Kvarken jan-februari
Det är inte ofta man lyckas då man söker nya fiskevatten.
Kanske en gång per 20 försök.
Om ens så ofta.
Men på något sätt tycker jag att det är lite intressant ändå att leta.
Fast nu har turerna runt havet i närområdet varit nästan helt resultatlösa. Tidigt på vintern kan man hitta sik, harr och någon öring lite varstans, men längre in på vintern försvinner fisken helt.
Nu i år har det sett bra ut ismässigt då isen har i stort sett bara legat fast inne i vikarna med havet skvalpande isfri utanför.
Men icke.
Vid Tavastudden där det ofta varit bra fiske så har jag knappt ens sett några fiskar. Har jag velat få en abborre så har det krävts en vass borr och mycket tålamod för att kunna lura upp några.
En vacker abborre!
Jag har varit lite varstans utanför Sävarå-mynningen och testat, men det enda jag har lyckats att få där har varit en del mört och småabborre.
Och mängder med frisk luft.
Så hittar man inte fisken nära så är det bara att öka sökområdet. Efter ett tips hamnade jag en bra bit hemifrån liggande på isen och försökte få syn på mormyskan som låg bara 50 cm nedanför min stora näsa.
Vattnet såg ut som kaffe och fick myshkan att försvinna helt.
Här är det nog inte lönt att filma - tänkte jag.
Det var lite synd för uppenbarligen fanns det rätt bra med fisk i farten, för de som fiskade i närheten lyckades dra upp flera sikar, om dock inte så stora. Jag lyckades inte placera ett pimpelhål där sikarna gick så jag pallrade mig vidare för att söka rätt på ett bättre ställe.
Ett par hundra meter längre bort satt det ett par fiskare till och fick någon sik emellanåt.
Där hände något som jag inte varit om tidigare.
Vid första pimpelhålet jag borrade höll vattnet den samma bruna färgen, men då jag borrade ett hål närmare land så såg vattnet helt kristallklart ut.
?
Jag fick en förklaring att det rinner ut en bäck bara en bit därifrån som gör att vattnet är olika klart på olika ställen i viken.
Jaha. Men vattnet rör sig i havet hela tiden och är som en jättelik mixer som blandar ihop vattnet konstant?
Nu kommer det intressanta.
Då jag satte ut en enkel undervattenskamera i ett hål nära mitt pimpelhål riktad utåt från strandlinjen så såg det ut på det här sättet under isen.
Men vattnet är ju klart! Inte en tillstymmelse av någon kaffeton.
Märkligt.
Min förklaring till fenomenet är att det är inte vattnet som är färgad utan det är isen som har en färg i sig och fungerar likadant som en färgad tygstycke framför en glödlampa som färgar och dämpar ljuset. Min förklaring är att vid något lågvatten har havsisen dämt för bäcken som istället har flödat ut över isen där man pimplar och färgat den i humuston.
Nåväl - oavsett hur isen nu blivit färgad så är fenomenet ganska lustigt. Man tror att vattnet på fiskestället är som en brun soppa och det är lätt att tro att fisken skulle knappt kunna hitta betet där meda det i verkligheten är så att fisken upplever vattnet som klart och ser allt tydligt.
Följande tanke är ju given: Har man kanske uteslutit fler liknande ställen på grund av "den ofiskbara vattenkvalitén"?
Det tror jag faktiskt att jag har gjort.
Den andra intressanta saken hände ett par dagar senare. Jag infann mig på samma plats tidigt på morgonen och väntade på att det skulle bli så pass ljust att det skulle gå att filma. Jag har lärt mig att det egentligen är varken tjockleken på isen eller snön som påverkar mest på mängden ljus under isen utan istället hur vädret är och från vilken riktning solen skiner ifrån.
Till slut så blev det så pass ljust att det var lönt att skicka ner kameran under isen.
Vattnet ser mycket mörkare ut nu, men det tror jag beror mest på det svaga ljuset.
Fisken var då tämligen inte i farten. De få sikar som jag lyckades få se gled sakta och håglöst runt. De var synbarligen ointresserade av mat.
Det känns på något sätt som att jag måste börja revidera mina tidigare uppfattningar om sikpimpel.
Jag tror inte längre att det är helt avgörande för fisket att havet ligger högt eller att vattenståndet är på väg upp. Förut har jag också trott att kylan förstör fisket för det är inte ofta jag haft bra fiske efter sik i havet då det varit riktigt kallt. Och definitivt inte bra fiske vid soligt väder.
Men det är kanske lufttrycket som påverkar fisket mest och det stigande/höga vattenståndet, det mulna och milda vädret beror också på lågtryck.
Siken och harren i havet kanske rent av blir pigga av lågtryck och söker då mer aktivt efter föda?
Och omvänt är det kanske högtrycken som gör fiskarna trötta och inaktiva samt får solen att skina från ett blått himmel och fiskarens fötter och händer att frysa i kylan som kommer ner från Sibirien med nordanvindarna. Ett högtryck får definitivt vattenståndet att sjunka i Kvarken.
Undrar när jag blir fullärd och kan ge definitiva svar om hur allt hänger ihop?
Det verkar ta ett tag till ... Det krävs nog ungefär 3-400 års aktivt fiske till.
160209
Lasse
