Bergviken 9-12/8
Högst upp i Bergviken/Ljusnan hittade jag en hyfsad båtramp på
västra sidan om vattendraget några hundra meter nedanför Landafors
kraftverket.
En bra ramp.
Därifrån var det inte speciellt långt att åka till
Kungsholmen där vi hyrt in oss. Mysigt ställe!
Hotellet
ligger på en liten ö och är omgärdad med brygga runt om (nästan). Jag
kunde knuta fast båten i bryggan precis nedanför vårt rum och hade ett
2-vägs uttag i bryggräcket som jag fick ström ifrån för att ladda
batterierna till ekolodet och elmotorn.
Väldigt enkelt och praktiskt. Jag slapp konka med batterierna fram
och tillbaka samt kunde ha kvar fiskegrejorna i båten.
Och
det var tydligen ett rätt bra göställe rakt utanför hotellet. Det
stämde nog ganska bra för bara efter 5 minuters trolling fick vi på
första gösen ungefär 150 meter från vårt rum.
Sådant är faktiskt lite ovanligt!
De här är lite svåra att undvika då man fiskar gös.
Efter första kvällens fiske började jag ana oråd.
Det syntes rätt mycket fisk på lodet, men de lite
större ekon låg mest just ovanför språngskiktet
på 12 meters djup.
Det är inget gott tecken.
Mot
skymningen brukar gösarna stiga upp mot ytan för att jaga småfisk. Men
nu såg jag inga tecken för sådant beteende. Varken i spöna eller i
ekolodet.
Om man bortser några smågösar som behagada nappa på ytligt fiskade wobblers.
På förmiddagen gjorde vi ett nytt trollingförsök. Den här gången med djupparavaner.
Det gav några smågösar. Med hjälp av djupparavaner gick wobblers ner till ca 6 meter.
Av resultat av bedöma så behövde vi få beten att gå ändå djupare.
Nästa
dag provade vi trolla med hjälp av päronsänken som vi öglade fast i
linan med gummisnodd. Avståndet mellan sänket och wobblern var 6 meter
och vi använde totalt 30 meters släplinelängd. Genom att testa olika
stora sänken och kolla att i vilka djup de började ta i botten så kunde
vi börja få hum om hur det hela fungerade.
Man blir faktiskt lite
överraskad hur lite olika sänken påverkar djupgåendet. Vi trollade i
3km/h och hade 0,45 mm huvudlina. Ett 50 grams blysänke fick betet ner
till ca 4 meter, 100gr till 6 meter och 150gr tog betet ungefär ner
till 8 meter.
Alltså linan utvecklar rätt häftig lyftkraft. Ordentligt kraftig faktiskt.
Men
fisket blir faktiskt lite komplicerat med så stora sänken på linan. Om
man svänger för snävt så går beten på innerkurvan rätt ner i djupet och
har man otur så blir de kvar där också bland stenar och annat skrot.
I Bergviken har man flottat timmer förut ...
Nåväl
- att få ner beten till 8 meter hjälpte till lite. Det blev några fler
smågösar, men långtifrån det resultatet som jag önskade. Dvs många och
stora gösar.
Sista dagen gav jag upp och plockade fram prylar för vertikalfisket.
Då
var det definitivt lättare att få ner beten till fisken. Nu var
problemet istället att vinden hade tilltagit och fick båten att drifta
väl fort.
Men vi fisk några gösar, abborrar och gäddor på jiggar också.
Fast inga större gösar ...
På morgonen innan vi skulle fara hem så smög jag ut redan vid 03.00.
En fin dimmig och vindstilla morgon!
En råbock på simtur!
Jag for runt på sjön och testade fisket lite här och var.
Det var trögt.
Till slut så kom jag på att börja testa mindre
djupgropar i grundområden. Tanken var att gösarna kanske
tryckte och surade där.
Jo - där var de.
Då
jag stod still med båten och jiggade så lyckades jag få några håglösa
nafs, men då jag ställde varvtalet på elmotorn så att båten gled framåt
i 0,7 km/h och lät jiggen glida precis ovanför botten och gjorde
väldigt små lockryck emellanåt - då vaknade gösarna till.
Lite finare gös!
Firrarna var inte speciellt stora nu heller, men den största var nog ändå på ca 2 kg.
En klart godkänd matfisk.
Mest
gös hittade jag utanför sydspetsen av Ramön. Och den betesfärgen som
gav mest hugg (både wobblers och jiggar) var pärlmorvitt buk och sidor
i kombination med mossgrön/olivgrön rygg.
En
lustig betraktelse från resan var att i stort sett alla
gösar satt i
kroken närmast huvudet på betet. Min teori är att i
deras taktik hör
till att de försöker skada sina byten genom att bita dem i
närheten av
huvudet och slukar dem först när de är försvagade
eller döende. Gösens tandgarnityr skvallrar om samma sak.
Kluriga rackare!
200813 lasse