Rovågern 190903
På något sätt tycks vattnet i sjöar och havet få en mer intensiv blåfärg på höstkanten.
Det märker man tydligt då man ställer in ljus/färg på foton med datorn. Inställningarna för färgtemperatur blir helt andra än på sommaren.
Skum fenomen. Det bör ha något att göra med förändringar av ljusvinkeln under olika årstider.
Eller nåt.
Ungefär vid femtiden på morgonen guppade jag på dyningarna. På vissa ställen gick det rätt höga vågor fast det inte blåste mer än några enstaka s/m.
Vädret kanske var lite väl soligt för öringsfiske. Och vattentemperaturen för hög. Inne i Täftefjärden låg tempen på dryga 16°C för att sjunka ner längre ut till 14 grader.
Det enda synliga livet på havet bestod av en massiv flock av skarv nordost om Tavasten. Jag såg på plottern att skarvarna höll till vid ett område där det inte var mer än 3 meter djupt.
Att det finns så pass mycket fågel samlade på ett ställe bör ju indikera att de hittar nåt ätbart där - typ småfisk.
Och finns det småfisk kan det finnas öring.
Fast inte den här gången. Det blev inte ett hugg trots flera vändor runt området.
De sedvanliga öringställen gav inte heller något trots att jag provade wobblers i olika färger, storlekar och gångtyper.
Alltså en sådan morgon ...
Men då jag lite uppgivet började styra båten tillbaka mot hamnen nickade spöet för en 13cm Kariglitter till och jag fick på en hemskt snabb och livlig öring på ca 1,5 kg.
Det som var mest märkligt var att öringen inte högg där vattnet var som svalast. Den högg i ett område där vattnet strömmade ordentligt och var närmare 15° grader varmt.
Fast nu vet jag ju inte hur tjockt var skikten av det varma ytvattnet.
Det borde jag kanske ta reda på?
Men jag börjar mer och mer tro på att det är strömmarna som gör öringsfisket i havet.
Bra fart i vattnet - mycket öring.
Det kan vara så enkelt.
190903 lasse
