Norrbyskär 180723-24
Två Umebor som hade fastnat i "havsöringstrollingsträsket" tog kontakt med mig och funderade om jag kunde åka ut med dem en sväng på havet och visa hur jag brukar fiska.
Självklart!
Det är väl ingen som missat att vädret på sistone har inte riktigt varit sådan som man förknippar med havsöringsfiske. Och havet har blivit en aningen varm...
Men om så fisket inte riktigt är på topp så är det inte heller helt omöjligt att lyckas lura någon firre.
Vi la upp planeringen på så sätt att jag lovade åka ut till Norrbyskär och känna efter om det är lönt att fiska där och spika fisketuren efter det. Ifall jag gav klartecken så skulle de få komma till hamnen i Norrbyn och vi skulle först ta en liten kurs i wobblertrimning för att sedan testa ifall det skulle gå att lura någon öring.
Kul tanke!
jag for ut till Norrbyskär mitt på dagen för att sedan försöka driva tiden i den hopplöst hårda vinden. Det var helt uteslutet att ens försöka sig på någon fiske.
Men mot kvällen mojnade vinden!
Jag trollade genom de sedvanliga öringställen utan att få mer än lite mossa på krokarna som vågorna slitit lös från bottenstenarna under dagen.
Rätt tröstlöst ...
Men då jag kom rundade av sydspetsen av Snöan fick jag på en öring på 1,5 kg med en Speedy-löja i färgen Kariglitter.
Och faktiskt en öring till kort därefter med samma wobbler!
Det tyckte jag räckte som testfiske för mig och jag åkte till Pilhällan och slängde i ankaret för natten.
Fin färg på öringen!
Som fika för gästerna lagade jag både wraps med gravad öring från Hemligjaure och av öringen kvällen innan som jag stekte i smör.
Det blev inte så dumt faktiskt.
På eftermiddagen hämtade jag gästerna från hamnen och vi åkte till en kanonfin brygga med en utsiktplats med bord och bänkar uppe på en berghäll intill. Jättefin utskikt!
Att lära ut hur man trimmar in gången på en wobbler är inte så tvärenkelt som man skulle kunna tro. Jag har själv hållit på med det i evigheter, men att lära ut hur man gör det var inte så lätt. Det är kanske därför som det finns en yrkesgrupp i landet som kallas för lärare och som har gått långa utbildningar i pedagogik.
Det har inte jag.
Men jag tror att jag kunde i alla fall lära ut grunderna.
Efter fikat åkte vi runt i skärgården och jag pekade ut olika ställen som jag lyckats få fisk i och försökte förklara mina virriga funderingar om hur fisket fungerar och vad man ska tänka på då man söker nya fiskeställen.
Då solen började närma sig horisonten fick gästerna ta över själva fisket och jag koncentrerade mig på att köra båt i den relativt hårda sjögången.
Paravan-montering på g
Mot kvällen började havet lugna ner sig och det började kännas som att vi skulle kunna få någon hugg så småningom. Vi satt alla i kabinen och surrade om fiske då jag fick se hur en öring hoppade helt upp i luften bakom båten!
Öringen hade huggit en rätt sargad Speedy-sik i färgen Solskenströmming som fiskade på dryga 15 meters släplina i propellerströmmen. Det är många öringar som har vässad tänderna i den wobblern. En välsimmande individ.
Kul!
Inte så hemskt länge senare drog vi på en klart större fisk som fick paravanen att lätta från vattnet och rullen ge ifrån sig lina med bra fart.
Drillning på gång!
Tyvärr så klev fisken av kort efter hugget.
Huggperioden på sensommaren är hemskt kort. Den räcker bara just för den timmen mellan att solen ligger nära horisonten till att den går ner helt.
Men det går att få öring!
Det är det viktiga.
180807
Lasse
