Pengsjön 110707
Den enda fiskarten som jag känner till som verkligen älskar värme är gösen. Mig veterligen finns det inga vattendrag norr om Örnsköldsvik med naturliga gösstammar utan de få sjöar med gös vi har här uppe är resultat av utsättningar.
Pengsjön är en av dem.
Utöver Pengsjön finns det gös i Bureå vattensystem (Burträsk m.fl.) och i Råneån.
I Burträsk har jag fiskat några gånger med varierande fiskelycka. Några gånger har jag lyckats pricka in fiskeresan riktigt bra och då har gösar huggit som besatta. Andra gånger har jag blivit nästan utan fisk. Till slut förstod jag att man ska fiska gösen då vädret är stabilt, och det är riktigt varmt och soligt. De regniga och kalla dagarna vill gösen inte, så att säga, medverka i fisket.
På senare tid har vi haft väldigt varmt och fint väder så jag och frugan packade in oss i bilen, kopplade på släpet med båten på och drog iväg mot Pengsjön.
Jag har aldrig provat gösfisket där tidigare, men efter lite detektivarbete fick jag veta att det bästa sättet att fiska där är trolling med stora wobblers i djup mellan 4-6 meter.
Det infot fick räcka.
Väl ute på sjön ankrade vi nära en vassrugg och pimplade upp några småmörtar med mormyshka.
Båtpimpel är helt enkelt ett överlägset metod att skaffa betesfisk.
Och det är riktigt roligt också.
Då vi kom ut på den stora delen på sjön fick jag se hur det håvades upp en hyfsad gös i en av båtarna som var ute.
Det är ett gott tecken.
Vi började fisket med 15 cm långa Nils Master Invincible som jag lackat om helt pärlemorvita med fluogul rygg. Det är den bästa färgen för gös tycker jag.
Och faktiskt tog det bara några få minuter och det ena spöet böjdes sakta bakåt.
Göshugg!
Jag försökte kroka fisken genom att gasa på med utombordaren, men tyvärr gick fisken lös med en gång.
Synd.
Problemet med gösfisket är att de hugger bäst på beten som fiskas i sakta fart. Väldigt sakta fart.
Den bästa hastigheten ligger nog kring 1 knop, men det är svårt att få beten att röra sig vettigt då. I praktiken måste man nog trolla i närmare 2 knop för att få någon vettig gång på wobblers.
Men i en så sakta fart blir det problem med att kroka fisken.
Men det finns en lösning på problemet.
Lösningen heter tacklad betesfisk fiskad med djuprigg.
Efter ca en timmes resultatlös trolling riggade jag om till LipScull men en mört i. Jag knöt på en extra trekrok i storlek 8 i en knytbar ståltafs. Kroken fick hänga fritt i höjd med stjärten av betesfisken.
Efter att jag sett hur fint tacklet rörde sig i vattnet lovade jag (kaxigt) frugan att hon alldeles strax skulle få drilla upp en gös.
Jovars.
Det tog nog inte mycket längre än en kvart innan det såg ut på det här viset.
Gösen var inte märkvärdigt stor, men den var ändå en välskapt fisk på strax under 2 kg.
Fisken högg på ca 9 meters djup där bottendjupet var drygt 12 meter (N63º49.785´E019º38.841´). Fisken högg då jag snabbt vevade upp djuplodet ett par meter. Förmodligen tog den efter betet då det började simma uppåt.
Ett bra trick.
Gös nummer två, som var en aning större, högg också då jag vevade upp djuplodet (N63º49.711´E019º38.700´).
Därutöver hade vi en fisk som löste ut in linan från utlösaren på djupriggen. Då jag kollade på betesfisken så var den inte speciellt sargad så jag är ganska säker på att det var en gös som var på betesfisken. Oturligt nog så krokades inte fisken.
Några fler hugg blev det inte och strax före midnatt bröt vi upp fisket.
En fin kväll!
110710
Lasse
