Strömsvattudal oktober 2015
dag 3


Dimma.
På morgonen var sikten närapå noll. Utan brådska käkade jag frukost och drack kaffe och smidde planer för dagens fiske. Och drack mer kaffe.
Men dimman låg kvar.
Till slut orkade jag inte vänta längre utan började fisket i alla fall.

Jag började fisket likadant som förut med undantaget att jag skickade ner ett bete med en djupparavan ca 10 meter framför.

Snap on diver

Det fiffiga med en paravan av den här typen är att man behöver inte knyta fast den utan linan kläms fast i en klyka i den röda armen i paravanen. Man kan få paravanen att sträva också åt sidan genom att vrida fästarmen i en vinkel.
En klurig grej.

Jag har lärt mig att den största av paravanerna (35gr) tar ner betet till 6 meter i den fart jag brukar trolla i dvs > 6km/h. Problemet är förstås det att planerbordutlösarna har svårt att hålla fast linan med så mycket belastning. Men ifall vädret är lugnt och pulkorna går jämt i vattnet brukar det gå ganska bra.
En vanlig blysänke av motsvarande vikt surfar nästan på vattnet (klar överdrift) i samma fart ...

Min egen variant av planerboard utlösare

Nåväl.

Första fisken högg förstås betet bakom paravanen. Då riggade jag ut flera paravaner i olika storlekar för att kunna lista ut vilket djup öringarna gick på.

Resultatet blev att samtliga hugg kom från beten riggade med 35 gr paravan alltså från ungefär 6 meters djup.

Dimman verkar trycka ner fisken i djupet på hösten. Då vädret var soligt gick de ända upp i ytfilmen.
Vattentemperaturen var dock den samma. Ekolodet visade att temperaturen låg på strax under 10° C både då det var soligt och då dimman låg på.

Allting blir vackert i dimman

Samtidigt med att laborera med djupgåendet provade jag att fiska i olika hastigheter. Jag testade saken metodiskt (eller nåt sånt) ...

Jag började i "den vanliga trollingfarten" dvs dryga 2 knop alltså 1 knop = 1852 meter i timmen x 2,2 = 4,1 km/h

Inte ett djävla napp på evigheter.

Jag ökade farten till 5 km/h.

Samma resultat. Inte ett minsta lilla nafs.

Fart 6 km/h

Och där satt det fast en fining!

Samt ett flertal mindre öringar på 48 cm. Det verkar vara gott om fisk i den storleken.

På eftermiddagen blev jag less på dimman och dog mig iväg mot Strömsund. I trakterna kring Äspnäs lättade plötsligt dimman och gjorde båtfärden något mindre spännande.
Annars körde jag efter Google maps på surfplattan.

Flygfotovy över Strömsund

Men jag håller starkt på att fundera på en radar till båten. För det kan finnas några fler idioter än jag som kör båt i dimman. Och dem vill man inte träffa mitt ute på sjön ...

Så nu är båten och kylskåpet tankade och det är dags att återuppta fiskandet.


151013
Lasse


Tillbaka