Sandsjön 100206-07
På fredag eftermiddag hämtade jag upp Andreas från stan och vi startade färden mot Sandsjön för en kombinerad fisketripp/klubbträff för Umeåspecimen. Resan blev ganska tung. Det torra och kalla vädret gjorde att snön höll sig lätt och förvandlade sikten till ett vitt virrvar av reflektioner från de yrande snöflingorna. Att försöka köra om en långtradare var helt omöjligt.
På något sätt känns det som att det inte riktigt är värt de få sparade minuterna om man har livet som insats.
Jag tycker att det är bättre att köra lite saktare. Då slipper man att ta omvägen via lasarettet.
I sinom tid kom vi fram till stugbyn där resten av gänget redan hade installerat sig.
Kvällen gick snabbt med en massa fiskesnack och preparering av spön och rullar.
På morgonen var vädret riktigt fin. Snöandet hade äntligen upphört och solen sken från en klarblå himmel. Något kallt vill det förstås bli mitt på vintern då molnen skingras, men då blåsten uteblev så kändes det ändå nästan varmt ute trots att termometern visade -18° C.
En delvis frusen Umeåspecimen
Snön låg tjock på isen. Som en extra krydda låg det en knapp decimeter vatten på isen under den lösa pulversnön. Att gå hela vägen ut på fiskeställen var helt uteslutet. Som tur var hade vi med oss en skoter och vi fick låna en pulka från stugbyn. Jag och Oskar tog på oss uppdraget att köra upp det första spåret och försöka att pricka djupkanten där vi hittade röding vid fjolårets pimpelförsök.
Det gick tungt.
Den lösa snön bar inte skotern utan den tryckte en snöhög framför sig. Man kunde endast komma fram genom att gasa på för fullt och försöka låta bli att drunkna i den kringyrande snön. Slutligen bedömde jag att vi var framme. Då man hoppade ner från skotern stod jag i vatten.
Jobbigt.
Det enda man kunde göra var att försöka trampa ner snön och platta till ett torrt underlag att stå på. Efter ett tag frös snön ihop och läget blev bättre. Jag insåg ganska snabbt att vi skulle bli rätt så stationära i fisket.
Hoppas fisken rör på sig istället.
Inom kort var vi alla på plats och efter en liten stund hade alla borrat sig några pimpelhål. Isen var inte speciellt tjock. Kanske bara 40 cm.
Vi satte igång med att mäska i ett av hålen. Baktanken med mäskningen var att få igång småfisken som i sin tur kanske kunde locka fram något större också. Jag satsade på fiske med två spön. Den ena riggades med en liten myshka för småsiken som skulle få tjänstgöra som agn och det andra spöet riggades upp med en liten 3-krok samt ett par blyhagel och agnades med en liten mört. Jag satsade på idén att kroka fisken direkt och utelämnade vimpeln och diverse napplarm.
Efter en stund hade alla fått ut sina spön och samlades i en ring för lite kaffe och fiskesnack.
Plötsligt ropade Lars att mitt mörtagnade spö hade fått liv. Precis innan spöet åkte ner i pimpelhålet fick jag tag i den och kände hur en tung fisk startade en riktig tjurrusning.
De första minuterna var jag helt chanslös mot den starka firren. Jag tror inte att jag fick in en meter lina under de 5 första minuterna.
Storfisk!
På något sätt kändes allting bekant. Det här har jag varit med om förr på Sandsjön. Fjolårets drillning av öringen tog 65 minuter. Fast då hade jag bara ett litet pimpelspö med tunn lina. Nu hade jag dock lite kraftigare doningar och 0.20 mm lina. Det borde gå lite snabbare.
Tycker man.
Foto av Oscar Olofsson
Plötsligt kom jag på att jag måste få med allt på film. Snabbt plockades kameran fram och efter en liten stunds undervisning fick Mats på sig ansvaret över filmandet.
Innan filmen startar har det hunnit gå ungefär 10 minuter från hugget.
Efter ca 50 minuter var minnet fullt på min nya kamera. Som tur var hade Oskar också med sig en kamera så vi fick med finalen också.
Foto av Oscar Olofsson
Efter en drillning på drygt 70 minuter kunde Lars dra fast huggkroken i den nu väldigt trötta öringen.
Firren vägde hela 6420 g och var 78 cm lång. Den lilla (stl.8) trekroken satt fast så hårt i gommen på fisken att jag fick ta fram tången för att få loss den. Djupet på fiskestället var 16 meter och betesfisken låg bara en halvmeter ovanför botten.
Fisken fångades ungefär i positionen 65° 14´ 10. 35" N 17°40´ 59.50". "Ungefär" pga att jag i glädjeyran glömde att spara positionen på GPS och fick göra en uppskattning på kartan istället.
En liten stund efter att vi fick upp min öring fick Nicklas dagens andra fiskkontakt och drillade upp en röding på drygt 1,9 kg. Den fisken högg också på ismete agnad med mört fast med den skillnaden att Nicklas fiskade betesfisken ca 5 meter under iskanten.
Intressant.
Resten av dagen gav inga hugg, men jag tror inte vi blev så besvikna för det.
Jag var faktiskt rätt nöjd.
Foto av Oscar Olofsson
Sandsjön är känd för att vara trögfiskad på vintern. Jag tror att anledningen till det är att öringen och rödingen i sjön är utpräglade fiskätare. En maggotagnad rödingblänke är nog helt enkelt inte den rätta melodin för dem.
Men ismete med småfisk är det.
Bevisligen.
Hur man bäst riggar ismetet blir nästa nöt att knäcka. Är det typ nästan frilinefisket som jag fick min fisk på, eller är det nappalarm och vimplar som man ska använda, återstår att se.
Det tycker jag är bara finjusteringar av metoden. Det viktiga är att det går att få fin fisk på ismete i sjön.
På kvällen var stämningen nog än gladare än vanligt. Öringen drillades upp ett flertal gånger under kvällen (och natten).
Foto av Oscar Olofsson
På morgonen var vi ganska tunga i huvudet.
De flesta av oss.
Fast på något sätt nöjda ändå.
100208 Lasse
