Lule-skärgård 180717-18
Hmm. Just det. Nu förstår jag varför marinen i de flesta länder har vita uniformer. Och varför ökenkrigarna har den lustiga hatten med en trasa hängandes baktill.
De soliga och vindstilla dagarna med 30 graders värme är inte att leka med om man har fel slags kläder på sig på sjön.
Man kan bli grillad.
På morgonen gick jag i bara kortkalsonger, men efter ett par timmar slog det mig att jag kommer att få tredje gradens brännskador om jag inte tar på mig lite kläder.
Inför resan satt jag många timmar framför datorn och försökte lista ut var öringarna bör hålla till i skärgården utanför Luleå.
Det var inte lätt.
Det finns kopiösa mängder med områden som ser heta ut.
Men det som såg mest sannolikt ut var väst- och sydsidan om ön Sandgrönnorna. Kilometer efter kilometer med grunt vatten med sandbottnar varvade med stengrund.
Det måste bara finnas öring där!
Men då hade vi det här med vädret också. Som kanske inte riktigt var det bästa tänkbara för havsöringsfisket.
Och det var det inte heller. Det enda jag lyckades få där var ett par abborrar och ett hugg av en hungrig mås ...
Jag beklade mig över det usla fisket på min facebooksida så fick jag ett foto av ett kartblad med ett område inringat från Lennart som bor i Skellefteå. Han hade fått flera öringar i det området några dagar tidigare.
Jag tvekade inte så länge utan plockade upp beten från vattnet och drog iväg.
Väl framme på området kändes det menigslöst att börja fiska utan jag slängde ut ankaret, åt lunch, badade och sov middag.
Ni vet. Som semester. Alltså sådant som vanligt folk som inte fiskar håller på med ...
Ett foto från en lite annorlunda vinkel!
Timmertransport
Då solen började närma sig horisonten då återupptog jag wobblertvättandet. Efter en kvarts fiske kom jag ut genom ett sund då jag hörde ett lååångt rullskrik från spöet som fiskade i propellströmmen.
Gädda?
Men. Spöet knyckte rätt mycket och jag såg hur linan for åt sidan i en bra fart. Så beter sig inte gäddan. Oftast inte.
Men jag vågade inte riktigt tro på en öring heller.
Men nog fan var det en öring!
En riktig snygg fisk som högg en Speedy-sik!
Så glad har jag inte blivit på länge. Min erfarenhet är att då man testar nya fiskeställen så lyckas man inte speciellt ofta på första gången. och vädret var inte heller på min sida.
Men jag fick en öring!!!
Och får man en fisk så ...
Något senare såg jag hur samma spö nickade till utan att fisken fastnade. Och en stund senare hände samma sak igen.
Då brukar det hjälpa att byta till ett mindre bete i samma kulör. Så jag trimmade in en Speedy-löja (solskenströmming) och fick den att simma så vackert att jag nästan fick tårar i ögonen (klar överdrift). Men den simmade riktigt fint!
Så där ska det se ut!
Jag skickade ut wobblern ca 20 meter åt sidan av båten med en sidoparavan. Släplinelängd var 40 meter. På det sättet krokas fisken bra tycker jag. Paravanen hamnar ganska långt bakåt och då förmodar jag att mothuggen blir hårdare.
Jag hann bara ta ett steg in i hytten för att ta en kopp kaffe då jag hörde rullskrik från hyttaket och fick se en fin höring hoppa högt upp i luften bakom båten.
Två knubbiga killar!
Öringen godkände intrimningen av wobblern ...
Öringsundet!
Och fisket ändrade karaktär helt. Nog hade jag listat ut att det bör finnas bra med öring utanför Luleå, men jag hade inte riktigt trott att jag skulle lyckas någon vidare bra vid första försöket. Och vädret då ...
Men vissa gånger "klickar delarna ihop" och man får vara med om riktigt, riktigt roligt fiske. Jag skrev på facebook att jag förmodligen hade avlidit och kommit till himlen. Som är väldigt likt lule-skärgård ...
Vissa fiskar tappar man, men det kändes inte så viktigt för jag återutsatte samtliga firrar efter att jag tagit upp de 2 första.
Någon måtta måste det finnas ...
Nu återstår bara frågan. Hur bra är fisket där på försommaren? Eller under senhösten?
Jag tror att jag ska ta reda på det.
Räkna med det.
Och Lennart - TACK!
180720
Lasse
