Tavastudden 190217
Hur ska man bäst beskriva vintern hittills i år.
Eländig, ##¤#%??=kall, miserabel.
Nåt sånt.
Han som uppfann snöslungan borde fått någon riktigt stor och fin utmärkelse för sitt viktiga arbete i mänsklighetens tjänst.
Nobelpriset för fred kanske?
Det tycker jag att han gjort rätt för. I vinter har jag umgåtts mycket med min snöslunga. Ofta och långa stunder ...
Något riktigt fiske har det förstås inte blivit. Ett par gånger har jag tagit skotern och ställt mig mitt i djupfåran i Täftefjärden och mäskat i ett och samma område med en blandning av ströbröd och nermalda räkskal. Tanken var att testa ifall det skulle att gå att lära firrarna att samla sig till mäskplatsen.
Det funkade någorlunda. Jag lyckades faktiskt få några småsikar, mört och abborre på det sättet.
Men till slut satt kylan stopp i försöket.
Midvintern brukar inte vara någon vidare tidpunkt för att fiska i Kvarken. Holmöarna borträknade förstås.
Närmast kusten brukar man bara hitta stora mängder spigg. De större firrarna verkar dra sig mot djupare vatten då isen lägger sig ordentligt.
Så jag hade inga större förhoppningar om att hitta fisk nu heller. Kylan bör rimligen ha gjort isarna ordentligt tjocka i år.
Och det stämde förstås inte alls.
Det här var vyn som mötte mig vid Tavastudden!
Fotad österut från Tavastudden
Det mörka strecket i horisonten är Ängesön och Grossgrunden. Havet verkar ligga öppet nästan hela vägen dit.
Jag måste säga att jag blev mäkta förvånad då jag såg det här. Trots all kyla i vinter verkar havet ha svårt att frysa till.
Fiskemässigt såg det hela rätt bra ut. Förutom vädret. Solen gassade på från en klarblå himmel.
Det brukar sällan vara bra.
Inte nu heller.
Jag provade filma under isen nästan en hel timme. Det var bara en liten sik som fastnade på film. Så det fans inga större mängder fisk i farten.
Men fisket var inte helt omöjligt heller!
Jag lyckades faktiskt först lura upp en sik och sedan också en öring.
Firrarna var inte direkt några jättar, men ändå roliga att se och få.
Jag börjar mer och mer tro att man måste fiska sik och öring på totalt olika sätt.
Siken och också harren föredrar oftast att man darrar mormyskan med en tät rörelse. Gärna att man lyfter den samtidigt från botten upp mot iskanten.
Alltså fiskar rätt aktivt hela tiden.
Öringen däremot vill att betet ska röra sig ytterst lite och då bara med små mjuka rörelser.
Och det måste helst vara tyst på isen där man pimplar.
Försiktiga fiskar de där ...
170218
Lasse
