Landön 120210-13
Dag 1
Många förhoppningsfulla
Det var väldigt mycket folk på isen på lördag. Något mildare väder och rykten om tiotusentals förrymda rödingar hade fått fart på väldigt många jämtar och också på oss andra lite mera långväga gäster.
Det såg nästan ut som en marknad av något slag.
Men det rådde stiltje under isen.
Vi satte på isen i god tid på morgonen och försökte lura rödingar med lysmyshkor. Utan att känna ett nafs.
De första firrarna kom upp först efter att det hade ljusnat ordentligt.
Men.
Rogers stilprov
Jag tror inte att jag fick se fler en än ett tiotal rödingar som drillades upp.
På säkert 300 personer. Det är inte mycket.
Både Roger och Gunnar lyckades dra upp ett par rödingar. Inga jättefiskar, men ändå av det format som kräver en filékniv innan man kan laga mat av dem. Själv kände jag inte en fisk.
Dag 2
Trots att vi provade fiska djupt, högt och på olika platser på sjön så var resultatet skralt.
Först precis innan mörkret hittade vi ett lovande ställe där ekolodet emellanåt visade någon fisk som simmade högt i vattnet.
Slutligen lyckades jag få upp en godkänd röding som högg på en upphängarfluga.
Dag 3
Redan i mörkret satt vi på samma ställe där vi avslutade fisket kvällen innan.
Och det började faktiskt att hända saker.
Först var det Rogers tur och rätt snabbt fick han upp tre fina rödingar. Sedan började det hugga för Gunnar. Han fick också 3 rödingar.
Gunnar drillar en röding
Medan Gunnar hade sin "huggperiod" kände varken Roger eller jag någon fisk.
En fin fisk på en gul Draggen
Jag började experimentera med olika myshkor. Svart, brunt, grönt, vitt och då jag kom tillbaka till färgen gult började det hugga för mig också. I rätt snabb takt fick jag upp 4 skapliga firrar, hade ytterligare några hugg och tappade en fisk som kändes rätt fin. Två av firrarna högg på en gul myshka och två nöp en röd(!) upphängare.
Utan att varken Roger eller Gunnar kände någon fisk överhuvudtaget.
Kan det bli märkligare?
En röding i pimpelhålet
Det enda sättet att få fisk var att fiska med ett stillastående pimpelspö riggat med en vit eller gulgrön blinkpirk med en myshka i vitt (Roger) eller gult (Gunnar och jag). Bottendjupet på platsen var ca 20 meter och betet skulle hänga ca 4,5 meter under iskanten.
Vi började resonera om att fisken ville ha olika färger av myshkan i olika ljusförhållanden.
Vitt då det var sämre ljus och gult då det blev lite ljusare. På eftermiddagen verkar fisken hugga bättre på upphängarflugor.
Eller nåt sånt...
Vid det bottennära fisket med tunn lina och små myshkor lyckades jag bara att få smårödingar och sikar.
Hängde man på ett blänke på linan blev man helt utan fisk.
Problemet med korvkön är att då fisken är dåligt på hugget blir de nog lite chockade av allt tingeltangel och blinkblink som hänger och rörs i vattnet och det får fisken att tappa aptiten totalt.
Då är det nog bättre att gå längre ut på sjön och fiska för sig själv.
Det fungerade för oss.
120215
Lasse
