Hemligjaure 220802-06
Det börjar bli rätt många vattendrag som får heta Hemligjaure, men då jag fått tips om ett fiskevatten i förtroende så ...
Åter - ett stort tack till Marcus!
Alexi ser nöjd ut!
Jag var lite besviken på det första besöket till Hemligjaure pga det dåliga vädret och den hårda blåsten. Det kändes som om jag skulle behöva ta en extra tur dit för att kolla igenom sjön lite mer noggrant. Jag hade en liten baktanke med resan också. Jag ville ju undersöka hur skogsfågeln hade lyckats med föryngringen och också vänja hunden med lägerliv.
Snacka om att hunden trivdes bra!
Men tyvärr så förstod jag efter några långpromenader i skogen att det fanns hemskt dåligt med fågel och de som fanns var gamla ensamma individer och väldigt försiktiga. Rätt tråkiga besked inför fågeljakten ...
Nåväl. Fisket då?
Jovars.
Det första jag testade var ifall det fanns större öringar i sjön.
Nog fanns det öring alla gånger! Den första morgonen gav ett tiotal öringar. Men.
Storleken var inte riktigt den som behövs för att jag skulle bli intresserad. Jag tror inte att en av firrarna vägde ens kilot så jag kunde lägga ner det fisket ganska snabbt.
Jaha? Plan B!
Inför resan täljde jag några miniatyrwobblers och lackade dem svarta med lite silverglitter på. Alltså ifall det finns en bra allroundfärg för harr så är det den.
Jag skrev lite på FB om att hur öringsfisket slog slint och nu var middagsplanen beroende på om någon större harr var sugen på små wobblers.
Alltså - ni vet då alla detaljer stämmer så brukar fisket ändra karaktär med en gång. Den här gången kom det första hugget efter ca 3 sekunder och jag fick upp middagsfisken. En harr på lite dryga ett kilo.
Och det var startskottet för årets roligaste fiske!
Alltså - det högg mest hela tiden. Från början fiskade jag med 2 spön, men var tvunget att plocka bort det ena för att jag fick dubbelhugg mest hela tiden.
Jobbigt? Nä - inte direkt.
Det blev hemskt många hyfsade harrar, men inga riktigt stora. Alltså fina bitar mellan 4hg till 1,2 kg.
Och förstås hur många abborrar som helst, men de verkar hålla nästan exakt samma vikt överallt i sjön dvs 4-5hg
Samt en och en annan gädda
Så nu tror jag att många är nyfikna på vad som gjorde att fisket blev så där bra?
Jo - så här.
Jag givit rätt många bra fisketips här under det dryga decenniet som gått sedan jag startade hemsidan. Det här är nog det värsta av dem alla. Och det här är något som jag kom på just där och då. På Hemligjaure. En ny fiskemetod efter att jag fiskat hela mitt liv ända sedan jag var ungefär i samma storlek som en brandsläckare.
Man blir inte fullärd. Någonsin.
Det jag förstod efter ett tag därute bland okända grynnor och stora stenar var att jag kan vinkla upp utombordaren helt ur vattnet och dra upp den frontmonterade elmotorn så att den låg precis nog mycket under ytan för att den skulle inte sörpla luft och leva om. Då kunde jag glida sakta runt överallt utan att behöva vara nervös att sabba propellern. Och då jag satt ner och var orörlig och styrde färden med fjärrkontrollen skrämde jag fisken inte mycket alls trots att det var väldigt grunt.
Att köra på så grunda vatten med en vanlig utombordare så skrämmer man bara ut fisken. Eller gör dem så pass oroliga att de inte hugger i alla fall. Att ro är bättre, men glida helt tyst utan några synliga rörelser är - hur ska man uttrycka det här?
Överlägset? Exakt hur bra som helst? Nåt sånt.
En pytteliten wobbler har också den fördelen att de går nära ytan och fastnar aldrig i botten. Och därför kunde jag släppa ut lite längre lina och det tog ytterligare bort lite av skrämseleffekten av båten.
Sedan var det ytterligare en kul detalj med elmotorn. Vid hugg kunde jag med fjärren endera parkera båten på plats eller låta den hålla rak kurs framåt.
Alltså - snacka om perfektion!
Och jag har redan börjat fundera på fler möjligheter. Fiska med flugor? Nåt diskret agn typ metmask? Betesfisk?
Det finns många möjligheter.
Varsågoda!
230110 lasse
