Sandsjön 130318-21
Äntligen var det dags för den länge efterlängtade fisketuren till Sandsjön. Och där satt vi i kylan ochhoppades på att någon öring skulle nappa på ismete.
Kallt! Riktigt kallt var det. Utöver själva köldgraderna blåste det rätt bra.
Brrr!
Vid de tidigare ismeteförsöken hade vi lärt oss att öringen är snabb på att spotta ut betet om den känner motstånd.
Hur ska man göra?
Hmm?
Efter en massa funderingar såg fiskemetoden ut på det här sättet.
Betet riggades ut med tunn lina och så små sänken att det smala flötet precis orkade att flyta. För att undvika att flötet frös fast hade jag sågat fyrkantiga bitar av frigolit som täckte pimpelhålet. Mitt i frigolitbiten borrade jag ett hål för linan att löpa igenom och från hålet sågade jag ett spår ut till kanten på frigolitbiten. Det sistnämnda för att enkelt kunna ta lös frigoliten vid drillningen av fisk. Som en extra isolering skottade vi lite snö på frigoliten för att hindra kylan att gå in under kanterna. Från flötet till spöet, som satt fast i ett spöhållare bredvid pimpelhålet, lämnade vi ett par meter löslina. Så tanken var att öringen utan motstånd skulle få med sig betet ett par meter innan linan stramades åt mot spöet. Och då skulle fisken redan tagit betet lite djupare i munnen och ha blivit ordentligt krokad.
Det var tanken.
Funkade det tror du?
Kallt!
Nej. I den stränga kylan och blåsten frös flöten och linorna fast i isen. Ett par gånger fick vi se hur något spö stod böjt med sträckt lina fastfrusen i pimpelhålet.
Och fisken hade spottat ut betet.
Jaha.
Då fick vi gå över till lite mer konventionellt pimpelfiske.
Men det var trögt. Mest fisk syntes vid ca 14 meters djup. Stundvis kunde det vara rätt bra med fisk i farten enligt ekolodet, men de var duktigt försiktiga. Den enda tiden då de var lite mer på taget var på förmiddagen mellan klockan 9 och 11.
Gästerna från Finland tycktes dock trivas väldigt bra på sjön. Med deras mått mätt var fisket helt fantastiskt. Och de lyckades faktiskt pimpla upp några fina fiskar med pyttesmå mormyshkor. Den största abborren vägde hela 1,3 kg och den största rödingen var på 2,3 kg.
För vår del så var Herman och jag inte så himla nöjda med fångsterna. Men jag tror att vi får skylla på det kalla vädret och ta nya tag lite längre fram då kylan ger med sig.
Det betet som gav alla mina fiskar var den här - dvs Draggen i fluorött
Föga överraskande
Det som kanske var lite mer överraskande kom fram då vi rensade fisken.
De hade ätit småspigg!
Det har jag då inte vetat att det finns i sjön. Men genom att ha varit i kontakt med Rickard som bor vid Sandsjön fick jag höra att det har alltid funnits spigg i sjön.
Det var helt nytt för mig.
130324
Lasse
