Själevadsfjärden 240528
Jag tycker att gösen är en rolig fiskart. De är väldigt nyckfulla, men också rör på sig så i vattnet att det finns goda möjligheter att se dem med ekolodet. Och de är väldigt noga med betesvalet och fiskesättet.
I Västerbotten har vi egentligen bara Bureå-systemet där det finns gös, men redan i trakten runt Ö-vik finns det ett antal gösvatten.
Jag har varit flera gånger till Moälven som ligger bara en bit söderom Ö-vik. Där brukar jag för det mesta alltid få en del gös. Det enda felet är nog storleken för de flesta fiskar väger 3-4hg. Det finns också större gösar där, jag har fått en på dryga 3 kg, och det skrivs om gösar på 6-8 kg.
En sådan fisk skulle jag vilja få ngn gång.
Den här gången hade lurat Alexandra att följa med på gösfiket.
Och det gav resultat...
Hon lyckades lura upp några lite bättre gösar kring kilot!
Min plan var att försöka med vertikalfiske på dagtid tills gösen mot kvällen börjar röra sig mot grundryggen i mitten på Själevadsfjärden. Där ska vi spinnfiska med små jiggar för att sedan avsluta kvällen med att trolla sakta med wobblers med hjälp av elmotorn då gösarna slutar hugga på spinnfisket.
Vi sökte av området på båda sidor av grundryggen och gösarna föredrog den östra sidan där de stod bottennära i djupet mellan 6-7 meter. Fiskemetoden var riktigt rolig. Man körde sakta med elmotorn till man fick se fiskekon på lodet, ankrade båten med hjälp av elmotorn, skickade ned jiggen och fick napp nästan direkt efter att jiggen kom i närheten av botten. Kanske inte vid varje stopp, men nog ofta för att hålla intresset uppe.
Vi kunde konstatera att gösen gillade små jiggar på under 10cm längd som gärna var silverglittriga med inslag av blått eller gröngult. Vertikaljiggarna gav bättre resultat än vanliga shadjiggar. Det bästa sättetatt få en tveksam gös att hugga var att lyfta jiggen upp en knapp meter ovanför botten och låta den sedan sakta dala ned.
Då kunde gösarna inte hålla sig längre.
De blev förstås abborrar och smågäddor som bifångst också.
Efter en ytterligare en förflyttning fick vi se en ordentligt stor eko på lodet och bara en liten stund senare fick Alexandra ett klart kraftigare hugg.
Och den fisken ville inte följa med upp utan gick bara och stångade nere ppå djupet. Den rusade inte. Gjorde inga märkvärdiga knyckar. Utan styrde bara runt nära botten.
Storgös!
Då blev det hela plötsligt riktigt spännande.
Det tog säkert 10 minuter innan storgösen till slut gav upp och följde med till ytan.
Och förvandlades till en gädda på 5-6 kg.
En riktigt sävlig gäddmadam!
Som väntat började gösen vandra mot grundryggen på kvällen, men spinnfisket gav inte mer än några smågösar.
Istället trollade vi runt och försökte hitta på ett bra bete och och sätt att rigga för att få trolling att fungera.
Det gick väl så där.
Vi fick gös, men det hela ville inte lossna på riktigt.
Det bete som visade sig vara lite bättre för ändamålet var Irrblosset som riggades med ett päronsänke på 15 gram ca 1 meter framför wobblern.
En stund högg det gös efter gös på wobblern.
Och sedan dog det fisket också av.
Då blåsten la sig på senkvällen gjorde vi ett nytt försök att vertikalfiska lite närmare grundet och nu var gösarna åter sugna på vertikaljiggar.
Så om man summerar fisket så är det nog klart mest givande att åka runt och vertikalfiska i Själevadsfjärden.
Det är ett enkelt och roligt fiskesätt.
Förmodligen drar man till slut på en storgös också.
Kanske.
240617 lasse
