Avafjärden 200323
Problemen med pimpelisarna har inte gått över än.
Först fick jag höra att den sista "halvstormen" vi hade hade blåst ut all is från sikstället jag skrev om sist.
Dagen därpå kunde jag konstatera att det bästa sikstället i Täftefjärden låg också isfri.
Blaha.
Men är man fiskesugen så är man.
På morgonen drog jag på mig lätta, men vindtäta kläder och stövlar som jag försedd med ordentliga dubbar.
För Avafjärden är lååång, isen blank och det enda sättet att hitta fisken där är att gå och söka. Har man fel klädsel eller dålig grepp i stövlarna har man försvårat fisket onödigt mycket.
Som tips: https://www.best-grip.se/category/fiskestovlar-jaktstovlar
Dyra, men bra.
På det första stället pallrade jag mig ut på ett område där jag fått fisk förut.
Och nog fick jag fisk alla gånger.
Tyvärr var storleken ett par nummer för smått. Vissa gånger hjälper det med att vara envis och sitta kvar och dra upp småfisk. Det fungerar nog så att småfisken som jagar mormyskan väcker nyfikenheten och jaktlusten hos de större.
Men inte den här gången.
Efter en halvtimmes fiske var det så mycket fisk under pimpelhålet att mormyskan kom aldrig ens nära botten innnan någon mört eller småabborre slukat den.
Då jag sökte genom området så fick jag samma resultat överallt.
Jaha.
Då får jag gå en bit ...
Utåt eller inåt? På något sätt kändes det som att det är lite tidigt för abborren att ha kommit in i fjärden.
Så det blev riktning utåt.
Efter en dryg promenad med tillhörande borrande och provande kunde jag konstatera att den riktningen var nog inte rätt.
Då jag gjorde värnplikten bland renarna och myggen i norra Finland så brukade man skämta om att den finländska armen aldrig retirerar inför fienden. Istället gör man en helomvändning och avancerar för fullt ...
Heh heh.
Så nu gällde samma sak i abborrjakten. Att promenera inåt i fjärden var faktiskt riktigt behagligt i medvinden. Jag fick även se en örn som försökte ordna sig en orre till frukost.
Det gick bra för orren.
Roger i farten
En timme senare fick jag träffa Roger med sonen Magnus som hade också tagit sig ut på abborrjakt.
Fisket gick inte så bra för dem heller.
Jag gick ett större lov runt området utan att hitta något vettigt.
Ok - en sådan dag.
På eftermiddagen testade vi ett annat område i fjärden.
Med samma resultat.
Men det finns fördelar med att vara envis. Plötsligt kom jag på att jag hittade fina abborrar kring ett grund för många år sedan. Och fortsatte att promenera ytterligare en kilometer.
Kanske är abborren där?
Och hör och häpna! Bara efter en stund fick jag ett försiktigt napp och vid mothugget blev det bara stumt.
Och med lite besvär fick jag upp en pigg abborre på 4 hg. Sedan en till. Och en till.
Det var inte svårt att övertala Roger och Magnus att komma dit ...
Fisken var inte på det värsta hugget, men genom att fiska med försiktiga rörelser följd av långa pauser fick jag en och en annan abborre att göra bort sig.
Den mormyskan fisken var mest intresserad av var Sikdroppen i fluorött. Det fina med den mormyskan är att man får en väldigt fin och tät darr på maggoten. Och att den är så liten. Trots att kroken är liten och kort så krokar den fisken överraskande bra.Fast någon fisk tappar man ändå emellanåt. Men då jag bytte till Trögborren så kom varje abborre upp. Det är fördelen med en lång krok.
Sikdroppen och Trögborren
Magnus med en fin abborre!
Det var faktiskt Roger som lyckades få dagens största abborre på hela 875 gr.
Fin fisk!
Så det blev en fin fiskedag till slut. En av dom få av det slaget i vinter ...
200323 lasse
