Hällbydammen 200831-200901
Men lite krångel fick jag i den lilla Linderbåten i vattnet på morgonen. Eller rättare sagt var inte isättningen något större problem, men att få upp bilen från den sandiga slänten var desto värre. Jag brukar åka runt i en gammal Subaru Outback, men nu lånade jag frugans Renault med tanke på att den modernare bilen drar en hel del mindre bränsle.
Men å andra sidan fastnar man egentligen aldrig med Subarun ...
Nåväl. Genom att leta rätt bå brädstumpar och grenar kunde jag bygga en väg som t om frugans bil klarade av.
I spetsen på en liten ö hittade jag en bra lägerplats
Jag kunde parkera båten 5 meter från tältet på en sandstrand. En liten bort hittade jag en liten sänka bakom en klunga träd där jag kunde placera elverket. Den hördes knappt på tältplatsen.
Jag kom på en klar förbättring i användningen av värmefilt. Istället för att kura ihop mig under värmefilten och känna av kylan underifrån som kommer från och genom själva tältsängen - så bredde jag värmefilten på sängen och låg ovanpå den istället med ett täcke över mig.
Riktigt mysigt!
Med åldern har jag lärt mig att ta mer hänsyn till att ha bekvämt på fiskeresan. Så att ligga på backen i en sovsäck för natten, sitta på en stubbe och äta snabbmakaroner och korv hör till det förgångna ...
Så istället har jag med mig lite mer attiraljer för att kunna sitta vid ett bord och sova i en säng också på resorna.
Och det viktigaste!
Fisket då?
Det hela började väl rätt bra.
En fin abborre!
Jag brukar alltid skicka ut ett par wobblers då jag letar mig igenom ett nytt vatten. Kommer man till det rätta området så kan man inte släpa wobblers där ostört utan att det nappar.
Sedan kan man fördjupa sig i området och börja rikta in fisket mer exakt.
Problemet i Hällbydammen var bara det att jag egentligen aldrig hittade några riktiga hotspots.
Genom att släpa wobblers fick jag en och en annan abborre på dryga kilot. Men jag fick aldrig många abborrar på ett och samma ställe. Det var hellre frågan om riktiga ensamvargar till abborre som patrullerade där det var grundare än 4 meter.
Då jag gick in på djupare vatten - typ 7-8 meter - hittade jag otaliga småabborrar. Och en hel del gädda ....
I en större vik drog jag på gädda efter gädda. Då jag tvingade upp ytterligare en liten gädda till ytan fick jag se en tjock fisk med röda fenor istället för den vanliga grönrödingen.
En ordentligt stor abborre!
I och med att jag var så vårdslös i drillningen så slog fisken sig lös från kroken förstås.
Det är svårt att med säkerhet bedöma storleken av fisk i vattnet, men jag har fått en hel del stora abborrar under åren.
Mest troligt låg vikten på firren någonstans mellan 1,5 - 1,6 kg. Så det var inte frågan om någon jättefisk, men ändå en riktigt fin abborre.
Trots idogt fiskande lyckades jag inte få på fler likadana abborrar i det området.
Jag tror inte att mitt relativt tröga fisket skulle bero på det hårda fisketrycket i sjön. Utan hellre från det faktum att det fanns enorma stim med småfisk lite varstans i sjön. I sådana vatten brukar huggperioderna bli väldigt korta och är man inte exakt på rätt ställe med sina beten just då - så då missar man det hela.
Här kommer ett betestips!
Daiwa Duckfin jiggar i 6 cm längd kombinerad med en skalle med 1/0 krok och 5 grams vikt. Jag tror att namnet Duckfin syftar på själva stjärten på jiggen som onekligen liknar foten på en anka.
Det är sällan man råkar hitta ett bete som verkligen skiljer sig från mängden.
Duckfin gör det.
Vete tusan vad det hela beror på. Att den viftar hetsigt med stjärten redan i hemskt låga farter eller att den är just i den storleken som abborrarna i våra trakter gillar att mumsa på. Färgen kan det nog inte vara för alla färger funkar lika bra.
Men de är verkligen bra. Rent av överlägsna!
Det mest märkliga är att Daiwa ska sluta tillverkningen eller försäljningen av dem.
Vad i glödheta he...te!!?
Men hittar ni jiggarna någonstans så bygg upp ett förråd av dem. Det har jag gjort.
Vy från Hällbydammen
En trevlig resa ändå!
200908 lasse
