Oulujärvi 13/6 - 17/6
Vissa dagar får jag massivt med skräppost till mailboxen. De flesta är ganska oskyldiga annonser och reklam, men vissa gånger kommer det mer avancerade försök till bedrägeri.
Att folk ids hålla på med sådant.
En dag på våren stålsatte jag mig igen för att gå igenom och rensa bland mailen. Då såg jag att på en av dem var avsändaren Jordbruksverket i Finland.
Ähum? Que?
Det här var ett helt nytt och fascinerande lurendrejeriförsök, tänkte jag roat och läste genom texten.
Men mailet var helt riktigt och i sin ordning. Det kom fram att avsändaren var från en dam som jag hjälpt att köpa en stuga i Sverige och hon jobbar åt Jordbruksverket i Östra Finland.
Hennes fråga var om jag kunde komma över till Oulujärvi och fiska några dagar för att sedan ge något slags utlåtande om vad jag tycker om sjön och fisket där och möjligheterna till fisketurism i trakten. Jag skulle bli intervjuad av ett par tidningar samt lokala tv-nyheter
Självklart! Det där verkar riktigt roligt - tänkte jag och började direkt fundera på hur jag skulle lägga upp det hela.
Som hjälp kunde jag ladda ner djupkartan för sjön från Finska Kartverket mot en kostnad av en hundring.
Fin service till ett bra pris!
På nätet kunde jag läsa att det finns väldigt många olika fiskarter i sjön. Utöver de vanliga arterna som abborre, gädda, lake, öring och sik så finns det hela skalan av olika mörtfiskar i sjön. T ex braxen, id, stäm, mört och löja. För de rovfiskar som inte nöjer sig med att käka mörtar så finns det nors och siklöja i sjön. Kraftbolagen som dämt upp både till- och frånflödet för Oulujärvi är ålagda att sätta ut unga av öringar, insjölax och gös där.
Så enligt vad jag kunde läsa på nätet så borde fiskstammarna vara helt okej.
Sjön börjar knappt 10 mil öster om Oulu och når ända förbi staden Kajaani. Det finns hela 665 öar i sjön som är ganska grund med ett medeldjup på 7 meter och ett största djup på bara 35 meter.
Jag tyckte det luktade gösfiske ...
På måndag förmiddag var jag framme vid stugbyn Kolme Aittaa och bar in kläderna in i stugan där jag skulle bo under min vistelse.
Alltså - snacka om en fin stuga! Och dekorationerna sedan - en uppstoppad tjäderjävel på väggen! Jag skulle kunnat bo resten av mitt liv i stugan ...
Resten av anläggningen höll samma mått - det fanns t o m en rökbastu!!
Vy över Oulujärvi
Upphovsmannen till de fina byggnaderna, Pentti.
Medan jag sörplade i mig välkomstkaffet så fick jag höra stugbyns historia. Stället var Penttis föräldrarhem som han hade flyttat från för att arbeta i södra Finland. Efter ett gäng år i stressen och bullret i storstaden ville han flytta tillbaka till lugnet i Kajanalandet och byggde om och till hemstället för att kunna ta emot turister och ha det som levebröd.
Pentti verkar veta hur man håller i en hammare - för resultatet hade blivit rent av för djävligt fint. Av bara farten hade han också snickrat ihop ett scen och anordnade konserter med kända artister på somrarna.
En driftig människa.
Den första dagen gick åt att jag bekantade mig med omgivningarna och vi gjorde en rundtur inklusive en färjetur över till den stora ön Manamansalo (fint namn!).
I Manamansalo svängde vi in hos en yrkesfiskare för att kolla om det gick att köpa betesfisk. Det gick fint! jag fick samla ihop alla små mörtar och siklöjor jag behövde. men det var en sak som slog mig då jag tittade på siklöjorna. De var så fruktansvärt magra och små. Jag frågade killarna som jobbade med fisksorteringen om det fanns mycket siklöja i sjön och fick svaret att sjön var knökfull av siklöja, men de var så små att de dög inte till försäljning.
Hmm. Inget gott tecken direkt.
Siklöjorna brukar bli små i de vatten där fiskstammarna är i obalans. Om det saknas predatorer som håller nere antalet siklöjor så tryter maten för dem och de konkurrerar ut varandra. Siklöjorna brukar hålla till vid de öppna vidderna i sjön och det är öring, insjölax och gös som främst livnär sig på dem.
Undrar hur det är med dessa stammar? Det är väl inte lite väl hårt fisketryck på öring och gös?
Nåväl - mot kvällen tog jag mig ut på sjön i båten. Båten var en stabil plastbåt på ca 5 meter så jag kände mig trygg fast vinden drog på ganska bra.
Som vanligt skickade jag ut ett par öringwobblers bakom båten och tuffade iväg i 6,5 km/h. Jag brukar oftast börja fisket i ett nytt vatten på det sättet. Jag brukar hålla ena ögat på ekolodet och varje gång jag ser något intressant i lodet eller om jag får ett napp så sparar jag positionen på GPS. Med lite tur så börjar man snart få fram områden där fisken håller till och sedan kan man fiska av de platserna mer noggrant.
Den här gången dröjde det inte speciellt länge innan spöet signalerade hugg.
Första fisken i Oulujärvi!
En delorsak till att jag fiskar öringswobblers med en fart på över 6 km/h är att man brukar slippa gäddhuggen som lätt trasar sönder både linan och wobblers. Men i Oulujärvi fungerade inte den taktiken speciellt bra utan jag drog på små gäddor lite varstans i sjön. Både på grunt vatten och där det var ordentligt djupt.
Och alla gäddor vägde mellan 500 g till 1,5 kg.
Det är definitivt inget gott tecken.
Så här fungerar det. I stort sett varje gång jag har råkat ut för en sjö med myriader smågäddor i har de varit vatten där fiskerättsägarna har försökt decimera gäddbeståndet.
Det låter lite motstridigt, men sådan är naturen. För det mesta då människan försöker att förändra någonting blir resultatet en klar försämring.
Då folk försöker decimera gäddbestånden genom att fiska dem så minskar antalet stora gäddor. De stora gäddorna är de som håller stammarna av smågäddor nere genom att äta upp till 80% av dem. Och de stora gäddorna vill optimera sin jakt genom att fylla buken så lätt och effektivt som möjligt. Alltså äter de hemskt gärna smågäddor och också sjuka individer av andra fiskarter och håller fiskstammarna friska och starka på det sättet. Gäddan är så bra på att föröka sig att mängden gädda mätt i antal kilon i en sjö är i stort sett konstant oberoende av fisketrycket. Det är inte fisketrycket utan mängden av bytesfiskar i sjön som begränsar mängden gädda i ett vattendrag.
Så plockar man upp en madam på tio kilo så får man istället 10 st kilosgäddor. Och om man plockar upp och slår ihjäl 100 stora gäddor? Eller tusen?
Då har man fått fram en sjö där det finns otaliga små gäddor som ivrigt väntar på att bli matade med dumma fiskungar som odlats fram i ett kar utan naturliga fiender och köpts för stora pengar av folk som tror sig få fram ett fint örings- och gösbestånd i sin fina sjö.
SLÅ INTE IHJÄL STORGÄDDORNA!
De har sin plats i ekosystemet och de skapar balans i fiskstammarna. Rubbar du balansen så FÖRSTÖR du fiskevattnet. Utan undantag. Och för en LÅÅÅÅÅNG tid.
Puh. Det kändes bra att få det där ur mig.
Fast Oulujärvi är ju stort. Och alla vet väl det där om hur viktig gäddan är. Någon decimeringsfiske har man väl inte hållit på med där?
Eller hur?
Eller?
Nåväl. Vi fiskar på.
Det finns en sak som jag har svårt att gilla då jag fiskar.
Det är hård vind.
Fisket blir så fruktansvärt svårt då. Särskilt om man vill fiska sakta och med precision.
Dvs, vill försöka att fiska gös.
Så gösfisket fick vänta. Och vänta.
Istället fortsatte jag att släpa wobblers och faktiskt då vädret tillät mig att åka på en långtur så hamnade jag vid ett stort grundrygg som hade en tvärdjup kant på sin norra sida. Då jag förstod mig på området så gav jag mig på att det gick öring där.
Och det gjorde det!
Jag lyckades faktiskt att få upp 3 öringar samt en ung insjölax.
Så det så!
Jag måste erkänna att öringarna inte var speciellt stora, men det viktiga var ändå att jag fick upp några stycken.
De fick förstås gå tillbaka och fortsätta att beta ner siklöjbeståndet. Hoppas de växer sig stora och glädjer någon sportfiskare en dag.
Området där jag fick dem var grundet utanför Säräisniemi och positionerna var: N 64º24.836´ E 026º58.635´, N 64º25.431´ E 026º57.350´, N 64º25.950´ E 026º55.686´ och N 64º24.681´ E 026º58.187´.
Förutom öringarna så fick ja måååånga gäddor och de alla var mellan 0,5 - 1,5 kg.
Och någonstans här började jag ana att allting inte låg rätt till med gäddan i sjön.
Vad har hänt??
?
Slutligen gav sig vinden en kväll så att jag kunde gå in för att fiska gös.
Som fiskeplats valde jag sundet mellan det västra fastlandet och Manamansalo utanför Salmenranta. Jag hade sett i ekolodet att att det fanns kopiösa mängder småfisk i djuprännan där. Hade jag varit en gös så skulle jag lurpassa dem där.
Med elmotorn kunde jag släpa olika beten sakta i olika höjd med en väldig fin presicion. Timme efter timme. Vid botten. Mitt i vattnet. Genom småfiskstimmen. Ovanför småfiskstimmen. Ytligt. Betet studsande efter botten. Små jiggar. Stora jiggar. Små wobblers. Stora wobblers. Gula beten. Vita beten. Silvriga beten. Vart enda förbannade bete jag hade med mig fick sig en chans att fånga en gös.
Inte en fisk fick jag. Ett napp kändes som en göshugg, men den fisken fastnade inte. Mest troligt var den också en liten gäddslinka.
Men små gäddor fick jag i parti och minut. En av dem var lite större än de andra och vägde kanske 4 kg.
Varför får jag så mycket små gäddor???? Vad är det frågan om?????
??
?
Då vädret tillät så provade jag också att fiska igenom området utanför Säräisniemi som såg ut som ett klockrent lekområde för gös. Efter leken brukar små göshanar bli kvar vid lekplatsen och bevaka den. De brukar inte vara speciellt svåra att locka till hugg. Svårt är nog inte rätta ordet i sammanhanget. Det finns nog inget lättare fiske än det där.
Inte en gös.
Men jag fick ett gäng smågäddor ...
Till slut genom att surfa på olika finska fiskesidor fick jag förklaringen till varför det fanns sådana djävulska mängder smågädda i sjön.
Snacka om att jag blev häpen. Jag brukar ofta hålla nätfiskare, yrkesfiskare och skarv som skyldiga till det mesta onda här i världen, men nu får jag be dem om ursäkt.
Det är sportfiskarna själva som är skyldiga till gäddexplosionen. Håll i er. Nu får ni höra någonting riktigt dumt. Alltså dum, dum, dummeli DUMT!!!
Folk håller gäddfisketävlingar i sjön.
Jaha. Men det är väl inte speciellt dumt.
Jo.
De slår ihjäl gäddorna. Dessutom får man DUBBLA poäng om man slår ihjäl de större gäddorna.
Och som "le grande finale" (här borde man höra en fanfar)!
Enligt tävlingsreglerna ska man släppa alla gäddor som är kortare än 55 cm!
Alltså - finn fem fel! Det här är nog det dummaste jag hört då det gäller sportfiske. Om vi tar en dumhetskala 1-10 så passeras sträcket till 10 med råge och hela mätutrustningen börjar förlora sin form.
Hur i helvete tänker man då man gör så där?
I en tävling hade ett båtlag dragit upp och slaktat mer än 150 kg gädda på en dag!
Tävlingarna är väldigt populära med flera tiotal båtlag i varje tävling. Och de slaktar tillsammans tonvis med gädda i en tävling.
Jag skäms att vara en sportfiskare. Jag skäms för att jag kommer från landet där man gör så där.
Sluta.
Var snälla och sluta med det där.
(Heittäkää helvettiin moinen touhuilu ja ottakaa järki käteen. Johan moiselle nauraa jo kohta koko maailma.)
För sista dagens fiske bytte jag till en annan del av sjön som ligger närmare Kajaani, Ärjänselkä.
Om det fanns mycket smågäddor där jag fiskade dagarna innan så var det värre här. Jag fick gädda på gädda på gädda. Mellan 0,5 - 1,5 kg.
Men nu visste jag varför.
Fast det kändes inte bättre för det.
Jag hade svårt att hålla masken vid intervjun som YLE gjorde om fisketurism i Oulujärvi. Det kändes inte rätt att börja håna ett helt folk i en nyhetsändning.
Men jag gjorde det i alla fall. Fast lite lätt bara.
Då reportern frågade mig vad jag tror skulle kunna rädda fisket i sjön svarade jag att den enda möjligheten jag ser är att stora delar av sjön fredas för fiske helt. Eventuellt skulle man efter ett tag kunna tillåta sportfiske, men bara C&R.
Naturen är bra på att slicka sina sår ifall man lämnar den ifred.
På eftermiddagen pratade jag med en trollingfiskare som var bokad för att ta mig ut på en fisketur. Jag frågade rakt ut vad det är vi kommer att få då vi åker ut och fiskar en dag.
Han svarade sanningsenligt: "Vi kommer få en massa smågäddor"
Öring då?
"De finns knappt"
Gös?
"Det finns så lite gös att det är mer sannolikt att vinna på lotto. Det har yrkesfiskarna sett till"
Jag förklarade för honom att jag redan har fått ett hundratal smågäddor och är inte sugen på att ta upp en till. Men tack ändå.
Sammanfattning
Snacka om ett ställe som har potential. Fin och ren natur. Vackert.
Det finns en bra infrastruktur i form av vägar, båtramper, affärer och allt annat som behövs för att kunna köra igång fisketurismen. Sjön är väldigt varierande med många vikar, öar, stora vidder och smala sund. Hemskt många fiskarter. Vattnet i sjön är humusfärgad, men helt ok.
Då jag pratade med tidningsreportern så målade jag upp det så här: "Tänk om det skulle finnas fina gösar i sjön och vi skulle lyckas bärga upp en fining på 4 kg. Då skulle vi plocka med oss fisken och åka båt ut till restaurangen där ute vid udden och dricka ett glas svalt vitt vin medan kocken steker oss var sin gösbit serverad med nypotatis. Vore inte det fint och minnesvärt och värt att betala för och åka långt för.
Det är det som är fisketurism.
Nu är det bara så att fiskstammen i sjön är så förstörd av girighet och dumhet att någon fin gös kommer vi inte att kunna få här. Inte heller öringar eller insjölaxar. Smågäddor drar inga turister."
Synd om Pentti och alla de timmar han lagt ner med hammaren och sågen.
Tack ändå för en intressant fiskeresa, det fina boendet och den goda maten.
160702
Lasse
