Täftefjärden 230506
Jag hade känt mig krasslig sedan drygt en vecka tillbaka då jag var sjuk i "vinterkräksjukan". Men det går väl över tänkte jag.
Felaktigt - visade det sig sedan.
Mässan i Nordmaling skulle vara över fre/söndag så på torsdag var jag i mässhallen och bar in saker och fyllde wobblertrim - bassängen. Det gick snabbt och bra, men jag mådde ingen vidare.
Väl hemma tog jag fram en Covid-test och tänkte att ändå bekräfta att jag inte hade fått någon släng av sådant.
Jovars.
Det hade jag.
Så det var helt uteslutet med att gå ut bland folk på en mässa och eventuellt smitta folk med potentiellt farlig virus.
¤%&%%¤%&&¤#!!
Och det var nog lika bra annars också. De närmsta dagarna blev jag så fruktansvärt sjuk att jag minns inte riktigt att jag skulle upplevt något liknande i hela mitt liv.
Puh.
Nåväl. Nu har jag pendlat mellan att försökt jobba med betestillverkningen och ligga helt utslagen på soffan.
Kanalhoppandet har nog varit den enda motionen jag fått på ett tag.
Men igår var jag på en långpromenad med den nya valpen och såg att isen låg kvar på ett ställe där det brukar gå sik.
Så nu på morgonen klev jag upp tidigt och packade mig iväg mot fiskestället.
Och nog fanns det sik!
De var på det lite kluriga humöret, men efter att jag testat lite olika så lärde jag mig att de fanns två sorter av sikar. De flesta, men inte alla tyckte om en snabbt vibrerande brun mormyska, men rätt många föredrog en lite större skrikorange sak som var agnad med 2 vita maggots.
Så genom att byta mellan de 2 olika beten så lyckades jag lura upp en hel massa sik.
Då jag tog det här fotot så tappade jag faktiskt mobilen i pimpelhålet, men lyckades få tag på den innan den sjönk ner för djupt.
Där hade jag tur. Och en bra vattentät telefon.
Efter en timmes fiske var jag helt slut och så frusen att jag tappade känslan i tårna.
Frisk?
Inte direkt ...
Det ser ut som att jag behöver nog ytterligare en tid innan jag ska ge mig på något seriöst. Veckor eller kanske månader ...
Jag har ändå min nya tikvalp som sällskap. Den är fortfarande så liten att jag orkar promenera tillräckligt med den.
Men den växer snabbt!
Alexi fick fytta till min bror i Finland och starta en ny karriär som en älghund. Jag bedömde det som hopplöst att få den att bli en fågelhund. Den hade en så brinnande intresse för allt brunlurvigt.
Med lite sökande så fick jag tag på en tikvalp från bra föräldrar (som inte jagar älg) i södra Sverige.
Frugan döpte henne till Pixie. Med lite tur så är hon nog mogen för att testa fågeljakt till hösten.
Och jag nog frisk för att orka med sådant.
Sista helgen i maj har jag bokat en mässplats i Lycksele. Undrar hur det går ...
Den här flunssan verkar fin.
230506 lasse
