Bygdeå 190307
Så nu hade jag äntligen hittat ett fiskeställe hemmavid där det fanns en rimlig chans att fånga fisk.
Men sig den lycka som varar ...
Några dagar senare såg mitt fiskeställe ut på det här viset.
Äsch!
Enda isen som låg kvar var en smal remsa som redan hade börjat spricka. Jag tordes knappt ta mig ut på den gungande isen. Och som jag trodde så var vattnet så oroligt att fisken var som bortblåst.
En enda liten harr gjorde ett kort studiebesök ovan isen.
Jag tycker att det blir mer och mer vanligt med harryngel i havet. Harrstammen håller kanske på att repa upp sig.
Det hoppas jag i alla fall.
Men eftersom isarna blåsts bort från mitt fiskeställe så fick det nu bli en biltur norrut.
Vädret och vattenståndet var bra. Det skulle mulna på och börja snöa senare på dan och vattnet låg ca 2 dm ovan medelvattenstånd.
Nu borde fisken vara bra på taget.
Eller?
Jag börjar faktiskt misströsta om idén att försöka sia om fisket i havet. En efter en blir de fina teorierna krossade av verkligheten.
Det enda vettiga som återstår är det att man tittar in i plastpåsen med fisk då man kommer hem efter fisketuren.
Är den välfylld så var det bra fiske ...
Som en sammanfattning kan man säga att det är så många olika saker som påverkar fisket att det inte går att dra några säkra slutsatser om fisket i förväg.
Inte den här gången heller.
Det fanns en del fisk inne i viken, men jag fick en känsla att de bara simmade undan då man borrade ett nytt pimpehål. Det fanns en fiskare till i viken och han gick runt och borrade nya hål lite då och då.
Då kan det vara klokt att bara ligga helt still och tyst. Har man lite flyt så kan det simma in en firre som går att lura.
Det fungerade bra - nästan ...
Plötsligt gled det fram en sik på dryga kilot. Den missade mormyskan vid första försöket, vände sig och och kom sedan fram med lite bättre fart och sög i sig den lilla Sikdroppen i orange och gult.
Vete tusan om jag väntade för länge med mothugget, men resultatet blev inte det önskade och fisken klev av.
Tyvärr hade jag inte kameran igång heller.
Dubbelt äsch.
I Sikeå hamn var fisken inte heller på taget. De få fiskare som fanns där hade bara fått enstaka småsikar och lakar(!). Jag fick höra det vanliga "Du skulle varit här under helgen som var. Då var fisken verkligen på taget".
Just det.
Istället för att greja med beten borde jag kanske gå in för att utveckla en tidsmaskin.
Den enklaste vägen till bra fiske.
Nåväl.
Jag tror mig veta att om fisket är bra i någon vik så finns fisken kvar där. De kanske inte är på taget alltid.
Men de finns kvar.
Lite envist började jag testa olika mormyskor och olika rörelsemönster. I och med att vattnet var ganska grumligt började jag med färgranna mormyskor. Gult brukar funka bra.
Inte ett nafs.
De mer dämpade bruna och mörka tonerna gav lika "bra" resultat.
Inte det minsta lilla napp.
Men.
En blänkande kopparfärgad Sikdoppen S som jag fiskade med långa pauser mellan darrningarna gav mig 5 sikar varav 2 var faktiskt ganska fina.
Trägen vinner.
Jag obducerade sikarna hemma och kunde konstatera att de bara ätit pyttesmå snäckor. Snäckorna var mörka och små som sandkorn.
Det infot blev man inte mycket klokare av.
170308
Lasse
