Fiskeblogg 210822-29 del 1
Fin morgon för fågeljakt!
Inför fågeljaktspremiären hade jag tänkt att försöka hitta några tjäderkullar att göra det lite enklare för Pekkas nobsar. Och också kolla vad rödingarna och sikarna är sugna på i Hemligjaure just för tillfället.
Jag hade avsatt 2 dagar för ändamålet som jag trodde skulle enkelt räcka för ändamålet.
Jo- jag är en obotlig optimist.
Först och främst fisket. Att hala långedrag runt i sjön gav absolut ingenting. Småwobblers gav några abborrar. Trolla med flugor, spinnare och skeddrag gav - nada.
Om man bortser några skapliga abborrar.
Då jag gick över till att söka genom sjön spinnfiskandes med olika spinnare lyckades jag till slut få en liten röding i ett grundområde.
Kul!
Rödingarna går grunt och jagar småfisk!
Typ 5 timmars spinnfiskande efter den första rödingen gav 2 abborrar ...
Mest troligt råkade jag kroka den enda rödingen som simmade grunt i den sjön.
Resten av sjöns fiskbestånd hittade jag samlad i en djupgrop på 15-17 meter. Fisken reste sig upp till ca 10 metersnivå en timme på morgonen och en timme på kvällen. Resten av dagen stod de helt inaktiva vid botten.
Jag hann tänka att det här blir enkelt och gladde mig redan i förväg för att gästerna skulle få vara med om riktigt roligt rödingfiske.
Öhh- optimist var det ja...
Altså - så mycket djävulskt jag testade olika fiskemetoder och beten. Och de alla var ungefär lika intressanta för fisken.
Alltså - inte alls.
Och nu kommer höjdpunkten. Här borde det höras en fanfar!!!
I och med jag kunde ankra upp båten exakt ovanför fiskstimmet med hjälp av elmotorn så kunde jag se efter i ekolodet hur fisken reagerade på olika beten. Envist testade jag allt möjligt och i slutet också ganska omöjliga beteskombinationer och fiskemetoder.
Men då jag skickade ut en liten spinnare och lät den sjunka ända till botten för att sedan veva upp den sakta fick jag se hur en fisk följde efter en liten bit.
Inget hugg dock.
Jag lyckades få fler fiskar att följa betet, men det hände inget mer. Genom att testa olika spinnare kunde jag se att en mörk spinnare var mer intressant för fisken. Och den ska vara liten. Och röra sig oerhört sakta utan att skeden snurrar!?!!!
Vad i #¤%%¤#"¤%%!!
Till slut så hittade jag en Myranspinnare av modellen Mira som var gammal och mörkoxiderad med en lurvig stjärt.
Och den reagerade fisken mycket mer intensivt på!
Och rätt snart såg det ut så här i båten
Snacka om en konstig fiskemetod. Tricket var att veva in spinnaren upp genom fiskstimmet så sakta det bara någonsin gick. I jämn fart. Helt utan knyckar, darrningar eller pauser.
Och ögonen på helspänn riktade mot punkten där linan gick genom vattenytan för att uppfatta den minsta extra rörelsen. Kom mothugget 2 mikrosekunder för sent så missade man grovt.
Problemet med fiskemetoden blev förstås det att mina gäster Ulla och Pekka inte är så vana fiskare och denna fiskemetod inte direkt var något för en ovan fiskare.
Men Ulla lyckades faktiskt få sig en fin röding på långedrag. Men den fisken satt lååångt inne ...
Det gick bättre för mig
Mitt i allt så drog jag på en stark fisk som rusade och knyckte mer aggressivt. Öring?
Nä - en sik på över kilot som tydligen simmade där nere bland rödingarna. Och den rackarn (och några av hans/hennes) kompisar var också sugna på en ultra - rapidfiskad mörkärgad spinnare.
Men fast om fisket kanske inte var så hemskt bra så räckte fångsterna till att hålla oss och hundarna mätta.
Jag uppfann också en hundmat som nobbsarna verkligen tyckte om: Ett slags pyttipanna bestående av smörstekt rödingfile´och tärnad knipbröst ...
Jakten då?
210914 lasse
