Fiskeblogg 210719
Under
åren har jag fiskat med många ivriga fiskare. Och i många slags
farkoster. Från stora fiskefartyg, renodlade trollingmaskiner till
kanoter.
Men de har alla haft en gemensam nämnare. De som suttit bakom
ratten eller hållit i rorkulten har alltid varit män.
Utan undantag.
Nu
fick jag en förfrågan om att få följa med en kvinnlig sportfiskare för
havsöringsfiske i hennes egen båt - så blev jag minst sagt nyfiken.
Tidigt på måndagsmorgon fick jag träffa Alexandra i den lilla
hamnen i Laxögern. Ett par dagar tidigare hade jag förhört henne om hur
båten var utrustad och förstod att jag egentligen inte behövde ta med
mig några fiskeprylar. Allt som behövs för havsöringstrolling fanns
redan på plats i båten.
Men jag är lite hopplös och hade ändå med mig ett
helt knippe trollingspön och lådor med beten och krokar.
Bara i fall ...
Men vi fick plats i båten bägge två också efter att vi stuvat in mina prylar.
Och
båten var välutrustad. Moderna och välfungerande spön och rullar, bra
spöhållare, ekolod/plotter stort som ett litet tv-apparat och en fräsch
Honda utombordare i aktern.
Som tur var så satt spöhållarna enligt min mening i
lite tokiga vinklar så hade jag i alla fall något att klaga
över ...
Annars
såg allt bara bra ut. Kanske även något över genomsnittet jämfört de
fiskebåtar jag suttit i hittills i mitt fiskarliv. Och definitivt mer
välstädat.
Fiskevädret såg inte lovande ut enligt SMHI. Det fina
vädret vi haft på sistone skulle bytas ut mot en svalare period med
hårda vindar från väst och nord. Nu menar jag inte att västliga och
nordliga vindar skulle helt förstöra aptiten för fisken. Hellre så att
det bra fisket som rått tidigare kanske skulle flytta sig till andra
områden.
Och det skulle bli svårare att hitta fisken.
Och tyvärr fick jag rätt.
Mitt
bästa havsöringställe gav inte ett endaste hugg oavsett hur noga vi
fiskade där. Vi provade en massa olika beten i olika storlekar och
färger. Vi testade att fiska grunt, fiska på djupare vatten, strandnära
och längre ut. Och fick exakt 0 fiskkontakter.
Det fanns helt enkelt inga fiskar där.
Då
vi for på en längre båttur norrut så hittade vi några mindre
havsöringar. De var inte riktigt av det formatet som jag önskat mig,
men klart bättre än ingenting.
Alexandra med en hemskt knubbig liten öring
Längst
ut på Tavastudden var det svårt att fiska pga den hårda blåsten. Efter
ett par helt fisklösa vändor där så fick jag äntligen en vettig ide´.
Det området där vi fick några öringar tidigare
var egentligen ett ställe där jag brukar fiska i
början av säsongen.
Inte så här års.
Men
det finns likartade ställen längre in i Täftefjärden där fisket brukar
vara bra innan havsöringarna kommer till de bästa fiskeställena.
Nu hade den hårda frånlandsvinden fått
vattentemperaturen sjunka till försäsongsnivåer
så de hade kanske flyttat längre in?
Och de hade nog gjort det!
Vid
ett grund inne i Täftefjärden fick vi äntligen höra rullknarr. En
bättre havsöring hade fattat tycke för en Trolli i 16 cm som vi fiskade
i 21 meter bakom utombordaren.
Jag tyckte (och önskade, hoppades
...) att det var en rejäl havsöring. För att undvika trassel tog jag
tag i det närmaste sidospöet för att veva in betet - och fick hugg på
det också!
Äntligen lite havsöringsaction!
Tyvärr så fick jag inte till något bra mothugg
eftersom vi saktat ner farten redan och den fisken klev av med en
gång.
Men vi hade fortfarande fast fisken i mittenspöet.
För
att vara säker på att kunna landa öringen tryggt så bogserade vi den
helt förbi grundet. Att bogsera en havsöring en stund i lång lina
brukar fungera smärtfritt. Och definitivt bättre än att försöka
drilla/håva upp den i hård blåst med båten driftande mot ett stengrund.
Sådant är hemskt stressigt.
Väl förbi grundet fick vi fram håven och kunde
börja planera på att ta upp fisken som redan var rätt
så trött.
Nåväl
- fisken var inte så stor som den var i mina önskedrömmar, men ändå en
lite grövre fisk än de vi fått tidigare. Med lite besvär så kunde jag
peta lös krokarna utan att behöva lyfta in fisken i båten.
Ett eftertraktad besök så att säga ...
Vi
fick på ytterligare en öring på samma ställe, men den ville inte hänga
med ända till båten. Fisken var nog helt enkelt inte på hugget riktigt.
Eller att det var lite väl sent på dagen då vi hittade dem.
Så kan det också vara.
Mitt på dagen tog vi en fikapaus, gjorde upp en brasa och
åt den enda riktiga grönsaken enligt den finska matfilosofin.
Dvs grillkorven.
Nyfiken
som jag är så bombarderade jag Alexandra med frågor om Ukraina. Det
enda jag visste om det landet var allt det dåliga man fått höra i
nyheterna. Det var roligt att höra om det mer vanliga livet där. Inte
bara om krig och elände som maktgalna människor orsakar varandra och
sina länder.
Därefter höll jag henne en snabbkurs i
wobblertrimning. I den hårda vinden var det inte lätt att se
wobblerrörelserna i vattnet, men jag tror att jag kunde förmedla
grundprinciperna ändå.
Resten av eftermiddagen fortsatte vi att trolla fram och tillbaka
på mitt favoritställe utan att få känna ett napp.
Inte ens den finska envisheten kunde få fram någon öring.
Då finns det inga öringar i trakten!!
heh heh.
Nu
har min lilla Linderbåt fått sig en sprillans ny elmotor! Det behövdes
mycket mekande innan den fick sig ett stadigt fäste att sitta på.
Men
det gick vägen och underlaget för motorfästet tål nog både motorns vikt
och vikten av en trind gammal fiskargubbe i nokiastövlar.
Nu är jag minst sagt sugen på att åka ut och hälsa på gösarna i Moälven.
Men vädret/vindarna får bli lite bättre först.
Kanske till helgen?
210721 lasse