Kusten 140307
Fisket vid Tavasten torkade ut helt mot slutet av veckan. Då jag beklagade det i telefon med min gamla fiskepolare Roger så tipsade han mig om en havsvik där han lyckats få fina harrar.
Intressant!
(Jag kan förstås inte avslöja var viken finns, för Roger måste få behålla sina hemligheter. Tyvärr.)
Tidigt på fredagsmorgon stod Herman och jag ute på isen i hällregn...
Vädret är då sannerligen märkligt i vinter.
Hejdlöst.
Det var fortfarande skumt ute då jag la mig ner vid det första pimpelhålet. Det tog en stund innan ögonen vande sig med mörkret under isen, men ganska snart fick jag se första firrarna simma runt där nere. Efter att det gått en liten stund och fisken lugnat ner sig igen så tätnade trafiken där nere. Det for runt sikar, harrar och öringar i ett. Men det var inte lätt att få fisken att hugga. Bortsett från småsikarna som envist försökte komma åt myshkan. Tack vare att vattnet stigit så kraftigt så var det lite för djupt där Roger hade fiskat dagrna innan.
Efter att jag flyttat mig lite längre in i viken började det hända saker.
Så här efteråt kan man konstatera att fisket Herman och jag var med om den morgonen var bland det bästa jag upplevt på länge.
Tack Roger!
Det var verkligen gott om harr i farten. I stort sett kan man säga att så fort vi fick ner en myshka i närheten av botten så kom det fram någon harr som ville suga i sig den. De flesta av firrarna vägde 3-4 hg, men vissa av dem var lite finare. Dock ingen harr som var framme vägde över kilot.
Samtliga harrar släpptes tillbaka.
Det simmade förstås en del sikar bland harrarna
En sak som var lite märklig var att då jag borrade ett extra hål, för att skicka ner undervattenskameran ungefär 2 meter från hålet jag fiskade i, dog fisket av helt. Jag trodde först att jag skrämde iväg fisken och att de skulle återvända snart, men icke. Så länge kameran var nere under isen var det lugnt i mitt pimpelhål.
Efter att jag lyfte upp kameran tog det bara ett par sekunder från det att jag släppt ned myshkan var första harren framme. Och flera därefter.
Alltså - om siken skyggar för kameran så är harrarna ännu mer blyga.
Det är väldigt synd, för det skulle vara roligt att filma dem i action. Det kanske går att lösa på något sätt, men än så länge vet jag inte hur.
Harrarna gillade Draggen i Fluo-orange bäst. Sikarna föredrog Sikdroppen som vanligt. Ljusa myshkor var melodin fortfarande. Fast det var så mycket fisk i farten så blev det helt lugnt i hålet om man skickde ner en svart myshka.
Iden med att ersätta maggots med hårstjärt på myshkorna fungerar riktigt bra. Och egentligen, då man ser att fisken bara vill ha mormyshkan i en viss färg, så känns det dumt att agna på med en maggott i en helt avvikande färg. Det kan inte vara optimalt. Stjärten kan man välja ha i en likadan ton som själva myshkan. Fisken kan ju förstås lockas av själva doften på maggots, men någon luktmedel bör ju kunna göra samma jobb.
Kanske även bättre?
Harrfisket dog ut vid niotiden på morgonen, men då vi flyttade oss lite längre ut till ett område med sandbotten så hittade vi en massa sik i stället.
Och rallyt kom igång igen!
140313
Lasse
