Ankarsund 121016-18
Nu är hösten här
Det gick inte fort på vägen. Ronny med kompisen från Stockholm åkte med husbilen och jag släpade på båten med en personbil.
Och det snöade för fullt.
Väderprognosen lovade 40 cm snö på vissa ställen i inlandet.
Blir det här bra?
Men faktiskt, efter att vi passerat Lycksele, började snöandet ge med sig och föret blev - kanske inte bra, men hyfsat.
Men det var först på eftermiddagen vi var framme vid tält-/husvagnsplatsen vid Gardsjöbäcken.
Platsen var fint belägen några hundra meter från den stora vägen vid en vik där ån rann ut i Storuman. Rampen var en hygglig naturramp och man kunde t o m hyra sig in på en elstolpe för 25:-/dygnet.
Lyxigt.
Trots att vi var ganska sent ute så ville vi göra ett litet försök med fisket.
Hurvigt!
Men Ankarsund var inte på det givmilda humöret. Nog fanns det fisk, men de flesta man såg var regnbågar på under kilot.
Inte så upphetsande kanske.
Dessutom var firrarna rejält svårflörtade. Det sedvanliga spinnfisket med Pelle agnad med en powerbaitkula i gult gav bara ett par fiskar.
Nähä.
Då började vi experimentera med olika beten, men det enda som gav lite fler fiskar var en liten mörk fluga agnad med ett par maggots.
Flera av fiskarna släpade linstumpar i olika kulörer efter sig. Så jag började ana att det hade nog varit ganska hårt fisketryck på de stackars småregnbågarna.
Det här blir nog inte lätt.
På kvällen kom vi stelfrusna till husbilen och hoppades på att få ta av oss flytoverollen och börja med matlagningen.
Tji fick vi.
Av någon anledning fungerade inte värmesystemet i den sprillans nya husbilen.
Tll slut fick vi ge upp med att försöka hitta felet och bokade in oss på hotellet i Storuman...
Nåväl - vi skulle få en god frukost i alla fall.
Nästa dag hade hunnit bli ganska ljus innan vi hade fått värmen att fungera i husbilen och åter var på sjön.
Nu provade vi på att släpa wobblers för öring. Och faktiskt innan vi fått ut alla spön så fick vi ett hugg på en Speedylöja fiskad ytligt med sidoparavan. Tyvärr så klev fisken av bara efter några sekunder.
Det kändes dock förhoppningsfullt, men efter att vi tuffat på i två timmar utan ett enda hugg, gav vi upp försöket. Medan vi vevade in dragen så fick jag faktiskt ett hugg till på djuprigg, men den fisken fastnade inte heller.
Trist.
Vid odlingen var småregnbågarna kvar. Och de var lika "bra" på hugget.
Dvs. inte alls.
Efter ett par timmar började de andra sukta efter mat och värme i husbilen, men jag envisades med att vi skulle stanna kvar ända tills skymningen. För det har ofta kommit en huggperiod precis innan mörkret blir totalt.
Så blev det nu också.
Plötsligt var fisken lite bättre på hugget och det roligaste var att det fanns också lite större fisk i farten.
Vi lyckades faktiskt få upp 3-4 st regnbågar på dryga 3 kg, med en toppfisk på 4,6 kg.
Kul!
Nästa morgon ville jag inte missa morgonhugget utan började laga frukost redan lite före kl 5 på morgonen.
Det var inte lätt att få liv i de morgontrötta fiskarna, men efter envist övertalande fick jag till slut upp dem i båten.
Helt i onödan.
Filmen är filmad på ca 5 meters djup. Jag överraskades lite av hur mycket sik det fanns på platsen. Tyvärr var det bara småsik. Men så här års (lektid) är förstås inte de stora sikarna kvar vid odlingen.
Fisken var absolut inte på hugget. Men genom att variera fiskesättet, beten och agn hela tiden så fick vi någon fisk att tända till emellanåt.
Men det var segt.
121111
Lasse
