Skåne 111027-30
Jaktpass i Skåne
Jag har fått jakten och fisket spolierad av en massa olika orsaker. Typ fel väder, vind, för mycket snö,
för lite snö, för tjocka isar osv.
Den här gången förstördes jakten av ekollon.
?!
Boven i dramat
Jo - så här ligger det till.
I år är det speciellt gott om ek- och bokollon.
Vildsvin och också hjortar och rådjur älskar dem.
Och struntar i alla godsaker folk har i sina åtlar.
Den vanligaste jaktformen där nere verkar vara vakjakt vid
någon öppning i skogen där man utfodrar vilt med
spannmål, majs, ärtor mm.
Åtelplats med en trädstam med tjära på. Grisarna älskar tydligen tjära!
Men ekollon drar bättre och viltet håller sig kvar i skogarna.
Och förblir oskjutna ...
Också ett problem - sockerbetor!
Synd.
Den här jakten hade Marcus och jag stora förväntningar
på. Dessutom var resan ner rätt lång. Vi klev faktiskt
upp redan före midnatt (!) och startade den nästan 130 mil
långa bilresan ner till Kristianstad. Resan löpte väl
och vi hann faktiskt med en liten jaktpass redan på torsdag
kväll.
En norrlänning i Skåne.
Fast lite trötta var vi nog alla gånger. Jag väcktes flera gånger av mina egna snarkningar ...
Efter morgonens vakjaktpass gick vi igenom en stubbåker med hagelbössor i händerna.
Märklig jakt.
Man tycker att man har bra sikt över hela åkern. Och ser inga harar.
Men de finns där i alla fall.
Efter en 15 minuters promenad kunde vi summera fångsten till 3 stycken fina och feta fältharar.
Alltid nåt!
Lördagen stod för den mest spännande händelsen
på hela resan. En äldre herre som jagade på marken
intill där vi satt hade skjutit på en vildsvin. Enligt honom
var grisen inte speciellt stor och djuret hade ramlat ihop vid skottet
för att sedan resa sig och linka iväg.
Jag lovade följa med honom och försöka att hitta det skadade djuret.
Enligt beskrivningen trodde jag att grisen bara gått iväg
några tiotal meter för att sedan dö av skottet.
Vid skjutplatsen kunde jag inte hitta något blod, men kanske 20
meter längre bort hittade jag ganska rejält med
blodstänk.
Här hade grisen gått.
Lite längre bort hittade jag några bloddroppar till och
kunde följa spåret. Det märkliga i grisens beteende var
att den hade gjort väldigt tvära kast. Några
gånger har jag spårat skadeskjutna älgar och de brukar
gå ganska rakt framåt, men grisens spår gick i
zick-zack mönster genom slyn.
Konstigt.
Jag var helt upptagen med att lösa mysteriet med spåren och
plötsligt såg jag blodstänk på grenarna i en
buske ganska högt upp.
Lite för högt upp.
Kanske halvvägs upp på låret för mig.
Plötsligt kändes kameran som fel utrustning i
eftersöksarbetet. Grisen var nog inte riktigt så liten som
skytten trodde. Och den var skadad. Kanske elak också.
Nåväl - allt gick bra på det sättet att vi aldrig
hittade djuret ifråga. Blodstänken blev färre och
färre för att sedan sluta helt. Förmodligen hade skytten
träffat för högt och grisen fick ett köttsår
ovanför ryggraden. Otrevligt för djuret förstås,
men tyvärr händer sånt där emellanåt.
Spännande var det dock.
då kvällen kom tog ett annat gäng över
spårandet och de hade följt grisen i 4 kilometer innan de
tappade spåret.
Eftersök
Ett av syften för resan var att jag ville se hur Trulli skulle bete
sig med vildsvin. Vi åkte till en vildsvinsfarm och fick lov att
promenera vid hägnet med hunden i koppel.
Tiken gillade grisarna skarpt!
Grisarna var faktiskt inte speciellt imponerade utan struntade i stort
sett i hunden. Jag vet inte om tiken skulle varit lika tuff mot
grisarna om det inte funnits stängsel emellan.
Förmodligen inte.
Vildsvin är riktigt mäktiga djur.
Vi gav faktiskt tiken en möjlighet till jakt och släppte henne lös vid en liten skogsdunge.
Jag gick på åkern vid kanten på skogen och
vår jaktvärd och Trulli gick inne i skogen. Nästan
genast efter att vi startade såg jag hur en fasantupp flög
upp i en ek och hunden började skälla lite trevande under
trädet. Omgående skickade jag iväg en hagelsvärm
mot grenen som fågeln satte sig på, men utan resultat.
Förmodligen hade fasantuppen sprungit på grenen och de
talrika löven i eken dolde rörelsen. Jag försökte
få ögonen på fågeln, men det hela slutade med
att fågeln lättade och försvann in i skogen.
Synd.
Det skulle varit roligt att skjuta en fasan för en trädskällare!
Mängden vilt i Skåne är häpnadsveckande.
Dovhjortar
Höstfärger i Skåne
Kossorna var väldigt nyfikna på jägare
På natten mellan söndag och måndag svängde jag äntligen in bilen på uppfarten hemma.
Det är väldigt långt till Skåne från Rovågern.
111113
Lasse