Rovågern 190620
Dimma!
Den här gången kan jag inte skylla på kattskrället för det tidiga uppvaknandet.
Min inre fiskeväckarklocka väckte upp mig prick klockan fyra.
En stoor kaffesmakande gräddkopp senare satt jag i båten på väg mot öringarna.
Planen var att knyta på en liten cigarrformad videokamera 1,5 meter framför wobblern för att få se hur wobblern beter sig i sin rätta miljö.
Och kanske få se hur öringen hugger!
Det gick inte bra.
Jag halade wobblern fram och tillbaka på de bästa ställen i en dryg timme utan att få ett endaste napp.
Öringarna kanske inte är på hugget?
Nja. Det tog inte mer än 10 minuters trolling med samma wobbler utan påhängt kamera för att det skulle se ut på det här viset ...
En fining!
Öringarna fanns där, men det var något med kameran som förstörde det hela. Jag får rycka igång tankemössan och försöka lösa problemet.
Själva idén med filmandet är så pass lockande att det kanske är värt besväret.
Det var det ena testprojektet.
Det andra jag skulle testa var det här med trollingfart.
De flesta som hör att jag trollar så snabbt som 6,5 km/h tycker att jag är helt galen.
Delvis har de säkert rätt. Galen - kanske. Men att trolla i 6,5 km/h är inte alls så tokigt. Jag skulle hellre hävda att man får fler havsöringar i den farten än om man skulle köra saktare.
Rent av många fler. Och det är inte så galet.
Men kan man köra än snabbare och få öring?
Det är en bra fråga!
Och svaret lyder - JO!
Redan igår ökade jag farten till strax över 7 km/h. Öringarna högg som besatta.
Efter filmförsöket drog jag på än mer och trollade i 8,2 km/h. Jag blev tvungen att minska storleken av slaget på wobblers en aning (nosögla upp) och verkligen ställa in balansen helt exakt.
Efter det simmade Speedy-sikarna riktigt, riktigt snyggt.
Och en stund senare fick jag ett stenhårt hugg på en Kariglitter
Så visst går det trolla riktigt snabbt och få fisk. Den höga farten känns bara lite ovant.
MEN - man bör veta hur djupt det är där man trollar och var stenbumlingarna lurar på propellern.
Annars ...
190620 lasse
