På morgonen då vi kom till båten såg
vädret ganska så perfekt ut för öringsfiske. Det
enda som bekymrade mig var att det hördes ganska så kraftigt
vågbrus från havet. Alltså ljudet av stora
vågor som bryter mot strandstenarna. Inget gott tecken ...
Men enligt väderprognosen skulle det inte blåsa så
mycket under förmiddagen. Mot mitten på dagen skulle det
börja blåsa mer och mer sydlig vind, men då skulle vi
kunna fiska oss tillbaka norrut och testa helt nya områden. I och
med att vattnet där vi fiskar inte är varmare än ca 10
grader så bör det gå att hitta fisk närmare
kusten också.
Så var planen.
Och den planen höll inte speciellt länge. Då vi kom ut
till området där vi hittat öringar så såg
vi hur alla grynnor var täckta av vitskummet efter de stora
vågorna som rullade in från havet. Vi provade fiska en
stund, men på ett bra öringställe uppskattade jag
våghöjden till ca 2 meter. Då är inte en Buster L
den rätta båten för ändamålet.
Dessutom river sjön loss en massa skräp från botten och
stranden och man fångar bara fina veganmiddagar med
wobblerskrokarna.
Området närmare kusten var mycket behagligare att fiska i.
Men det fanns ett annat problem. Hela trakten var sopren på öring.
Det enda vi lyckades fånga i en dubbelhugg var en nätsliga
på 2-3 nät som hade slitit sig/blivit kvarglömd vid en
grynna.
Näten var full av mossa, ruttna till hälften uppätna mörtar och abborrar.
Nätbunten luktade inte rosor direkt.
Så det blev inget fångad den dagen. Det var nog inte ens nära.