Storuman 120422-27
Den långt sedan planerade pimpelturen till Landön med mina jaktkompisar från Finland stöp på grund av den tidiga våren. Tanken var att då vi lessnat på att drilla upp storrödingar i badviken så skulle vi ge oss på harrarna i Håckren.
Som omväxling. Och på det sättet undvika förslitningsskador i axlar och nacke orsakade av all drillning...
Nja.
Isarna var som de var i år.
Då var det bara att hitta på något annat. Kajka runt på okända isar med skoter kanske?
Snabbt kalkylerat skulle svinnet på folk genom drunkning ligga på ca 30% ...
Nä. Det fick bli båtfiske istället.
Men var?
Finns det något val så här års?
Så sent på söndagkväll var vi åter i Storuman. Någon gång på måndag satt vi ute vid fiskodlingen i Storuman och huttrade. Jag fick någon fisk emellanåt, men det gick trögt för gästerna. Fisken var tröga och svårflörtade. Nappen blev därefter. Det var inte frågan om några knyckar i spöet utan hellre att man kunde bara se en liten rörelse i linan. Var man inte snabbare än Flash Gordon i mothugget så hann fisken spotta ut betet. Jag försökte förklara fisketekniken för gästerna, men det var först under dag 2 som de började få kläm på saken.
Fisket var faktiskt så pass bra att jag kunde pusta ut ...
Fisken som fortsatte att växa efter sin död ...
Jag lyckades faktiskt kroka en riktigt stor sik. Direkt vid mothugget kände jag att fisken var mycket tyngre än sikarna som jag lyckats lura hittills i år. Efter en stunds drillning kom fisken upp och jag såg direkt att vågen skulle nog visa en vikt på över 2,5.
Det enda som var lite tråkigt var att jag hade krokat fisken vid bröstfenan ...
Alltså - ingen fiskanmälan till Fiskeserien.
Äsch.
På onsdag och torsdag provade vi fiskelyckan vid Slussfors. Det primära var att försöka trolla upp någon öring, men tji fick vi. Trots idogt wobblertvättande blev resultatet ett par dåliga napp. Det är förmodligen lite för tidigt än.
Men.
Vi lyckades faktiskt hitta huggvilliga rödingar.
Och där lossnade den första anmälningen till Fiskeserien då jag lyckades få upp en röding på hela 1750g.
Fisket fungerade lite annorlunda i Slussfors jämfört med Storuman. Rödingen ville ha skrikit röda myshkor. Kruxet med fisket var att det var ca 14 meter djupt där vi hittade fisken. För att komma ner mot botten där fisken fanns var man tvungen att blya ner tacklet rätt ordentligt. Det skumma var att ifall man hade mer än ca 30 cm avstånd mellan sänket och myshkan så uteblev nappen nästan helt. Sänket ska ligga nära betet. Det kan förstås vara så att med längre avstånd i tacklet såg man helt enkelt inte nappen.
Vi kan sammanfatta resan med att gästerna var nöjda. Kanske rent av mycket nöjda.
Kul.
120506
Lasse
