Sikeå 200111
Det har varit minst sagt märklig vinter hitintills.
Varmt, blåsigt och därför i stort sett isfritt hav.
Så istället för fiske har jag koncentrerat mig på betestillverkning.
Det har gått hyfsat bra.
För mig har modellen Sikdroppen fungerat överlägset bäst för kustsiken. Det enda problemet har varit det att om sikarna har varit av den grövre sorten dvs närmare kilot och större så är det för många fiskar som lyckats skaka sig lös.
Sådant är fruktansvärt irriterande.
Nu tror jag att jag har löst problemet. Jag lyckades hitta en riktigt stadig krok av den rätta modellen med en lätt inåtböjd spets och lagomt kort krokskaft.
Den nya kroken är faktiskt hela 30% starkare än den gamla och blir rak först med ca 4kg belastning dragen med en 1mm ståltråd i krokbotten.
Det är mycket för en så liten krok!
Därutöver har kroken en något större hulling. Det är inte helt fel heller.
Så det var lite spännande att komma ut på isen i Sikeå för att få testa den nya mormyskan.
Det gick bra.
Jag tror inte att jag tappade ett enda fisk som nappade. Fisken var inte speciellt bra på hugget och i och med att det började blåsa av bara den så blev dagen ganska kort.
Men jag lyckades få upp en lite finare sik som vägde dryga halvkilot. Och den kom lydigt upp med den nya mormyskan.
Så det verkar lovande.
Jag provade flera olika färger, men den enda som gav fisk var den röd/svarta på fotot.
Slump eller ej.
Jag har lackat den nya Sikdroppen i ett tiotal olika färger och fler lär det bli. Jag tror att jag får ut dem till webbutiken under den kommande veckan.
Utöver mormyskaknåpandet tror jag att jag kommit på ett nytt tackel för trolling med betesfisk.
Jag har aldrig riktigt varit nöjd med de befintliga löjskallarna och olika tackel med noskedar. Löjskallarna fungerar hyfsat, men de är hemskt känsliga för fart och tappar lätt gången om en fisk nafsar på dem. Dessutom är det ganska svårt att få fram den rätta gången och får man inte till det så behöver man inte drilla fisk speciellt ofta.
De tackel som är försedda med nosked fungerar lite bättre. Och tål mer varierad fart.
Men egentligen simmar de inte riktigt rätt. En skadad fisk simmar ju inte stabilt på rätt köl som tacklen får den att göra. Det har jag ganska tydligt sett då jag fiskat i kraftverksdammarna. Ett betesfisk som tappar balansen och gärna simmar på sidan fångar mycket mer öring än ett som simmar stabilt med ryggen uppåt.
Därför jag har länge försökt fundera ut ett betestackel som skulle få betesfisken simma på ett i mitt tycke bättre sätt. Alltså simma fruktansvärt dåligt.
Länge i det här fallet betyder flera år.
Att det inte finns sådana tackel att köpa beror nog på det att det är nästan omöjligt att få det att fungera.
Med betoning på ordet nästan.
Jag tror faktiskt att jag kommit på en lösning. Jag har lyckats hitta de hemskt udda material jag tror mig behöva för tillverkningen och till sommaren har jag nog fått fram några prototyper för testfiske.
Om allt går som jag tänkt mig ...
200112 lasse
