Rovågern 200207-09
Äntligen har det varit så pass många minusgrader och lite mindre blåst så att det lagt is på en del fiskeställen runt Rovågern.
Dock inte så mycket is direkt. Men så pass att jag tordes ta skotern på fredagmorgon och köra ut på isen.
Nåra land på de ställen där man får så bra med sik på senvåren har det varit soprent med fisk under midvintern. Men på något sätt känns det som ologiskt att fisken skulle vandra iväg några längre sträckor från området.
De kanske håller till på lite djupare vatten så här års?
Tanken var så pass bra att jag ville pröva den i praktiken.
I somras hittade jag ett stort gräsflak med väldiga mängder fiskyngel. Då jag snorklade runt området fick jag också se en massa abborrar, idar och gäddor. Men också stora braxnar och en massa mört.
Helt enkelt mycket fisk av alla de sorter.
Och gräsflaket är bara en bit utanför där man får sik på våren.
Så på fredag morgon skulle det blåsa ett par sekundmeter och temperaturen skulle hålla sig på några enstaka minusgrader.
Hmm -just det ...
Det blåste typ 8-10 m/s och var svinkallt. Genom att använda skotern som vindskydd orkade jag pimpla i ett par timmar.
Utan ett endaste napp.
Efter ett par muggar kaffe hemma i köket hade kroppen tinat upp så pass att jag kunde åter sätta mig på skotern och åka mot Tavastudden.
Väl framme där träffade jag en annan fiskesugen stugägare. Han hade faktiskt lyckats få ett par harrar och småabborrar.
Och det fanns faktiskt fisk i viken! Storleken på fisken var det inte så mycket att hurra för, men jag tycker att det är ändå glädjande att få se småharrar och stora stim med unga abborrar. Då har fisken lyckats med leken och det finns hopp om framtiden.
Jag kunde faktiskt ta mig runt i de flesta ställen i trakten med lite möda. På vissa ställen fick jag balansera med skotern på stenar och isflak på stranden med öppet vatten utanför, men är man bara nog tokig så kan man ta sig fram på de flesta ställen ...
De enda firrar jag hittade var mängder med spigg.
På lördagmorgon for jag ut än lite tidigare.
Det var tomt på de första pimpelhålen, men plötsligt såg det ut på det här viset.
Fisken såg ut som om de skulle vara försenade till ett viktigt möte ...
Lite intresasant ändå att se. På något sätt tänker i alla fall jag att de olika fiskarterna skulle hålla sig i sina egna stim. Att en harr eller öring slår följe ett gäng sikar har man ju sett förut. Men att en fiskstim består av en salig blandning av alla de sorters fisk tycker jag ändå är ovanligt.
Och varför hade de så bråttom? De syns inte på filmen, men fisken kom från ett riktigt grund område längst inne i viken.
Jag tror att det här är förklaringen.
Spår av utter.
Mest troligt försökte uttern att fixa sig en frukostfisk och fisken tyckte inte riktigt om det utan lämnade trakten. För efter att stimmet hade passerat gick det inte att få se en fisk längre.
På söndagmorgon hade någon slagit på den stora fläkten igen. Jag orkade att envisas med att filma i ett par timmar på samma ställe utan att just få se nåt annat än ett par småabborrar.
Fisket är inte riktigt på topp nu ...
200210 lasse
