Ankarsund 100310-11
Äntligen lite mildare väder på gång. Kanske är det bättre läge att prova den nya UV-kameran på riktigt. Kylan i kombination med vind hindrade filmandet ganska effektivt vid förra försöket - nu ska det gå.
Så då det bar iväg mot Ankarsund igen. Torsdagen bjöd inte på något vidare fiske. Inte på det sättet som fisket brukar vara i Ankarsund. Det kom upp några hyggliga sikar, men då vädret var så mulet och mörkt funkade inte heller filmandet så bra. Och fiskarna var verkligen inte på bettet.
Jaha. Det här verkar inte så lovande.
På torsdag morgon klev Marcus och jag upp redan vid 04.00 och vi satt ute på isen vid gryningen. Vädret var hyfsat. Man kunde rent av skönja lite blått på himlen och det var faktiskt några plusgrader i luften.
Men fiskarna var som bortblåsta. De första två timmarna gav inte ett napp. Då det hade ljusnat något skickade jag ner undervattenskameran och fick svaret till varför vi inte fick någon fisk.
Det fanns ingen fisk under våra hål. Det är lite svårt att fånga något som inte finns.
Vi mäskade lite då och då med pellets som vi hade låtit ligga i vatten över natten för att de lättare skulle falla sönder och förhoppningsvis sprida lite mer doft ifrån sig.
Till slut fick jag se några firrar, men jag var inte nöjd med kameravinkeln. Om jag vred kameran rakt uppåt, skulle den kanske fånga lite mer ljus?
Sagt och gjort!
Jag drog upp kameran för att justera vinkeln och sedan hände det här ...
En fin regnbåge
Att jag fick upp firren med 0,12 lina var nog bara rent tur.
Efter ett tag fick vi sällskap av några fler pimpelfiskare. Deras sätt att fiska skilde sig rätt mycket från vårat. Det dök upp blänken med infällda blinkpirkar samt tillhörande tingeltangel.
Men det verkade fungera bra i det mörka vädret. Det kom upp ett flertal fina sikar samt någon skaplig röding.
De små myshkorna vi fiskade med kanske inte gör nog mycket väsen av sig vid dålig belysning.
Det är faktiskt det här som jag tycker är så fascinerande med fisket.
Det finns inga absoluta sanningar. Pratar man med 10 fiskare som har fiskat vid samma vatten får man höra om 10 olika sätt att fiska.
Och alla får fisk.
Fiskarna var faktiskt ordentligt svårflörtade, men inte omöjliga.
Drillning
En vacker fisk!
Vädret började likna det som april månad ofta bjuder på. Plötsligt ökade vinden och det började smattra ned regndroppar som sedan byttes till snöbyar. Temperaturen höll sig dock kring nollstrecket, så det gjorde inte så mycket.
Så småningom började Marcus och jag få kläm på fisket - eller var det kanske mäskandet som började ge resultat.
Det bästa fisket hade vi mellan 09.00 - 10.00. Det kändes som att fisken var lite bättre på hugget då. Vi lyckades få upp ett gäng sikar och ett par hyggliga regnbågar. Plötsligt fick jag ett ordentligt hugg. Fisken slet nästa lös pimpelspöet ur handen på mig. Bara någon sekund senare hade den rusat iväg riktigt långt. Kanske 20 meter. Jag kände ett par gånger hur blyhaglet jag använde som sänke ville haka sig fast i någonting. Jag kunde rycka loss den ett par gånger, men slutligen fastnade den ordentligt. Jag kände hur fisken ryckte en stund till på linan, men sedan var det stumt.
för#¤##ar&¤x@le!!
Av beteendet kunde jag bedöma att jag hade krokat en större röding som gick fast i något rep eller annat bråte som låg på botten. Marcus som fiskade med ett VM-spö fick också ett tungt hugg och innan han hann vända på spöet för att släppa på bromsen hade linan redan gått av.
Vi lyckades få upp ett par rödingar i vikter kring 1,5 kg, men i jämförelse till firren jag tappade kändes de som småfiskar.
Mitt i allt fick jag sedan på en sävlig, men riktigt tung fisk som jag kunde leda in i hålet utan problem.
Vilken sik!
Äntligen fick jag min storfiskregistrering på sik. Fisken vägde prick 2,6 kg.
Vid 11- tiden kände vi oss nöjda med dagen och började återfärden mot Umeå.
Fast kan man känna på något annat sätt efter en sådan dag?
Jag tvivlar.
100312 Lasse
