Avafjärden 200405
Den här gången var jag säker på att jag tagit med mig vartenda pinal som behövs för att filma under isen. Och vädret var rätt - solen rent av sved i ögonen.
Men istället för blankis så möttes jag av is som hade fått ett täcke på 5 cm av det renaste och finaste nysnö.
Som skulle stänga ut det mesta av dagsljuset att nå ner till vattnet ...
Och mörkt var det under isen.
Det går inte bra med filmandet i år.
Fotandet går bättre - jag tycker att det där blev riktigt bra!
Förut byggde jag mormyskatopparna av fluo-orange silikonslang. Tanken var att den skulle synas bra.
Det var nog lite feltänkt. Svart syns än mycket bättre mot de flesta bakgrund.
Varför toppar i silikonslang?
Jag tror att jag provat de flesta typer av mormyskatoppar under åren. Men jag hittar mig alltid stirrandes på en slangtopp i slutänden. Topparna gjorda i olika plastfilmer är för svajiga i min smak. En lagom tjock silikonslang har mer "ryggrad" och för vidare darrningarna på mer exakt sätt. Dessutom blir det lätt veck på filmtopparna och att de vill gärna gå sönder på ett eller annat sätt.
En silikonslang är svår att ha sönder.
Så härefter blir nog mormyskatopparna svarta. I silikon.
En annan sak som slog mig då jag tittade genom filmerna var skillnaden i rörelserna mellan Sikdroppen och Draggen (och de flesta andra mormyskor).
Sikdroppen har balansen på det viset att den gungar maggoten. Med försiktig darr så viftar den med maggoten på ett väldigt fint sätt.
Draggen och de flesta andra mormyskor hoppar med kroppen upp och ner då man darrar med spöet. Maggoten står egenligen stilla och det är bara mormyskan som rör sig. Det uppfattar man först då man ser mormyskan i arbetet rakt från sidan.
Den rörelsen blir mer aggressiv.
Bägge två rörelserna fångar fisk, men de försiktiga firrarna föredrar nog den snällare varianten. Och siken föredrar den täta darren mest alltid.
Finlir ...
200406 lasse
