Hemmavid
Häromdagen frågade frugan om det inte gick att få någon sik i Täftefjärden.
Det trodde jag inte.
Men jag skulle kunna hoppa på skotern och tvärkolla saken.
Sagt och gjort.
I sundet mellan Hällskär och fastlandet finns det en sandås där det går en del sik emellanåt.
De brukar inte vara speciellt många, men av fin storlek.
Fast nu var det nästan mitt på dagen och solen stekte på för fullt.
Det här bör inte ge någonting - tänkte jag.
Fast vissa gånger känns det bra att ha fel.
Ända till den första siken dök upp och slök mormyskan ...
Lite förvånad lyfte jag upp en sik på 6-7 hg och la mig tillbaka på liggunderlaget och spanade mer uppmärksamt genom pimpelhålet.
Nästa sik som kom var bra mycket större. Jag försökte drilla firren med 0,12 lina och en riktigt liten mormyska. Jag lyckades låta bli att slita av linan, men den lilla kroken tappade till slut fästet och siken på ca 1,5 kg vandrade glatt vidare.
En stund senare fick jag besök av en till sik i ungefär samma kaliber.
Och tappade den också.
())¤%&/(%¤¤#%&()==//(!!
Ett par timmar senare var både jag och frugan på isen.
Från början gick fisket inte bra.
Det var långt mellan sikarna.
Alltså i takten - ingenting - ingenting - ingenting.
Sedan -Pang!
Sikarna kom väldigt snabbt och högg tveklöst. Man hann för det mesta inte ens se fisken innan den redan hade huggit och fortsatt vidare ifrån pimpelhålet.
Då är det svårt att lyckas med något mothugg.
Och ofta känner man hur mormyskakroken skrapar mot käften på fisken innan den lossnar helt.
/&/¤%%&&#¤##"#!
Obra!
Till slut så höll jag på med en fisk som vägde nog minst 2 kg.
Och tappade den med.
2X (JHJH/&/¤/==&%#¤¤) !!!
Lösningen blev ett pimpelspö laddad med något tjockare lina (0,18 mm) och Draggen 2.0.
Sedan gick fisket bättre.
Själva färgsättningen på mormyskan blev jag inte så mycket klokare på. Förutom att de skrälligare färgerna inte var så populära. T ex orange och rött gav inga fiskar. Men skillnaden mellan guld, koppar och svart var nog inte så stor.
Brunt (nr. 24) var nog ändå bäst.
Lyckades man få två vita maggots på kroken på det viset att de formade ett V i vattnet, och fick dem att darra riktigt hetsigt, så då tog det inte speciellt länge förrän myshkan försvann in i näbben på en hungrig sik.
Och kroken på Draggen är fiiiiin! Efter att vi bytte de vanliga mormyskorna mot Draggen tappade vi i stort sett inga fiskar längre.
Knall och fall! (nästan ...)
Fisket varade i flera dagar, men till slut så började isen ruttna upp så pass att vi tappade lusten att gå på den.
Vi börjar nog vara för gamla och fega för att simma bland vårisen.
Eller kanske äldre och klokare?
190425
Lasse
