Storuman 5-11/9
Det här med fiske är faktiskt lite speciellt.
Variationerna av hobbyt tar aldrig slut. Numera innehåller
fisket allt från betestillverkning, matlagning, uteliv och fan
och hans moster för mig.
Det kanske är jag som är lite speciell. Någon som
tappat mig på golvet med huvudet först då jag
var liten?
Kanske så.
Eller kanske hellre som i ett gammalt finsk ordspråk:
Är man lite galen så har man lättare att ha roligt.
Och angående galenskaper inom fisket så är jag inte
helt ensam. Den här gången fick jag med mig en gammal
fiskebekant från Helsingfors som försöker trappa ner i
arbetslivet (utan att lyckas speciellt bra med det). Men en veckas
fiske i det vilda västern i Västerbotten trodde han skulle
kunna få ner stressnivån ett snäpp.
Så planen gick ut på att åka till Storuman, tanka
maximalt med bränsle i båten och mat i skafferiet.
Och vandra runt med båten i själva Storuman under en veckas tid.
En bra plan!
Rosalita i startgroparna!
På ett sätt är det väldigt enkelt att resa med en
båt. Istället för att packa alla fiskeprylar och
kläder i kassar och lådor och försöka få ner
allting i bilen så kan man ställa alla prylar på plats
i båten där de ska vara.
Och åka iväg med en helt tom bil.
Lyxigt!
Några timmar senare var vi i Storuman och pep in hos lokala
sportfiskebutiken för att resonera om vilka fiskekort vi kommer
att behöva och genomföra det obligatoriska fiskesnacket.
Och kompletterade med lite abborrjiggar mm. som om det skulle behövas.
Båtrampen i hamnen var fantastiskt bra och hamnen välordnat.
Hela isättningen av båten löpte som dans på
rosor.
Smidigt!
Fin hamn!
Första kvällen var vi ändå ganska slitna och efter
ett par timmars håglös trolling gjorde vi kväll och
ankrade upp båten i en lämplig lugn vik och stöp i
säng.
På hösten brukar vädret ställa till det för
fisket. Inte så sällan vill det blåsa rätt
duktigt och regna snöblandat från sidan.
Inte den här gången ...
Sjön låg spegelblank och molnen hade flyttat till helt andra trakter.
Planen för vårt fiske var att inte planera alls. Vi skulle
fiska efter de arter som var på hugget med den fiskemetoden som
gav bäst resultat eller var roligast.
Så vi började fisket efter planen och skickade ut ett par öringswobblers och tuffade iväg.
Rätt långt ut från land passerade vi ett
undervattensgrund och då dragen var uppe på grunden
sög det i i ett av spöna.
Ett ordentligt hugg!
Resans första "öring" på G!
Närmare båten visade vår öring vara en skaplig gäddrackare ...
Resans första fisk dock!
Något senare fick vi ett nytt
"hugg" och upp kom en miniaturöring .
Under resan blev det klart att det fanns riktigt mycket
småöringar lite varstans i sjön. Det är ett gott
tecken tycker jag.
En sak som jag lärt mig om trollingfiske efter öring är
det att det är sällan man får stora öringar
på de ställen där man får småöring.
Det finns förstås undantag i den regeln, men ändå
...
Så vi la kursen så att vi kom ut på större djup och fortsatte fisket där.
Och Voilá!
Öringarna i Storuman var riktigt välnärda och fina
Inför första natten körde vi in i Kaskeluokt och ankrade
upp båten vid en liten ö där det fanns en
grillkåta.
Så första kvällen på resan fick vi fira med grillad öring med foliepaketstekta grönsaker.
Riktigt gott!
Dag två gick vi in för att fiska abborre i Kaskeluokt.
Det gick inte bra.
Jag brukar oftast söka genom fiskestället med små
relativt djupgående wobblers släpande bakom båten.
Oftast brukar man kunna se abborstimmen i ekolodet. Annars brukar jag
lägga in en waypoint på plottern för varje abborrhugg
och fiska av ställen med jigg efteråt.
Det slår sällan fel. Förr eller senare finner man abborrarna.
Det gjorde vi inte den här gången. Eller rättare sagt -
visst fick vi abborre, men de var små och det var långt
mellan dem.
Inte det fiske jag hade förväntat mig. Seeegt!
Efter en halv dags fiske vart vi less och gick över till att trolla oss norrut.
Vädret var lite speciellt!
Sikten var nog inte mer än 50 meter. Som tur är så
är det inte så mycket varken utlagda nät eller
båttrafik på sjön.
Förmiddagens fiske gav bara några småöringar.
Eftermiddagen och kvällen fiskade vi efter abborre i
Långvattsavan. Resultatet var rörande likt fisket i
Kaskeluokt.
Riktigt segt.
Visst fick vi abborre och vissa av dem var riktigt fina, men det blev bara ströfiskar.
En här - en där.
Nu började jag ana att vi fiskade fel på något sätt.
Kvällens höjdpunkt var då jag diskat klart efter
middagen gick ut på akterdäck för att beundra
vädret. Bara för skojs skull tog jag det närmaste
jiggspöet och slängde ut en gul relaxjigg.
Då jag lyfte upp jiggen från botten första gången fick jag ett stenhårt hugg!
Abborre? Gädda? Men fisken kändes hemskt snabb och pigg
för att vara någondera. Efter en stunds drillning hoppade
fisken högt upp flera gånger i rad.
En öring på 1,5kg!!
En riktigt rolig fisk att drilla med ett ul-spö.
Nästa dag fortsatte vi med abborrfisket, men resultatet var ungefär den samma.
Ströfisk.
För att göra nåt annat så for vi ut på
upptäcktsfärd uppströms i sjön. Jag trodde inte att
det skulle gå att åka båt ända till Slussfors,
men vi skulle åka så högt upp vi kom. Typ till
mynningen av Kirjesån.
Men då vi kom till mynningen mot Sparmanselet så tog
äventyrslustan överhand och vi tänkte testa ifall det
skulle gå att forcera strömmen. Jag har kört genom
strömmen flera gånger med mindre båtar, men då
hade vattenståndet varit högre och strömmen mindre
markant.
Nu for vattnet med rätt duktig fart i den smala kanalen. Ganska
snabbt märkte jag att om vi ska upp och genom så får
jag inte vara för försiktig utan lösningen var att gasa
på och jaga upp båten i plan.
Det gick bara fint. En halv timme senare var vi redan utanför fiskodlingen.
Vi köpte oss fiskekort och fick höra att fisket varit värdelöst i stort sett hela sommaren
Det var det nu också.
Jag har fiskat mycket i Slussfors och tycker mig behärska fisket
där ganska bra. Vi testade alla de sätt som jag lyckats
få fisk i området - och kammade noll. Jag uppfann
några nya fiskesätt som borde gett resultat - och kammade
noll.
Det fanns ett par båtar utöver oss som cirklade runt - och kammade noll.
Blaha.
Mest troligt hade den extrema värmen under sommaren
förstört fisket helt. Och de var definitivt inte igång
än.
Inte ens harrarna var på hugget.
Nästa dag vred vi fören nerströms och försökte
hitta nya abborrställen. Den nya planen gick ut på det att
abborrarna var också riktig sega och kanske gått ut mot
djupet. Att fiska aktivt med jiggar från en driftande båt
gick för fort för att trigga igång abborrarna.
En teori värt att testa.
Och nu klickade delarna ihop i vårt fiske!
Veli med en fin abborre!
Vi hitttade abborrarna i en djupgrop på drygt 10 meter. Det
lustiga var att då vi började fisket så gick det inte
att se något som helst liv i ekolodet. Mest troligt låg
firrarna helt inaktiva ända nere mot botten. Efter en stunds
fiskande så vaknade abborrarna till liv och började nappa
lite försiktigt. Ju fler abborrar man drillade desto bättre
fart blev det i stimmet.
Och till slut så var huggsexan igång!
Äntligen!
Vi fick både mycket och stor abborre. Blåa shadjiggar med
knallröd skalle var klart melodin för abborrarna i Storuman.
Förstärkt av framgången med abborrfiske så gick
vi över till at försöka få en storgädda.
Efter en rätt massiv insats kunde vi summera gäddorna till 0.
Inte ett hugg.
Fisken i Storuman var inte riktigt på taget helt enkelt.
Trots det dåliga fisket så hade vi en trevlig vecka. Vi
fick ändå så pass med fisk att vi kunde laga riktiga
middagar utan att behöva öppna konservburkar.
Öringpasta på gång!
Nästa mer rejäl försök till fiske blir en vecka
på Vättern i månadskiftet november/december.
Laxcup Vättern ...
Jag har tänkt att öppna ett separat facebook-konto för
kikmete.se och rapportera från Vättern via den. Jag
sätter upp en länk på hemsidan då jag fått
allt att fungera.
181108
Lasse