Fiskeblogg 210708
På eftermiddagen såg det ut så här framför fören på min lilla Linderbåt
Att åka ut till nya vatten utan att egentligen veta något om fisket där är en kul utmaning. Det enda jag visste var att det finns rikligt med gös i Moälvs-systemet. Rent av fina gösar.
Men egentligen tog infot som jag hittat slut där. Jag hade inte ansträgt mig så mycket heller för att leta på nätet.
Jag ville hellre se ifall jag kunde lista ut hur fisket fungerar helt själv.
Jag sjösatte båten i en enkelr båtramp i Själevad och tuffade ut. Redan då började jag få lite hum om fisket.
Vattnet i sjön var brunt som kaffe. Och den fina sommaren med gassande solsken hade värmt upp vattnet rejält. Mörkfärgad vatten lär värmas upp mer än klart vatten av solsken.
Så vattnet kommer att vara rejält varmt.
Och det fick jag bekräftad av ekolodet som visade att tempen låg på över 24º C.
De få riktigt bra gösvatten jag besökt har haft brunfärgat vatten. Jag förmodar att gösen trivs i sjöar med varmt vatten.
Så det lär finnas bra med gös i sjön.
Men var? Var ska jag börja leta efter dem?
En djupkarta är guld värd då man far till ett nytt fiskevatten. Och någon sådan hade jag inte. Och sjön är lite drygt 5 km lång och dryga kilometern bred.
Jag måste kunna begränsa sökområdet.
Hmm?
Ok. Vattnet är hemskt varmt så det kanske har bildats ett språngskikt.
Språngskiktet brukar man kunna se ganska tydligt om man ökar känsligheten på ekolodet och kör ut där det är djupare än tio meter.
Ganska snart hittade jag ett djupare område och ekolodet visade ett tydligt språngskikt vid 8 meter.
Gösen gillar varmt vatten så rätt säkert skulle de hålla sig ovanför 8 metersnivån.
Bara för att jag var väldigt fisksugen så sökte jag inte så mycket mer utan körde mot land för att hitta en kant till djupfåran. Då ekolodet visade 7 meter slog jag stopp i maskin och skickade ut en liten Daiwa Duckfin mot botten. De är riktigt bra!
Det blåste en hel del så fick jag vända båten så att aktern låg mot vind för att få båten att drifta saktare. Och styra och bromsa upp driften med hjälp av elmotorn. Att försöka styra fören mot vind är en dödfött idé. Direkt då man släpper rorkulten vrider fören ifrån vinden och ...
Och ni vet. Det blir inget av fisket.
Att backa med elmotorn med aktern mot vinden fungerar dåligt, men bättre än andra alternativ.
Jag blev mer och mer sugen på att skaffa en frontmonterad elmotor med ankringsfunktion. Väldigt sugen ...
Då jag fick båtåkandet att fungera någorlunda så kunde jag koncentrera mig på själva fisket i korta ögonblick.
Och bara efter ett par minuter fick jag ett rätt hårt napp. Nappet från olika arter känns på olika sätt i spöet.
Gösens napp känns på något sätt agressivt. Det är svårt att beskriva göshugget på annat sätt än så.
Och det jag kände på spöet kändes som en gös.
Och upp kom det - en gös på kilot!
En riktigt bra start!
Jag lyckades få ett par smågösar till och förstod 2 saker. Tanken om att gösen höll sig ovanför språngskiktet var nog helt rätt. Och att det verkligen fanns rikligt med gös i sjön.
Lite senare såg jag hur en båt kom körandes mot mig i hög fart och snart fick jag träffa en fisketillsyningsman.
Sådant gillar jag. Jag tycker om då folk se om efter vilka som är och fiskar i deras vatten och ser till att fisket sker på ordnat sätt.
Dessutom var fisketillsyningsmannen hjälpsam och berättade om fisket och de olika ställen där folk brukade lura upp gösar.
Hemskt trevligt.
Och då han pekade mot ett par öar i bortre änden på sjön och sa ordet grundrygg - så trodde jag att han yppade exakt det ordet som jag behövde för att få fisket att fungera.
Grundryggar är alltid bra.
Det tog mig ett tag att förstå var grundryggen låg. Då jag tittade mot öarna från rätt håll så såg jag att de bildade en linje.
Då behöver man inte vara någon Einstein för att förstå att de är bara topparna av grundryggen som går i sjön.
Lite senareguppade jag bredvid grundryggen och plockade upp gös efter gös. Gösen gick nära botten där djupet låg mellan 5-7 meter. Grundare än så fick jag mest bara abborre.
Gösarna var små typ 2-6 hg, men hemskt många.
Efter ett tag blev jag lite trött på smågösen och for iväg på en upptäcktsfärd.
Moälven
Vinden började så smått att lägga sig. Det gjorde fisket mycket enklare.
Uppe i Happstafjärden fick jag en del smågös och någon gädda. Kanske hade jag på en något större gös i ett par sekunder, men det är osäkert.
Det kan ha varit en gädda också.
En lite större gädda som jag fick trötta ut ordentligt innan jag kunde peta lös kroken. De är hemskt starka. Att drilla upp en stor gädda med UL-doningar tar sin tid. Jag brukar använda en meterlång bit av fluorocarbon närmast jiggen. Fluorocarbonet pallar rätt bra mot fisktänder. Men efter ett gäddhugg får man kapa bort en bit och knuta om.
Men det funkar rätt bra.
Senare på kvällen mojnade vinden helt.
Nappen av smågösen började bli färre så förstod jag att de började kliva upp närmare ytan. Genom att byta till en lättare jiggskalle fick jag betet att gå något högre upp i vattnet och "trollade" ytterst sakta (1,3 km/h) med handhållet spö.
Allt emellanåt fick jag någon gös och abborre. Men bara smått.
Men jag anade ändå att fiskemetoden skulle fungera.
Och voilá!
Till slut så fick jag ett stenhårt hugg som fick spöet att vika sig dubbelt!
Jag trodde länge att jag dragit på en större gädda, men fisken var klart piggare och de långa rusningarna som gäddan gör fanns inte där.
Och upp kom det en gös på strax under 4 kg!
Snacka om att jag blev nöjd.
Rätt snart därefter slutade jag fisket. Som sagt så var jag nöjd.
Väl hemma beställde jag mig en ny elmotor. Frontmonterad. Med ankringsfunktion.
Så nu finns det en Minnkota Enduro Max 40lbs till salu. Den är flitigt använd, men fungerar felfritt.
Priset på nätbutiken verkar ligga på 4000,- så kan jag sälja den för 2000,- i skånska pesetas.
Är du intresserad så skicka ett majl till lasse@kikmete.se
Vill du däremot pruta om priset så vänd dig till någon annan ...
210710 lasse
