Kvarken 141226
Pimpelpremiär!
På morgonen visade termometern -8ºC. Dessutom blåste det en hel del.
Kallt!
Men inte omöjligt. Jag anser att om temperaturen håller sig över -10ºC så fungerar fisket. Blir det kallare än detta så blir fisket svårare och besvärligare.
Inte så roligt helt enkelt.
Lite lustig fenomen är att fastän det blåser rätt hårt så när man ligger platt på isen med fötterna mot vinden så besvärar vinden en inte alls lika mycket som när man sitter upp. Närmast isen verkar vindenvara lugnare.
Det kan vara inbillning också.
Solen orkar inte speciellt högt upp på himlen i slutet av december.
Det var lite segt med starten på morgonen. Vi var framme vid Patholmsviken först någon gång efter 9-tiden.
Det satt ett par fiskare på isen och de hade lyckats rätt bra. Medan vi stod och snackade om fisket så drog de upp någon sik och abborre emellanåt.
Jag borrade ett par nya hål för mig och frugan i närheten och vi försökte att locka fram någon fisk.
Helt tomt!
?
Jag borrade ytterligare ett par hål och försökte med olika myshkor, olika rörelser och olika höjder utan att få fram något annat än enstaka småabborrar.
Vid ett hål lyckades jag få några halvfina abborrar efter att jag skickat ner en Draggen i nyckelpigafärgen.
Men inga sikar.
De andra fiskare drog dock någon sik emellanåt.
Det har jag faktiskt varit med om förut. Av någon anledning får man sik bara i vissa hål. Utan någon synbar förklaring.
Så är det bara.
Och så var det nu också.
Efter att de andra packade sig iväg hemåt så gick jag och lade mig vid deras pimpelhål.
Första siken kom fram ca 2 sekunder senare.
Men firrarna var väldigt stressade och simmade med hög fart och flydde i vild panik om myshkan rörde sig för mycket.
Jag fick ett par sikar med nyckelpigan, men efter att jag bytt till Sikdroppen i brunt (färg 24) blev fiskarna klart mer ivriga.
Plötsligt var fisket ganska lätt igen.
Sikdroppen i närbild
Sikarna vi fick var inte så märkvärdigt stora, men fina matfiskar.
Så då har vi sparkat igång pimpelsäsongen. Få se hur den artar sig.
Nästa morgon låg vi på isen minst en timme tidigare än morgonen innan.
Men nu var det totalt dött. Trots ihärdigt pimplande fick vi inte fram en fisk.
Men genom allt filmande vet jag med ganska stor säkerhet att fisken fanns inne i viken ändå. Mest troligt skulle jag kunnat med kameran se dem stå stilla eller bara glida med strömmen som sömngångare. Så verkar fisket fungera i havet.
Men vad är det som är orsaken till detta?
Förut har jag och de flesta som jag fiskat med varit övertygade om att då vattnet stiger kommer fisken igång. Att de förstår att det kommer fram mer mat då isen lyfter från botten där det annars varit bottenfruset.
Men det händer alltför ofta att fiskarna är försvunna trots det stigande vattenståndet. Och vissa dagar - fastän vattnet i havet varken stigit eller sjunkit, är fiskarna ordentligt aktiva och på hugget.
Det är någonting som inte stämmer här.
Jag fick en idé om en möjlig förklaring.
Vattentemperaturen!
Kan det vara så att vattnet vissa dagar är helt enkelt så kallt att fisken inte ids att jobba med att leta rätt på käk. De glider bara håglöst runt med vattnet.
Jag tror inte att det är frågan om några stora skillnader i temperaturen. Men då fiskarna är växelvarma, dvs. deras kroppar håller samma temperatur som omgivningen, så påverkas de säkert mycket av väldigt små förändringar i vattentemperaturen.
En bra teori!
Frågan är bara om det där går att bekräfta på något sätt. Eller om det är intressant att försöka ta reda på det?
Vattentemperaturen rår vi nog ändå inte över ...
141230
Lasse
