Ankarsund 100328-29
På söndagmorgon satt vi på isen i Ankarsund och huttrade. Vintern verkar aldrig ta slut i år. Jag tror att det är fler än jag som börjar tröttna på den eviga kylan och snön. Fast om det yppar sig en möjlighet till lite fiske så då passar man på.
Det gjorde vi nu också.
Och huttrade.
Fisket började sedvanligt segt. Det glada gänget från Finland som jag guidade såg lite fundersamma ut - det skulle ju vara bra fiske här?
Jag tröstade dem med att fisket brukade aldrig komma igång förrän vid nio-tiden på morgonen.
Samtidigt hoppades jag på att jag hade rätt. Under lördagen hade det kommit ca 2 dm nysnö. Det brukar inte båda gott för fisket. Jag tror att jag lät mer övertygad än vad jag kände mig.
Som tur är så var det två stycken unga killar (Filip och Jonathan) från Umeåspecimen som stod för morgonens underhållning. Jonathan hade knutit på en väldigt liten svart myshka som firrarna verkligen gillade skarpt.
Så här såg det ut lite då och då ...
Tyvärr så var kroken på den lilla myshkan något för liten för firrarna i Ankarsund med resultatet att de flesta lyckades undkomma.
Så småningom kom firrarna igång och jag lyckades också dra på en lite finare fisk.
Draggen på jobbet
Fin röding!
Fisket blev kanske aldrig lika bra som det brukar vara i Ankarsund. Men då gästerna var vana vid att bara få småabborrar på pimpel så tyckte de att fisket var overkligt bra.
Så bra då!
Det som var viktigast i mitt tycke var att alla fick upp några fiskar och fast de riktigt stora firrarna uteblev så kom det upp ändå hyfsade bitar med min röding på 2375 på topp och någon sik som tangerade 2 kilos gränsen.
På måndag morgon var fisket än sämre. Före klockan tio hade vi i stort sett inte fått upp någon fisk alls.
Tråkigt.
Jag provade en massa olika beten och olika sätt att rigga, men resultatet uteblev. Fisken var helt enkelt inte på hugget. Lite senare på dagen då vädret plötsligt blev märkbart varmare och dagen lite ljusare började fisken hugga lite bättre.
Det där blev världens tjorv ...
Mitt på dagen påpekade en av gästerna som inte hade fått något mer än en röding på 15 cm under hela morgonen att han hade kanske dragit på någon större fisk.
Jodå. Jag såg hur fort linan lämnade hans haspelrulle och bad alla att dra upp sina linor. Drillningen tog säkert en kvart, men till slut så kunde jag dra fast huggkroken i den nu trötta regnbågen.
Snacka om att gästen vart glad! (Fast det syns inte riktigt på fotot ...)
Fisken vägde hela 4750 g och blev med råge resans största fisk.
Det flesta firrar som vi fick under måndagen var små förutom några lite finare rödingar på upp till 1,5 kg
Herman med en skaplig röding
Man kan summera fisket genom att säga att den bästa huggperioden är mellan klockan 10 och 12 och att fiskarna är väldigt lin- och krokskygga. Draggen i svart är nog fortfarande det bästa betet, för de firrar som hugger på den kommer också upp.
Det är så jag vill ha det. (Hälsningar till Jonathan).
100331 Lasse
