Burträsk juli 2013
Eftersom vädret varit så fint ett tag började det finnas läge för gösfiske. Pengsjön är förstås en väldigt trevlig sjö att fiska i, men gösarna som jag fått där har varit som stöpta i samma form. Förmodligen förökar sig inte gösen där naturligt utan de firrar man fiskar är inplanterade.
Sådant fiske är inte så lockande, tycker jag.
Vi har inte så många andra gösvatten inom ett rimligt avstånd.
Så det fick bli Burträsk.
Jag har trollat efter gös där förut, men fångsterna har för det mesta bestått av mängder med smågös. Några enstaka fiskar har dock vägt ca 2 kg. Men på något sätt känns det som att då man trollar, så riktar man fisket efter de mindre gösarna.
Nu ville jag prova att komma i kontakt med större gösar. Vertikalfiske verkar vara melodin då.
Sagt och gjort.
Ett par kvällar senare satt jag och frugan i båten och fiskade i en nästan spegelblank Burträsk och viftade med våra spön och tacklade jiggar.
Vi började fisket på den norra delen av sjön, men fisken fanns inte i djupgropen där jag trollat och fått gös tidigare. Trots att vi sökte på alla kanter på djupgropen så visade ekolodet inga fiskar.
Åt nordväst finns det en djupgrop till och där började ekolodet att teckna både stim med småfisk och större ekon som jag tolkade som gösar. Firrarna höll till grundare än 5 meter och flyttade sig mot grundet på kvällen.
Flest fisk såg vi kring positionen N64º31.604´ E020º41.775´.
Men.
Vi hade väldigt många kontakter med fisk. Allt från försiktiga stötar på jiggar till att några firrar hängde med ända till ytan innan de lossnade från krokarna. Vid ett av huggen fick jag känna på en riktigt fin fisk som fick spöet att böjas rejält.
Men vi fick inte upp en enda av firrarna.
Värdelöst.
Den 28 juli var det dags för nästa försök.
Den här gången tog jag med mig min gamla morbror och äldsta brorsa med på fisket.
Vädret var kanonfint med hela 28º C i luften, men vinden var väl hård. Efter ett tags mäskande och pimplande med små mormyshkor hade vi fått ihop ett gäng med småabborrar, mörtar och löjor. De skulle få agera som betesfisk.
Fireballs riggade med stingerkrokar
Vi startade fisket i närheten av det område där frugan och jag var i kontakt med fisk dagarna innan.
I stort sett omedelbums kände jag första nappet. Sedan ett till. Vid det tredje nappet var hela betesfisken borta. Trots att jag försökte dra till ett mothugg snabbt som ögat.
Förklaringen kom då jag skickade ner nästa betesfisk och fick upp en abborre på ca 200 gr.
Efter att vi förflyttat oss från abborrstimmet gick det lite bättre. N64º31.496´ E020º41.378´
Första gösen på vertikalfiske
Nåväl - gösen som kom upp var inte direkt stor, men bekräftade dock att fiskemetoden fungerade.
Och faktiskt bara efter en stund såg jag ett stort eko på ekolodskärmen. Fisken gick drygt en meter ovanför botten. Ganska snart efter att jag lyfte upp betesfisken till samma höjd som ekot fick jag ett stenhårt hugg. Och nu var det frågan om en rejäl fisk. Vid mothugget böjdes spöet bara ner och jag kunde inte rubba fisken.
Och efter ett par sekunder lossnade fisken.
"#¤¤¤"#¤#"&%%!!!!
En liten stund senare hände samma sak för Veikko. Men nu satt fisken fast.
Med möda kunde han bända upp fisken mot ytan och den väntande håven, men då det bara var ca 50 cm kvar gjorde fisken ett knyck och lossnade från krokarna. Virveln som fisken lämnade efter sig var rejält stor.
"#¤¤¤"#¤#"&%%!!!! X2
Som tröstpris fick vi upp ett antal smågösar, men nog grämde vi oss för de tappade gösarna.
I bilen på vägen hemåt började vi fundera på orsaken till att det blir så hemskt många försiktiga napp och tappade fiskar. Jag tror att vi kom på en möjlig orsak. Mest troligt är det så att gösen förväntar sig att då den öppnar käften vid hugget ska det tänkta bytet sugas in i svaljet av undertrycket. Ett tacklat bete är för tungt för det. Och då blir nog gösen lite misstänksam och bara smånafsar på betet.
Det låter rimligt.
Nå - vad ska man göra åt det?
Lösningen kan se ut så här
Tanken är att betesfisken hänger i sitt tackel en bit ifrån huvudlinan med hjälp en slags bom. Och det hela sänks ned mot botten med hjälp av ett dropshotsänke för att snabbt kunna reglera fiskehöjden. Själva kroktacklet består av två tre - krokar varav den bakre är tänkt att hänga lös. I ändan på kroktacklet sitter ett beteslås för att undvika att linan tvinnar sig. Hela kroktacklet är kortare än armen på bommen så att krokarna inte trasslar sig fast i huvudlinan. På det här sättet blir betesfisken i den närmaste viktlös.
Och då är gösarna helt chanslösa ...
Eller kanske inte.
Det får vi se om ett par dagar då regnet ger med sig.
130731
Lasse