Strömsvattudal 190915-22
Fyra år sedan körde jag en trollingrepa i Strömsvattudal. Jag fick en hel del öring och hittade solklara hotspots lite här och var i sjön.
Skulle öringarna hugga på samma ställen den här gången? På likadana beten? Med samma fiskemetod?
Intressant!
På söndag vid lunchtiden hämtade jag Veli som åkt hit ända från Helsingfors. Det är nog inte så många som blir hämtade från färjeläget med en trollingekipage.
Vi fick nog många förbryllade blickar på parkeringen.
På kvällen var vi framme i Strömsund och guppade i gästhamnen i en båt som var fulltankad både med bränsle och mat.
Planen var att trolla oss ända fram till Gärdnäs i den övre delen av Strömsvattudal.
Det var ju där jag fick mest öring på den förra turen. Jag hade förstås några fiskpositioner på vägen dit också. Och dem skulle vi förstås ge lite extra tid.
Men fisket var segt.
Vi fick förstås en del öring, men de var små. Under dagen började det bli klart att ute mot mitten på sjön i djupt vatten gick det en hel del småöring. Vissa hade fortfarande runda kanter på stjärtfenan och såg ganska nyinplanterade ut.
De lite större firrarna höll till närmare stränder och grund.
En lite finare öring!
De lustiga var att de positioner jag fick mest fisk på under det förra försöket gav inte ett nafs.
!?
Jag tänkte att huggperioden för dagen hade nog passerat redan då vi var framme, men på morgonen skulle nog fisken vara bättre på hugget.
Båge Veli och jag tycker om att laga mat. Och det var faktiskt en stor del av planeringen inför resan ...
Och det blev många riktigt smarriga öringmiddagar!
Från det här
Till det här!
Så in i %&¤¤&/ gott!
Alltså öringarna i Strömsvattudal är riktigt riktigt goda.
Eller kanske ännu godare ...
Morgon 2 gick åt att köra fram och tillbaka kring mina gamla positionerna utanför Gärdnäs.
Jag var helt övertygad att bara vi höll kvar oss på området skulle öringarna snart sätta igång med en ren huggsexa.
Vi väntade och väntade.
Helt i onödan. För det gick inte att få fram ett endaste hugg.
Först då jag gav upp och började trolla efter den östra sidan av sjön neråt mot Näxåsen började det hända saker.
Jag försökte vara noggrann och satte en waypoint för varje hugg vi fick och ganska snart började det forma sig en klar hotspot vid positionen N64°09.341´ E015°16.423´
Förutom öringar så stod det också gäddor där.
Vid en sväng med båten kom jag lite väl långt in på grunt vatten. Jag hann se i ekolodet att bottnet svängde upp i en brant vinkel och skärmen visade en massa småfisk.
Jag hann bara uttala ordet "gäddvarning"! innan ett av linorna slets lös från utlösaren på planerboarden.
En lite större gädda!
För att spara på öringswobblers så la vi ut ett par gäddwoblers i förhoppning att gäddorna skulle välja att tugga på dem istället.
Och resultatet blev ju förstås inte alls som man väntar sig ...
Första "gäddan" som högg såg ut på det här viset!
Wobblern var en gammal sliten gäddwobbler som Veli hade lackat med i en skum gulblek ton med en massa röda och svarta prickar på. I och med att nosskeden hade lossnat på wobblern hade han satt dit en sadelnossked istället.
Wobblern gav två öringar i 3 kg klassen samt ett par fina hugg ...
Wobblern såg inte alls ut som någonting som man använder för öring, men gången på den var inte så dum ändå.
Den hade en mjukt vibrerande gång som haltade lätt emellanåt.
Annars i betesväg såg vi tydligt att öringarna föredrog lite större beten. Den färgen/storleken som utmärkte sig var Speedy-sik i färgen Kariglitter. Till slut blev det hela ett internt skämt i stilen: "Du kan aldrig gissa vad den här öringen högg på!"
Skämtet blev något utslitet ...
Det brukar vara effektivt att släpa någon wobbler rakt bakom utombordaren. Ganska ofta på relativt kort lina på 10-15 meter.
Men inte nu. Jag testade olika släplinelängder och kom fram till att öringarna föredrog ca 25 meter.
Och det sättet att fiska gav resans värsta öringhugg!
Först fick vi hugg på ett bete fiskad på planerboard. Medan vi försökte komma igång med drillningen av den så högg en fisk i propellerströmmen.
Och nu var det en ordentligt stor öring. Öringen drog iväg i riktigt snabb rusning på mer än 50 meter. Och jag kände i spöet att fisken var tung. Ordentligt tung.
Men då fisken vände och började rusa sidlänges så tappade kroken fästet.
%¤%¤))=&%/%&¤¤#(!!!
Som tröst till alla de som tror att vi skulle ha förstört hela öringstammen i Vattudal så behöll vi faktiskt bara en öring till middagen/dag. De andra finns kvar i sjön för att fångas upp fler gånger. Gäddorna med.
För att bryta enformigheten så testade vi fiska efter lite fler arter och med olika fiskesätt.
Trolling och spinnfisket efter regnbåge gav bara ett par håglösa hugg. Jag tror inte att det fanns några större mängder regnbåge i farten.
Fisket efter abborrar var ingen större succe heller. Det blev förstås några abborrar, men inget höjdarfiske direkt.
Vi provade t om att spinnfiska efter harr. Det gick någorlunda, men det finns bättre ställen att åka till för harrfisket.
Resans roligaste fiskeminne blev till i Svaningssjön. Jag råkade styra båten efter en brant bergskant sent på kvällen. Begsväggen formade sig till en liten bukt och då våra beten kom in i bukten började det hända saker. Position N64°16.511´ E015°05.902´.
Först böjdes ett spö till. Innan jag hann ta tag i spöet högg nästa fisk. Bägge fina öringar.
Och medan vi drillade varsin öring så högg fisk nummer 3. Också en fin öring.
Att få upp 3 skapliga och livliga öringar utan att det blir lintrassel är omöjligt.
Och trassel blev det.
Medan vi gled vidare i tomgång och försökte reda ut det hela så fick vi på två gäddor på 4-5 kg som rusade hejvilt och hoppade högt bakom båten och ställde till en riktigt ordentlig soppa.
Vi orkade aldrig ens att försöka reda ut det hela utan klippte lös beten och kapade friskt på linor. Som tur är så har jag alltid med mig en 5km spole av trollinglina i båten ...
Den kom till användning.
Här kommer anledningen till att öringarna föredrog lite större beten. Sikarna vi hittade i buken på öringarna var från 15cm till 20 cm långa
Min teori är att småsikarna är nattaktiva och klättrar upp närmare ytan på kvällarna. Det var därför öringarna var så bra på hugget kring 17-18 tiden.
Mot slutet på våran resa slog vädret om till det sämre.
Först blåste det så pass att fisket kändes bara jobbigt. Sedan började det regna.
Sista två dagar regnade det oavbrutet från morgon till kväll.
Det här var det klokaste att sysselsätta sig med ..
Vi hittade ytterligare några bra öringställen på vägen tillbaka mot Strömsund. T ex positionen N64°54.148´ E015°29.975´ verkar vara bra.
Sista fiskedagen harvade vi på runt Russfjärden i jakten på gäddor. Jag tror att vi kan lugnt skylla på vädret för det dåliga fisket. Maken till skitväder får man söka efter ...
På kvällen löste vi matlagningen på ett lysande sätt !
Att få en Souvas-pizza med trattkantareller serverad till bords efter att man gått och frusit en heldag i ösregn - är trevligt.
Mycket trevligt!
190924 lasse
