Sandsjön 120630-120701
Den ursprungliga planen var att vi skulle slå upp lägret vid Långudden på Sandsjön, men då väderprognosen lovade ihållande regn så bestämde Lars och jag att kanske en stuga ändå skulle vara trevligare att slagga i än ett fuktig tält.
Så sent på fredagkväll satt vi i den minimalistiska stugan och planerade fisket. Planen var att prova fiska efter röding med vertikaljiggar. Metoden verkar fungera bra i Vättern och då det finns Hornavanröding i Sandsjön borde fisket fungera för dem också. Hornavanrödingen är en utpräglad fiskätare. Det är nog därför sjön är ganska dålig pimpelsjö. Rödingblänke med maggotagnad krok är inte någon vidare imitation av småfisk ...
Jag erkänner att jag ändå var lite skeptisk. Jiggar för röding?
Nja.
Men jag hade en reservplan.
Vi mäskar lite på något ställe där ekolodet visar småfisk och försöker pimpla upp några. Och använder betesfisk istället för jiggar.
Det tror jag på. Det gjorde nog Lars också.
Efter att vi gjort i ordning en mäskplats gav vi jiggandet en chans.
Inte ett hugg.
Vi såg fina ekon i ekolodet, men fisken struntade i våra jiggar. Först efter att jag ändrade tacklet till ett dropshottackel och agnade med ett par småmörtar (frysta), som Lars hade med sig, kom första huggen. Men då fryst småfisk är så lösa i köttet slets de bara lös från tacklet.
Vi förstod att det här inte skulle ge något.
Vi måste få tag på betesfisk.
På mäskplatsen var det lite akvtivitet. Ekolodet visade några mindre ekon.
Men första fisken såg ut så här.
Abborren hade nog blivit ditlockad av småfisken och högg en på liten myshka som Lars pimplade med.
Men några småsikar eller annat som kunnat tjänstegöra som agnfisk fick vi inte.
Vi var tvungna att nöja oss med det agn vi hade med oss. Och faktiskt sent på kvällen fick vi ett par fiskar på flötmete som vi riggat på bara en meter under ytan. Först fick Lars en röding på knappa kilot och sedan small det på en fisk på mitt mete som drog iväg snabbt som ögat och trasslade ihop våra linor. Efter en bra stunds drillning fick vi upp fisken som var överraskande liten (3kg) med tanke på kalabaliken den ställde till med.
Den var ändå fin!
Det som var mest spännande var att fisken spottade ut småfisk då vi fick upp den. Då jag granskade dem närmare kunde jag se att de var siklöjor. Jag har hamnat i diskussioner med folk på Sandsjön om det verkligen finns siklöja i sjön eller om det bara finns småsikar. Jag har envist påstått ett det är siklöja som man ser på ytan vissa kvällar. Siklöjan beter sig lite unikt. Oftast kommer de upp i ett litet stim på 2-3 meter i diameter och rör sig i ytfilmen så att det ser ut som om det regnade på en liten fläck. Förmodligen käkar de plankton som finns vid ytan.
Jag har sett siklöjor i andra sjöar göra så och eftersom jag sett samma fenomen på Sandsjön har jag hållit det sannolikt att det är siklöja där också.
Men jag har inte blivit betrodd utan folk har påstått att det bara är småsik i sjön.
Men.
Nu har jag bevis!
(Här borde vi höra en fanfar!)
SIKLÖJA!
Likheter mellan småsik och siklöja är stora. Bägge är små, slanka och silvriga fiskar med fettfena.
Men det finns en avgörande skillnad mellan dem och det är munnen. Siken har markant kortare underkäke än överkäke. Det tyder på det faktum att siken är mer anpassad för att hitta sin föda från botten.
Siklöjan däremot har en rak mun som fungerar bättre att käka djurplankton med.
Kolla på hur käkarna på lillfirren ser ut.
SIKLÖJA!
Och nu kan jag sätta punkt för diskussionerna.
Det känns bra att ha rätt!
Nästa morgon gjorde vi ett nytt försök att pimpla upp betesfisk. Det gick inte något vidare. Lars lyckades få upp ett par sikar på ca 400 g. Den storleken skulle nog fungera bra i gäddmete, men att bjuda så stora beten för rödingen kändes inte riktigt rätt. Jag provade lite olika myshkor och då jag bytte till en gul/brun Draggen kom första hugget (N65º14.041´ E017º41.606´).
Fast det kändes fel.
Jag kunde nästan inte rubba fisken från botten. Och hugget kom då jag lyfte myshkan ganska snabbt från botten.
Felkrokning?
Ganska säkert.
Lite småsurt började jag drilla fisken och svor över att jag inte lärt mig att låta bli att göra så hastiga lyft med myshkan.
Och drillade den stora fisken som for som en jehu längst ner vid botten.
Efter säkert fem minuters drillning började jag kunna dra upp fisken från djupet.
Sakta. Decimeter för decimeter vann jag in lina och slutligen kunde jag se fisken i det klara vattnet.
Storröding!
Och myshkan satt i mungipan!
Nu blev det hela mycket mer spännande.
Till slut kunde jag styra fisken in i håven och därifrån upp på digitalvågen.
Fisken var inte så stor som vårt första intryck var, men vägde ändå 2590g.
Fint krokad!
Det var verkligen en överraskning att få en röding på myshka från Sandsjön. Djupet på fiskeplatsen var hela 14 meter och rödingarna ska ju äta bara fisk där.
Man blir nog aldrig riktigt klok på fisket ...
120707
Lasse
