Överstjuktan 110621-23
På försommaren kom jag över ett nytt slags tackelhuvor för lite större betesfisk.
Det här måste bli optimalt för kanadicker tänkte jag direkt!
Kandickerna är ena riktiga rovfiskar och de vill ha stora beten. Och nu äntligen hade jag möjlighet att tackla med lite större betesfisk.
Det borde göra susen.
Öringen på fotot är ca 30 cm lång
Problemet var bara att de tre dagar jag kunde avvara för kanadickerna i Överstjuktan började med 12 timmars hällregn, följt av några timmars hård blåst som övergick i ett rent storm i 12 timmar, följt av alldeles för fint och soligt väder ...
Känns det bekant? I de fjällnära sjöarna brukar vädret skifta ganska dramatiskt emellanåt.
Eller väldigt ofta.
Fisket ville inte lossna heller, fast i ärlighetens namn gick det mesta av tiden åt att försöka filma betesfisken i aktion med UV-kameran fastsatt i djupriggslodet.
Det lyckades jag med till slut. Hyfsat i alla fall.
Problemet med att komma ner på djupet är att kameran och kabeln gör så mycket motstånd i vattnet att djupriggslodet hamnar rätt långt bakom båten. Det nya betestacklet agnad med en liten öring krävde dessutom en trollingfart på över 3,8 km/timme.
Det gjorde inte saken lättare.
Genom att släppa ut 11 meter vajer på djupriggen fick jag ner kameran på 6,5 meters djup. Det blir lite farligt för kameran pga att man inte har så bra kol på djupet och en krock mot en stenbumling i djupet kan sluta lite olyckligt - så att säga.
Att spräcka kameran mot en sten vore inte så kul.
Nåväl - jag jag har länge funderat på hur kanadickgrundet (N65º44.594´ E016º13.330´) ser ut egenligen.
Nu behöver jag inte fundera längre.
Tyvärr ville inte fisken medverka på filmen.
På torsdag blev vädret som sagt lite för väl fin. Solen sken från (nästan) klarblå himmel och sjön låg lugn. Efter fem - sex timmars trolling kunde jag räkna ihop två öringar varav den ena högg på en tacklad öring på 30 cm!
Vid hugget var jag helt säker på att jag dragit på en hyfsad kanadick, men fisken följde lite väl lugnt med medan jag vevade in det andra spöet. Jag var ändå förvånad då jag fick se fisken första gången. Öringen vägde nog inte ens riktigt två kilo.
?
Jag börjar mer och mer tro på att jag (och de flesta andra) använder sig av alldeles för små beten vid öringsfisket. De rackarna är nog ändå rätt glupska.
Jo - den här turen hamnar nog inte på listan för de mest minnesvärda fiskeresorna.
Kul ändå.
Fast midsommarfirandet hemma återställde balansen på livet.
Trevligt, trevligt!
110628
Lasse
