Frostviken 210418-21
På sistone har det blivit en hel del jobb med wobblers. Jag har stirrat på de ändlösa raderna av wobblerskroppar från morgon till kväll. För att kunna uppåda någon slags förtjänst från arbetet så har jag blivit tvunget att dela upp det hela i en serie enkla och monotona moment som man kan utföra utan att ha hjärnan påkopplad.
Det fungerar rätt bra tillverkningsmässigt.
Om det funkar bra för min stackars hjärna - nja.
Emellanåt måste jag iväg och vädra ut knoppen.
Den här gången smet jag iväg åt Jämtland. Vädret skulle bli hemskt trevligt med mängder av sol och lite vind.
Sådant väder gör det trevligt att promenera och oftast slipper man också att få fiskslem i kläderna ... Fint soligt väder och bra röding/öringfiske brukar inte gå hand i hand så att säga.
Oftast, men inte alltid.
På söndagseftermiddag var jag framme vid Jormvattnet. Genom att titta noga över sjön från olika rastplatser efter vägen kunde jag lokalisera några områden där folk varit och fiskat.
Det är rätt grundläggande logik då man letar efter fiskeställen vid okända sjöar och vattendrag.
En större mängd pimpelhål brukar vara ett gott tecken. Fisket i sig behöver inte vara så bra där (längre), men man får i alla fall en fingervisning om hur ett fiskeställe ska se ut. Djupet, vad det är för botten och sånt.
Sedan kan man försöka hitta liknande områden som inte är lika sönderfiskade.
Det är ialla fall en taktik som kan fungera.
Jormvattnet
Det funkade nu också. Mot senkvällen då solen började hamna bakom bergen började fisken röra sig i området som jag valt ut som startpunkt.
Och resultatet var också ungefär det som jag väntat mig.
Dvs. rödingar i längder 15-20cm.
Att envisas att fiska enda tills det var nästan becksvart ute gav bara ett gäng småfisk.
Men det var hemskt fina isar att gå på. Rätt hård och fast yta med rejält med kärnis undertill.
Finemang!
Problemet var att fundera ut var jag skulle fira de tidiga morgontimmarna då fisken förmodligen skulle röra sig mer aktivt.
Stanna kvar och hoppas på att det skulle vara större fisk i rörelse på morgonen?
Eller söka sig till ett annat vatten?
Här kommer ett annat tips om vad man ska tänka på då man söker nya fiskeställen.
Jag brukar titta efter om det finns blod vid pimpelhålen.
Får folk större fiskar i ett område så brukar det finnas blodfläckar att hitta. Inga blodfläckar tyder på småfisk eller rent av dåligt fiske.
Och på det första stället fanns det inte en blodfläck att skåda trots att jag kollade runt varje pimpelhål med en noggranhet av en renrasig blodhund i sök efter en farlig förrymd fånge.
Alltså - ett nytt vatten på morgonen.
Genom att kolla på flygfoton hos Eniro-kartor kan man också få lite info om nya vatten. Särskilt då det gäller klarvattensjöar.
Grund och sandbottnar brukar te sig som ljusare fläckar på flygfotot. Och friliggande grynnor och bäck/å-inlopp med sandbottnar är något som brukar samla fisk.
Flygfoto av Ankarvattnet
Det är inte speciellt svårt att se de sannolika fiskeställen på fotot.
Högst upp på kartan ser man en vik där det rinner ner en större å i sjön. Från vänster i fotot går det en grundrygg mot åmynningen. Och som ett körsbär på glassportionen syns det ett större område av sandbotten på den högra övre kanten på fotot.
Jag var rätt övertygad att lite flitighet med isborren skulle leda mig till några hungriga firrar.
Ganska säkert.
Det blev faktiskt ännu enklare än så.
Min plan var att gå ut vid ön vid vänsterkanten och följa grundryggen mot åmynningen.
Jag fick några smårödingar redan vid första pimpelhålet ...
Lite senare fick jag se en fiskare gå ut på isen med bestämda steg närmare åmynningen. Jag sökte mig sakteligen åt samma håll och höll stenhård koll på hans armrörelser. (heh heh)
Och egenligen med en gång kunde jag konstatera att han drog upp fisk i ett. Och i och med att han inte behövde drilla fisken så förstod jag att det var frågan om att dra upp smårödingar. Men då det tog ändå en stund för honom att få upp fiskarna var det frågan om att de gick djupt.
Det är mycket man kan lista ut då man har ögonen med sig ...
Lite senare var jag framme hos honom.
Och det var smårödingar som gick i stora stim runt i åmynningen. Lite senare kom det ut ett par fiskare till som började också jobba med att hala upp rödingar från djupet.
Jag hade lite svårt att komma in i fisket från början. Men efter att
jag knutit fast en blinkpirk på tacklet så började jag också få napp.
Tingeltangel/blink blink!-tackel!
Rödingar är lite märkliga fiskar ...
Men i och med att djupet var bra mycket över 10 meter så behövdes det lite extra lockelse för att få igång firrarna.
Ändå tror jag att en lite mindre blinkpirk i kombination med liten mormyska i lång tafs hade nog varit ännu effektivare. Kanske rent av fiskad lite högre upp i vattnet. Vattnet som rinner ut i en sjö för med sig näring, men vattnet från ån sjunker inte alltid rätt ner mot sjöbotten utan kan hålla sig lite högre upp i vattenlagret. Och där det finns mat finns det också ...
Men jag var mer inställd på att kikpimpla i grunt vatten då jag plockade utrustning som skulle följa med så jag led brist på blinkpirkar. Och de få som jag hade med mig hade batterierna tappat kraften på.
Något att tänka på vid nästa fisketur ...
Det gick enstaka lite finare rödingar bland småfisken!
Att dra upp smårödingar från en djupgrop är trevligt på det sättet att då kan man samtidigt umgås med andra fiskare.
Oftast är de människor man träffar vid fiskevatten väldigt trevliga. De fiskare som jag träffade vid Ankarvattnet utgjorde inget undantag från den regeln utan vi satt där i all frid och fröjd och ljög friskt om fisket i det stekande solskenet. Och fick någon röding emellanåt.
Hemskt trevligt!
Fint vy!
Kvällsfisket gav inte lika mycket fisk, men de få som kom upp var faktiskt av lite bättre format.
Dock inte mycket.
Nästa morgon for jag iväg mot nya utmaningar. Lite högre upp efter vägen så hittade jag en sjö som heter Leipikvattnet.
Sca hade lagt beslag på halva sjön, men en liten promenad har jag aldrig sett som ett problem.
Den här gången fick jag problem med planeringen av fisketuren.
Det fanns ingen mobiltäckning i stugan!!!!
Snacka om att man blivit beroende av teknik.
Så istället för att navigera med hjälp flygfotot var jag tvunget att försöka hitta fisken med hjälp av ögonen och flitigt användande av benen.
Ett klart underläge i kampen om att hitta fisk.
Leipikvattnet
Det blev en långpromenad på sjön, men det enda jag lyckades hitta var enstaka smårödingar. Det fanns ett sällskap som fiskat hemskt mycket i sjön. De lyckades få några hyggliga matfiskar. Men trots att jag kopierade deras tackel och sätt att fiska så lyckades de finare rödingarna undvika mig med lätthet.
Oftast är det så att erfarenhet slår flitighet.
Med hästlängder.
Så blev det ny också.
Men nu får jag sätta mig ner i wobblerverkstan igen och den här gången med lite trötta ben och rejält solbränd ansikte.
210422 lasse
