite lekfullt på den med nosen utan att öppna munnen.
"#"##¤&"#¤!
Plötsligt fick en av Blåknutarna på en fisk som slet av linan innan den snopne fiskaren hann släppa på spärren på sitt pimpelspö. Jag fick höra att fisken hade huggit på en fluoröd myshka. Snabbt bytte jag spö och skickade ner den fluoröda Draggen. Rätt snart fick jag se förmodligen samma rödingtrio som hade passerat under mitt pimpelhål tidigare. Nu var det en av firrarna som markerade lite intresse för myshkan, men den högg ändå inte. Tio minuter senare kom de tillbaks och upprepade proceduren.
Det såg ut på det här viset:
Jo - och samma sak från en lite annan vinkel...
Jag klev upp och svor rätt ordentligt på mitt gamla modersmål. Att svära på finska känns effektivare på något sätt.
Då kom hugget!
Fisken drog iväg med en brutal kraft. Jag hade vevat 40 meter nytt 0,16 mm lina ovanpå den gamla linan och skarvknuten kom faktiskt fram till spötoppen innan fisken slutade sin första rusning. Skarvknuten låstes faktiskt fast i spötoppen, men fisken slutade rusa precis innan linan spändes för hårt.
Puh!
Där hade jag lite tur.
Efter en drillning på ca 15 minuter började firren ge upp och cirklade bara i snäva cirklar runt pimpelhålet.
Slutligen kunde jag leda fisken i hålet och drog upp den med huggkroken.
Då var resan räddad.
Firren var inte riktigt så stor som jag trodde, men den vägde ändå 2975g.
En riktigt fin fisk.
En liten stund efter att jag hade fått upp min fisk så såg det ut så här.
Då hon fick höra vad jag fick min fisk på så bytte hon till en likadan myshka som hon hade inhandlat av mig kvällen före och fick hugg nästan med en gång.
Drillningen tog ca 25 minuter, men till slut kom det upp en röding som var något större än min.
Fisken vägde hela 3025 g.
Drillning av Landöröding
Några fler firrar fick vi inte se trots ihärdiga försök. Kvällsfisket gav inte heller något. Vi fick faktiskt inte se en endaste fisk.
Men på morgonen är de kanske där igen.
På söndagmorgon var vi ute på isen direkt efter att det hade ljusnat så pass så att man kunde se framför sig. Ivrigt väntade vi på att rödingarna skulle komma igång.
Nix.
Vi fick inte se en enda fisk. Vid klockan sju började solen lysa från den klarblåa himlen. Dessutom hade snön också tinat bort från isen. Jag förstod att det skulle vara helt enkelt för ljust för fisken att komma in på grunt vatten. Det var tack vare snön på isen och det mulna vädret dagen innan som fisken snurrade nära land.
Då det började nästan välla ut folk på isen packade vi ihop och började hemresan.
Om jag skulle våga ge mig på en liten sammanfattning så skulle det lyda så här. Det snurrar stora rödingar nära land i födosök vid rätta förhållanden. Det ska nog vara rätt mörkt väder med gärna lite snö på isen. På djupet hittar man mer fisk, men då i lite mer blygsamma vikter. Gult och fluorött verkar vara gångbara myshkafärger. Det kan eventuellt vara så att på kvällarna och på djupet fungerar gult bäst. Och på morgonen verkar fluorött vara mer lockande för rödingen.
100420 Lasse
